En stjärna är född. Så måste det ha känts för Emmanuel Macron efter valräkningen. För enbart tre år sedan var han relativt okänd inom politiken. Fransmännen har uppenbarligen tröttnat på vänster/höger partierna och hoppas nu på en nystart för den stagnerade franska ekonomin med centerpartiet République en Marche.
President Emmanuel Macron
Röstberäkningen:
Efter Brexit i England och Trump i USA var ingen säker på hur det skulle gå i det franska valet. Väljarna var också osäkra vilket det låga valdeltagandet (26 % röstade inte) visade på. Vissa påstod att det var som att välja mellan ”pest och kolera” – andra röstade på Macron för att kontra högerextremisten le Pen.
Emmanuel Macron, 39 år, fick slutligen 65, 8 % av rösterna och Marine le Pen 34,2 %. Hon medgav sitt nederlag och i sitt tal till folket erkände hon att partiet måste förnyas. Vad det betyder vet vi inte ännu. Marion le Pen, den yngste i le Pen klanen, avgick från sin post. Man ska dock inte räkna bort högerextremismen och Le Front National för den sakens skull. Antingen fångas deras anhängare upp av högern eller vänstern eller så görs partiet helt om inför nästa valomgång.
Vi lär snart se åt vilket håll det bär av under parlamentsvalet i juni då ledamöterna ska väljas. Kommer partiet République en Marche få lika många röster som under presidentvalet eller måste den unge presidenten nöja sig med en ”cohabitation” – samarbete med andra partier? För ingen vet egentligen hur många som röstade på Macron och hur många som röstade mot Le Pen.
Le Louvre:
Macrons första tal efter segern var mycket sobert och nästan dystert. Nästa framförande, lite senare på kvällen, var väl iscensatt och presidentmässigt. Efter att ha anlänt till Louvren ”marscherade” den unge presidenten mot sitt öde vilket tog flera minuter fram till ett podium med glaspyramiden som bakgrund. Därifrån talade han inlevande till sina supportrar. Huvudet formligen lös upp där han stod med pyramidspetsen som stack upp bakom honom likt en aura. Tyngden av historien med de anrika byggnaderna symboliserade hans tacksamhet till sina företrädare sammanlänkat med framåtandan symboliserat av den moderna glaspyramiden.
Han talade inlevande om sitt ansvar att ena landet, se framåt mot en gemensam europeisk front, om vikten att luta sig mot historien och inbringa nytt hopp hos ungdomarna samt samhällets utstötta, om klimatförändringen (vilket inte varit en tung fråga under denna bisarra valkampanj), nya teknologier, jämlikhet, kulturens plats i samhället, pluralismen men även om vikten av att bekämpa terrorismen. Bland publiken fanns framförallt många ungdomar som nu hoppas på att hans löften om en ”nystart” för landet införlivas.
Avslutningsvis kom den 24 år äldre rörda frun, Brigitte, upp på podiet tillsammans med hennes barn och barnbarn. De gav detta katolska land ett modernt ansikte med sin nykomponerade familj av olika åldrar och börd. En modern fransk familj. Kanske för nymodig för en viss falang?
Ett porträtt:
Under dessa få dagar efter hans seger har dokumentärer om hans liv, böcker, experter och gamla vänner dykt upp för att ge fransmännen en bild av människan bakom ämbetet. Han kommer från en enkel bakgrund där han fått lära sig att genom bildning kan man gå långt här i livet och att inget är skrivet i stjärnorna.
Anne Fulda har skrivit en bok om Emmanuel Macron ”Un jeune homme si parfait” (Plomb) – en så perfekt ung man. Där beskriver hon hans intresse för litteratur, musik, teater, hans älskade mormor, uppskattad av sina lärare men utan affekt. Hans framåtanda och envishet har lett honom till podiet. Men han har även förmågan att lyssna till andra och lära sig, därför har han sedan ung ålder sökt sig till äldre mentorer. Det var inte förrän direktsändningen med Marine le Pen, fransmännen upptäckte att den annars artige och vänlige mannen även kunde sticka upp och ge svar på tal och inte låta sig hunsas med.
Hans fru erkände att ”jag har alltid trott att han ska bli något stort men snarare inom litteraturen än politiken. Men han förvånar mig alltid!”
Emmanuel Macron har i viss mån Sverige som förebild och önskar liberalisera ekonomin, hjälpa mindre och små företag och i allmänhet göra det rigida franska byråkratiska systemet lite lättare. Men alla som har bott eller bor i Frankrike vet att han med största säkerhet kommer att möta motstånd i form av strejker och tuffa förhandlingar.
Han måste även få majoriteten i parlamentet med sig för att inte enbart bli en marjonettpresident i händerna på motståndarna. För att blidka dessa måste han noggrant välja premiärminister samt tillsätta de andra ministerposterna. Samtidigt kan han inte svika sina väljare och måste förnya ämbetet med ett nytt och jämlikt garde.
Slaget är långt ifrån vunnet för Frankrikes nye ”stjärna”. Det ska bli intressant att se hur politiken utvecklas under den närmaste tiden för världens femte mäktigaste nation.
