I dagarna är det kyrkoval – det har väl inte undgått någon. Många debatter raserar i media om samkönade vigslar, politiska partier som borde eller inte borde vara med i kyrkorådet men inget sägs om den viktiga funktionen utlandskyrkan fyller.
För de hundratusentals svenskar som reser, bosätter sig tillfälligt eller permanent utomlands, är svenska kyrkan ofta en viktig punkt för att bibehålla kontakten med hemlandet. Detta uppmärksammades till exempel under tsunamikatastrofen i Thailand för några år sedan samt under terrorattackerna i London och Paris, för att ta några exempel.
De svenska medborgare bosatta utomlands som är medlemmar i svenska församlingar får inte rösta i kyrkovalet i Sverige, trots att de i högsta grad berörs av de beslut som tas inom Svenska kyrkan. För nu hotar kyrkorådet att sälja och göra sig av med den Svenska kyrkan i Paris – belägen i en av Europas viktigaste huvudstäder och ett nav för de tusentals svenskar som arbetar och bor där.
Svenska kyrkan i Paris är Sveriges äldsta utlandskyrka: församlingen startade år 1626. Utöver den är det ett viktigt och centralt beläget kulturarv. Den nuvarande kyrkan ritad av den svenske arkitekten, Gustav Adolf Falk, och byggd 1913. Det gamla Sofiakapellets altartavla, en kristusbild av skulptören John Börjesson flyttades över till den nya kyrkan. Reliefen vid portalen med motivet ”Jesus välsignar barnen” skapades 1913 av skulptören Carl Fagelberg. Mark liksom byggnad inköptes och bekostades av församlingsmedlemmarna samt genom svenska donationer.
På 1970-talet såldes kyrkan för den symboliska summan av 1 krona till svenska staten (som sedan gav den vidare till svenska kyrkan) som lovade att underhålla byggnaden. Det är en ståtlig sådan som inrymmer en del av svenska skolan som de hyr, prästbostad, kök med matsal samt bibliotek och själva kyrkan. Dit kommer svenska barn regelbundet till barnverksamheten, äldre på kyrkoluncher, aupair ungdomar, samt församlingsmedlemmar. Icke att förglömma att i Frankrike är de flesta kyrkor katolska sådana, sålunda ganska annorlunda än den svenska lutherska trons.
Kyrkans verksamhet uppmärksammades senast i svensk media då den under ett drygt år översvämmades av afghanska unga män som blivit utvisade ur Sverige men lärt sig svenska under sina år i svensk skola. De drogs till Svenska kyrkan i Paris där de hade en fristad, fick omsorg och mat samt hjälp med franskan och fransk undervisning av volontärer, bland annat från kyrkans medlemmar.
Under terrorattentaten var kyrkan en given plats att söka sig till för tröst och själavård. De senaste pandemiåren har varit mycket påfrestande, speciellt för de äldre svenskar, då många levt instängda, ensamma i sina lägenheter under långa perioder. Då har de anställda i kyrkan varit en välkomnade tröst i nöden. I min egen familj har vi varit med om en familjemedlem som råkade ut för en olycka/ett attentat och som blev skadad för livet. Den ende som kom till vår undsättning då på sjukhuset i Paris var den svenske prästen. När det händer något så tragiskt är det väsentligt att ha någon som ställer upp och där spelar den svenska kyrkan en ovärderlig roll. Gratis, att inte förglömma!
Kyrkan upprätthåller våra svenska traditioner och högtider då svenskar i alla åldrar och från alla miljöer samlas för att fira tillsammans. Den årliga julbasaren är uppskattad även bland fransmän och andra parisbor. Lucia likaså. Det är till och med så pass populärt att kyrkan får ordna med flera luciatåg under en tre dagars period så att alla ska kunna få ta del av sångerna. Musikprogrammet består av två körer, en barnkör och flera konserter. Nuvarande organist är den mycket uppskattade Björn Åkerhage.
Kyrkorådet i Paris fick meddelandet den 30 juni 2021 att Svenska kyrkan i Sverige vill sälja kyrkan i Paris av ekonomiska skäl.
Den skulle säljas för sex miljoner euro vilket verkar vara förhållandevis lite. Kyrkan är skyddad enligt fransk lag så den måste ändå komma till nytta men det är svenskarnas kyrka! Samtliga unga som äldre i Paris har förfasats över detta tillag. Alla betonade vikten av kyrkan , inte bara den religiösa men också den sociala rollen, ett HEM i utlandet och en kulturell klenod, bekostad en gång i tiden av medlemmar som inte kunde ana att deras pengar en dag skulle försvinna, vart? Ja, det kan man ju undra över.
Det är kortsiktigt tänkt att spara pengar på bekostnad av ett svenskt kulturarv i utlandet, för svenska kyrkan i Paris behövs, inte enbart för de som bor eller reser till Paris, utan även för Sverige. Den har nämligen ett viktigt anseende utåt och gör bra reklam för vårt land i en av världens viktigaste huvudstäder. Kyrkan med dess aktiviteter är även uppskattad bland fransmän som får upp ögonen för våra nordiska, för dem exotiska, traditioner.
I stället för att stänga kyrkan borde den utvidgas och kunna användas ännu mera, för den gör mer nytta än alla turistbroschyrer om vårt fina land någonsin kan göra. Det är personalen, medlemmarna, kören, alla volontärer som klär upp sig i sverigedräkter, pratar om Sverige och serverar svensk mat och sjunger svenska sånger samt det centrala läget, som drar till sig så många parisare. Det tar tid att skapa kontakter och nätverk men det går fort att rasera dessa. Sverige och Frankrike har mycket att ge varandra. Det började redan innan Bernadotte familjen och fortsätter än i dag. Stäng inte den dörren utan låt oss hålla den öppen för framtida generationer.
Anne Edelstam
