Det är inte första gången som forskning och konst samverkar. Forskningsexpeditioner i ovanligt ogästvänlig terräng har lett till de konstverk som visas på Waldemarsudde, i Stockholm, denna vinter.

Klimatförändringarna vår planet har börjat uppleva har väl inte kunnat undgå någon, men att se de ur ett konstnärligt perspektiv är vi inte lika vana vid. Det berör på ett djupt och känslomässigt sätt – än mer än siffror och klimatkonferenser. Nio framstående konstnärer har tagit vara på det och tar oss med på en innovativ utställning från Arktis och Antarktis.

Expedition Konst har inspirerat dessa samtida konstnärer till verk i form av måleri, grafik, fotografier, skulpturer och installationer. De flesta visas i ateljén, högst upp i detta magnifika slott. Konstnärerna har inspirerats på sina resor då de följt med marinbiologer, geologer, meteorologer och hållbarhetsforskare på några av deras expeditioner till polcirklarna. Hur kan forskare och konstnärer nå varandra?

Det går alldeles utmärkt upptäckte jag genom att beskåda Lars Lerins enorma akvareller vilka täcker en hel vägg. De är enkla i vidd och färgskala men väldigt vackra i sin genre.

Jag fastnade även för Sigrid Sandströms akryler där genomskärningar av tjock is i grönaktig skala påminner om hur forskare studerar isens tjocklek och teckningar för att få fram informationer.

Konstnärsduon Bigert & Bergström medverkar med en skulptur i form av en vattenmolekyl samt i trädgården med en äggformad sauna (ja, det går att gå in i den) som även visats på Svenska Institutet i Paris. De är båda kända klimataktivister.

Även Dascha Esselius Polarsken lyser upp vintermörkret i trädgården.

Texter och filmer kompletterar denna inspirerande utställning. Katalogen ger också en bra inblick i deltagandet av konsten inom forskningen. Eller kanske tvärtom?

Anne Edelstam

Expedition Konst

Prins Eugenes Waldemarsudde, Stockholm

30 oktober 2021 – 20 mars 2022

I denna unika utställning på Institut du Monde Arabe (IMA) – Arabvärldens institut – i Paris, visas judarnas tusenåriga historia i Orienten.

Detta är den tredje utställningen i sitt slag som förtydligar de tre monoteistiska religionernas uppkomst och historia i Mellersta Östern. Den första handlade om Hajj, pilgrimsfärden till Mecka (2014) och den andra om de kristna i Orienten (2017). Samtliga har varit lika intressanta och väldokumenterade med diverse konstverk och föremål.

Inför denna utställning har 280 olika verk samlats. Dessa visar på vikten och mångfalden i de judiska församlingarna, från Euphrates flodbänkar till Atlasbergen. Arkeologiska lämningar samsas med antika manuskript, tavlor, textilier, liturgiska föremål, fotografier, musikstycken och videoklipp. Dessa exceptionella objekt tyder på en väsentlig kulturell rikedom. 

Språket, hebreiskan, tillsammans med religionen var det som enade judarna. Jag möttes i den första salen av en vackert komponerad hebreisk text samt en färgsprakande Chagall målning (från 1950-52). Tavlan beskriver Moses när han får de tio gudsbuden. Moseböckerna är ju ursprungligen skrivna på hebreiska och utgör grunden för det Gamla Testamentet. Besökaren förstår därmed redan i början av utställningen relationen mellan de tre monoteistiska religionerna eftersom vi alla anses vara Abrahams ättlingar.

Utställningen följer sedan en kronologisk ordning. Den tar sin början redan ett tusental år innan kristendomen, när judarna bodde i Kanaan. Kung David utnämnde då Jerusalem till huvudstad och hans son, Salomon, lät där bygga det första Templet. Den historiska berättelsen fortsätter med exilen till Babylon. Återkomsten till Jerusalem flera sekler senare åtföljdes inte av alla judar utan många etablerade sig runtom medelhavsländerna.

Förutom i Babylon och Galileen, skapade de viktiga forskarcentrum i både Syrien och Egypten. Även i Yemen installerade sig en judisk diaspora. Jag imponerades av kopparrullarna från Qumran, i Palestina, daterade till ca. 100 år f.Kr. samt av mosaikerna från antika synagogor och enkla men stilistiska urnor med blommotiv från Jerusalem runt ett sekel e.Kr. 

    

I och med den massiva spridningen av islam, mellan 600- och 1400-talet, förändras dock judarnas situation. Beroende på de olika regerande dynastierna blev de mer eller mindre väl behandlade. Men både judar som kristna  nedvärderades till en lägre stående social klass än sina muslimska fränder. De kom att kallas för dhimmi och fick förvisso utöva sin religion men med juridiskt underlägsen status.

Föremålen på IMA tyder ändå på ett inflytande folken emellan. Det intellektuella utbytet frodades i Bagdad, Cordoba och Kairo. Utöver flera manuskript, bevarade i vackert utsmyckade silverrullar, visas ett astrolabium, medaljonger, kläder och porträtt från den tiden framöver, tills judarnas spridning över hela Mellersta Östern och Nordafrika.

I och med de tilltagande pogromerna i Östeuropa f.o.m. 1880, flydde många judar till Palestina och idén om en återkomst till ”Sion” (en av Jerusalems kullar) tog sin början. Spänningarna mellan muslimer och judar ökade i och med judarnas massiva emigration till Palestina 1936, på grund av nazismen, och nådde sin kulmen 1948, då staten Israel skapades.

Samtidigt ökade nationalismen i arabländerna och antisemitismen spred sig från Europa till Mellersta Östern. Den sista delen av utställningen tillägnar sig denna tid med fotografier och videofilmer av deportationer av judar som än en gång fick lämna allt och gå i exil.

I dagsläget återställs synagogor i flera arabiska städer som den stora synagogan i Alexandria, i Egypten, men med en handfull judar kvar i landet så lär den inte återfå något av sin forna glans i första taget. För vad är ett religiöst tempel utan några troende?       

Utställningen är en hyllning till och en återblick på vad integration har varit och åter kan bli bland de tre monoteistiska religionerna och dess diverse kulturella uttryck i Orienten. När toleransens tider frodas, blomstrar även kreativiteten och hantverken. Fanatism och nationalism däremot tar död på den kulturella mångfalden till förmån för ett utslätat och censurbelagt samhälle.

IMA – som är en oberoende kulturell institution – ger oss ett utmärkt exempel på denna diversifiering av den judiska historien i Orienten och vad den har givit oss i intellektuell rikedom med män som Maïmonide (den främste judiske tänkaren under medeltiden), antika manuskript som de som bevarats i Kairos synagoga genom seklerna ( i vad som kallas för Genizah ) samt enastående hand- och konstverk. Missa därför inte denna intressanta utställning i Paris.

Anne Edelstam

Juifs d’Orient, une histoire plurimillénaire

Institut du Monde Arabe, Paris

Från den 24 november 2021 – den 13 mars 2022