Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm stoltserar med en ny spännande utställning lagom till sommaren: Sjömanskompositioner – färgens dramatik och stadens dynamik. 
Katarinahissen
Jag lämnade de färgsprakande rhododendronbuskarna i Vasaparken för att infinna mig i en liknande färgsprakande utställning med några av Gösta Adrian-Nilsson (1884 – 1965) målningar. Detta är dock inte ett retrospektiv på hans konstnärskap utan snarare ”en glimt ur en konstnärs liv” som vd:n för museet, Dragana Kusoffsky Maksimovic, uttryckte sig.
När jag beskådade konstverken cirka ett sekel senare, kunde jag inte förstå varför de var så skandalomsusade och chockerande för dåtidens åskådare och kritiker. Men kuratorn för denna fina utställning, Pedro Weterdahl, kom till min undsättning och förklarade att Sjömanskompositioner på Gummesons konsthall i Stockholm, 1918, inte uppskattades av flera skäl: dels var han med sitt säregna modernistiska måleri, den första svenska konstnären som ställde ut abstrakt måleri. Det var banbrytande nog för sin tid i ett bigott Stockholm.
Dessutom var hans fascination för män och specifikt för matroser inte accepterat i dåtidens homofoba samhälle. Homosexualitet var fortfarande förbjudet även om ”polisen ofta såg mellan fingrarna när det prasslades i buskarna invid Berns” som Pedro berättade. Kanske just därför att det inte var så ovanligt?
Järnvägen
Visningen började i salen längst in med titeln ”Sjömanskompositioner”. Av de 17 som ställdes ut 1918 visas 10 av GANs ursprungliga tavlor nu för första gången. Den abstrakta lite kubistiska stilen fascinerade GAN under hans Berlin-tid, strax innan han installerade sig i Stockholm i några år, innan han for vidare till Paris, 1920. Men utställningen fokuserar på Stockholmsåren 1916- 1919. Han inspirerades bland annat av Vassily Kandinsky, Robert Delaunay och Fernand Léger vilka han sett i Berlin. Men nationalromantiken, med Bruno Liljefors, Carl Larsson och Anders Zorn i spetsen, var fortfarande stark i det svenska konstnärslivet vilket förmodligen ledde till kritiken mot GANs konstnärskap. Men att påstå att ”Jag mådde illa” som en av journalisterna skrev är svårt att förstå. Visst kan man urskilja matroser med både böljande muskler och tatuerade armar, men jag såg varken nakna eller osmakliga poser utan snarare var matroserna inkapslade mellan olika tekniska motiv.
Elektrikern
GAN var, utöver båtar, även fascinerad av teknik, automobiler, tåg och stadens förändring. Katarinahissen var en av hans favoritmotiv. Den första tavlan av hissen målade han redan 1903 och den visas i den innersta salen. Men GAN skrev också vilket syns på ord och poem som finns inne i några tavlor och runt om på ramarna. Statskildringarna finns samlade på den översta våningen även om några monumentalmålningar samt en skeppsmodell visas på nedre botten. Statsmålningarna skiljer sig inte nämnvärt från de andra men det finns ett annorlunda kollage med GANs vänner, några akvareller och väldigt fina oljemålningar. Jag fastnade bland annat för en med utsikten från hans ateljé.
Sjömansporträtt
Tänk att en sådan enastående konstnär inte var erkänd på sin tid och ofta levde i fattigdom. Han målade då på rullgardinsväv han satte upp på pannå, eftersom det var billigare än en vanlig målarduk. Cirka 600 – 700 osålda oljor hittades i hans ateljé efter hans bortgång. Varje tavla klassas numera för miljoner på auktionerna. GAN måste vända sig i graven! Men vi andra har nöjet att under hela sommaren kunna komma och leva oss in i det Stockholmsliv som då var på framfart så passa på!
Anne Edelstam, Stockholm
Sjömanskompositioner – färgens dramatik och stadens dynamik. 30 maj – 29 september på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm.
