Egypten: demokrati eller manipulation?

Spänningen och nervositeten hängde i luften in i det längsta innan Egyptens demokratiskt valda president sedan årtionden annonserades: Mohamed Morsi – Muslimska Brödarskapets kandidat – vann.

Mohamed Morsi

Den arabiska våren ”beslöjades”

Var befann sig dessa ”hjältar” för ett år sedan under revolutionen? När ungdomar och liberaler demonstrerade för demokrati och mänskliga rättigheter? Den frågan ställer jag mig idag när jag ser dessa skäggiga gubbar som invaderar Tahrir och lyssnar på många västerländska medier som hyllar de demokratiska valen i ett av arabvärldens mäktigaste länder.

Det var inte de som startade revolutionen. Utan de red på vågen av en redan utstakad väg av demonstranter många av vilka förlorat sina liv eller blivit blinda av tårgaserna eller handikappade efter tortyren.

Sedan 1928 med Hassan Banna, som grundade Muslimska Brödarskapet, har dessa varit i opposition mot regeringen och de sekulära. Med oljepengar från Saudi Arabien och Qatar har de kunnat infiltrera och påverka massorna under årtionden med sina bakåtsträvande idéer. De har varit på plats när olyckor har hänt i de fattiga kvarteren, de har grundat skolor baserade på koranen, de har infiltrerat universiteten… Men predikar de i sina moskéer för mindre barnafödande eller för kvinnors rättigheter, eller för det fria ordet eller för konsten?

Arméns roll

Hade arméns kandidat, Shawfik, vunnit, hade det troligtvis lett till ett blodbad eller kanske till och med ett inbördeskrig. Att det hela var en uppgörelse mellan armén – som vill behålla sina fördelar – och islamisterna vilket många egyptier tror, är sannolikt. Hur det egentligen gick till får vi väl aldrig veta. Att dessutom yttre krafter hade sitt att säga till om är också troligt. Egyptens muslimer är sunniter som är i opposition sedan alltid med ärkefienderna shiiterna (Iran) och att hitta en stark motvikt mot ayatollerna i Iran är till USAs fördel. Konspirationsteorier är dock lite väl enkla och behändiga att använda sig av för att lägga skulden på ”de andra”. Dessutom om Morsi sträcker ut handen till Iran för att skapa ett ”islamiskt bälte” – vilket han gjorde i sitt tal – kan både USA och Israel bita sig i tummen.

Militärerna styr landet med järnhand sedan de störtade kungen och regeringen 1952. Sedan dess har de genom korruption och makt lagt sig till med 25 % av landets resurser. De 1.3 biljarder dollar per år de får från USA går till att köpa vapen från detta land där deras officerare också ofta utbildas.

Inga demokratiska partier har kunnat bildas och all sammanslutning varit strikt förbjuden under flera decennier. Partiledare som har trotsat förbudet har fängslats, författare, regissörer eller konstnärer som varit oliktänkande har oskadliggjorts. Tortyr, korruption, rädsla har styrt landets fritänkare. Men det, för armén, förhatliga Muslimska Brödarskapet har ändå lyckats nästlat sig in mer och mer.

Det tredje alternativet

Mohamed Morsis anhängare Mohamed Morsis anhängare.

De stora förlorarna i detta val är de liberala och ungdomar som velat se ett demokratiskt, sekulärt land där alla har lika rättigheter och möjligheter. De har varken haft MBs resurser eller arméns maktposition. Det betyder inte att de inte finns eller att deras opposition inte räknas. Många röstade inte. Hur väljer man mellan två extrema partier när man inte gillar den ena bättre än den andra?

Revolutionen började för flera år sedan med de val som folk hade hoppats skulle bli demokratiska men som ledde till att flera liberala partiledare tystades eller fängslades och som kulminerade i januari 2011 när Tahrirplatsen förvandlades till ett fredligt demonstrationståg.

Armén som ville bli av med Mubarak för att denne ville tillsätta sin son som efterträdare, använde sig av demonstranterna för att göra sig kvitt presidenten. Det Muslimska Brödarskapet använde sig också av demonstranterna i samma avsikt. De steg in på arenan när kusten var klar och eftersom de har haft decennier på sig att organisera sig och en bra ekonomi tog de snabbt överhanden.

Det betyder inte att de representerar majoriteten av egyptierna. Ett litet hopp tänds dock inför Morsis löfte om att ta en sekulär premiärminister – kanske Baradei – och en inrikesminister som inte är varken från brödarskapet eller armén. Fortsättning följer således…

Men vad innebär demokratiska val? Det är val som kan förberedas i god tid. Där flera partier under lika lång tid och med likvärdiga resurser kan övertyga folket om sina olika idéer. Där det finns en existerande konstitution och ett demokratiskt valt parlament. Inget av detta fanns i Egypten då presidenten valdes. Man vet inte ens vilka hans befogenheter är? Kan man tala om demokrati dessutom när religion och stat blandas? Att i ett sådant läge ta sig för bröstet och tala om ett ”demokratiskt val” finner jag sannerligen odemokratiskt!

Anne Edelstam, Paris


About Anne

Swedish journalist, photographer, editor and writer. Based in Paris, France.