Det är titeln på den yemenitiska filmen Khadija al-Salami regisserat. Filmen visades på Malmös arabiska filmfestival för några år sedan. Jag intervjuade henne i Paris vilket blivit hennes hemort sedan hon lämnat Yemen.

• Varför valde du detta ämne för din första långfilm?
• Det stod mig närmast till hjärtat. Jag blev själv bortgift som 11-åring. Men jag har gjort många dokumentärfilmer om Yemen innan denna långfilm.
• Är det vanligt med barnäktenskap i Yemen?
• Ja, det är det fortfarande tyvärr, i alla fall ute på landsbygden där jag kommer ifrån. Det har med traditioner och med heder att göra. Min mamma blev bortgift när hon var bara 8 år gammal. Hon trodde att det var normalt för alla flickor att behöva lida.
• Hur kom du ifrån din man?
• Jag var så desperat efter att han hade våldfört sig på mig och slagit mig att jag slog huvudet i väggen och ville bara dö. Han tog hem mig igen för att få ordning på mig. Då förstod min mamma hur dåligt jag mådde. Hon hjälpte mig att få till stånd en skilsmässa men efteråt blev vi båda utfrysta ur familjen och var tvungna att arbeta för att kunna försörja oss. Det var en svår tid.
• Men du lyckades tydligen utöver förväntning att ta dig ur din prekära situation. Hur gick det till?
• Jag var en duktig elev och fick ett stipendium för att studera vidare i USA när jag var 16 år gammal, efter att ha tagit min studentexamen. Där pluggade jag film och kommunikation. Sedan fick jag arbete på den yemenitiska ambassaden i Paris och har blivit kvar här sedan dess.
• Reser du ofta tillbaka till Yemen?
• Ja, flera gånger per år fram till utbrottet av kriget. Nu är det svårare med Saudi Arabien som dagligen bombar landet.
• För att återgå till Nojoom, som delvis är en självbiografisk film förstår jag, filmade du i Yemen?
• För att svara på din första fråga, så är filmen naturligtvis en återspegling av min historia men det är också ett ämne som berör miljoner flickor över hela världen. Jag vill nå så många som möjligt för att beröra och få ett slut på barnäktenskap. Och ja, jag filmade i Yemen och det var en mardröm!
• Hur så? Hur gick det till?
• Jag använde mig enbart av amatörer och berättade aldrig om hela filmen utan gav dem bara direktiv scen för scen. Det var speciellt svårt att få tillstånd att filma scenerna i domstolen sedan jag fått veta att själva justitieministern just gift sig med en 13-åring! Jag sa att vi skulle filma en skilsmässa utan att nämna någon ålder…
• Efter att filmen blivit prisbelönt i Dubai, visades den även i Yemen?
• Nej, det finns ingen biograf i huvudstaden Sanaa och den förvägrades att visas på TV så jag gick omkring på olika torg med en stor vit duk och visade den för alla som ville se den. Flickor kom upp till mig efteråt och berättade om hur svårt de hade det. Jag försökte uppmuntra så många som möjligt och säga att om man vill så kan man. Jag är ju ett typexempel på det!
• Du har gjort ett tjugotal dokumentärfilmer mest om Yemen och har även startat frivilligorganisationen ”Albaradoni”. Kan du berätta lite om den?
• Utbildning är väsentlig för att ändra på människors synsätt och jag vill framförallt satsa på flickors utbildning för de är de mest utsatta. Det var därför jag lanserade denna organisation. Men i och med kriget måste vi hjälpa alla barn så nu koncentrerar vi oss på att sätta upp en tillfällig skola med en lärare för både flickor och pojkar i ett av flyktinglägren.
• Har kriget förvärrat situationen för flickor?
• Ja definitivt. Saudi Arabien förstör inte enbart liv och hela vårt kulturarv men berövar också flickors utveckling. Under den arabiska våren 2011, började vi hoppas på en bättre framtid och många framstående yemenitiska kvinnor kämpade för jämlikhet och för att få bukt med barnäktenskap. Kriget har satt stopp för allt detta. Det är förfärligt!
• Du har även skrivit en bok om barnäktenskap La rosée du matin om en annan ung flickas historia – Nada el-Ahdal (förlag Michel Lafon). Tar din energi aldrig slut?
• Nej, ämnet berör mig så djupt att det har blivit min starkaste drivkraft och livsuppgift att sträva att få slut på denna uråldriga tradition i mitt hemland och överallt i världen där det fortfarande finns.

Enligt Unicef, blir en flicka av sju bortgift innan 15 års ålder och en på tre eller två innan de fyllt 18 år i Yemen. Så Khadija har mycket arbete framför sig. Överhuvudtaget strävar ofta de muslimska reformisterna i motvind för att ändra på dessa gamla seder. Profeten själv gifte sig med elva fruar varav en 6-åring, Aïsha, och fullbordade det äktenskapet tre år senare. Khadija hoppas att västvärlden ska hjälpa till att få bukt med både kriget men även med barnäktenskap även om hon inser att det kommer att ta tid.

Sverige har världens tuffaste lag mot barnäktenskap (förbjudet under 18 år) och nu har lagen skärpts ytterligare: inga barnäktenskap ska godkännas efter den 1 januari 2019 inklusive de som ingåtts utomlands. Förhoppningsvis följer andra europeiska länder i våra fotspår. För problemet är ett globalt sådant.

Anne Edelstam, Paris.