En annorlunda resa på floden Senegal – A different trip to Sengal, sailing down the river Senegal with the Bou el Moghdad

Bou el Moghdad

Bou el Moghdad heter den charmiga båten som seglar längst med floden från St-Louis till ett av världens fågelrikaste områden i Djoudj. Richard Tolls sockerfabrik, Dagana med dess marknad, nomadfolket Peulhs byar samt en avstickare till en by i Mauritanien, och slutligen Podor med sitt fort. 

Bou el Moghdad is the name of the charming boat that sails along the river from St-Louis to one of the world’s richest birds’ park in Djoudj. It continues to Richard Toll’s sugarcane district, Dagana with its market, the villages of the nomad tribes Peulhs and Toucouleurs, another village in Mauritania to finish the trip at Podor with its colonial style fort.

Piere Loti:

Resan gick i den franske akademikern och sjöofficerens – Pierre Loti (1850-1923) – fotspår. Likt Sven Hedin, var han en skicklig observatör, tillika tecknare och akvarellist samt författare. Dåtidens huvudstad, Saint Louis, tilltalar Loti så pass mycket att han därefter inspireras att skriva romanen: ”Le journal d’un Spahi” (En infödds soldats dagbok) som han även illustrerar.

Men vår resa börjar i Dakar. Trots att det är november månad som anses vara höst, klibbar kläderna fast på ryggen i den närmare 40 graders torra hettan.

I den franska marinens plattgattade båt tar vi oss över till den före detta slavön, Gorée, utanför Dakars kust. Detta var den sista anhalten innan de svarta slavarna skickades ut över Atlanten till Amerika eller till Europa. Portugiserna bosatte sig på ön redan i mitten på 1400-talet och handlade med gummi. Senegal var sedan en fransk koloni fram till 1960 då det blev självständigt.

Öns borgmästare tog emot oss tillsammans med en fransk sjöamiral. Vi togs till en utmärkt restaurang där vi åt räkor och fisk – Senegals stapeldiet – innan vi visades runt på ön med sina charmiga hus i vackra färger. Slavhuset har blivit ett museum och besökaren kan läsa sig till hur slavhandeln gick till. Längst in finns en öppning mot havet där de slavar som inte var dugliga slängdes ut för att bli hajmat. Jag tittar ut över det gnistrande havet mot Amerika och tänker att saker och ting inte alltid är vad de ser ut att vara…

                                        

Pierre Loti:

The trip went in the footsteps of Loti (1850-1923) – the French academic and marine officer. He was also an excellent observer – which shows both in his texts and drawings- and water-colorist.

From the heat in Dakar, we embarked on a French marine-boat that took us over to the former slave island Gorée. In this pittoresque little village, after an excellent sea-food lunch and a local beer (Gazelle) we visited the island and ended up in its slave-museum. It was the last stop-over for the slaves who were then shipped to America or to Europe. A frightening sight with tiny cells, where the slaves were divided into groups of women, men or children. The ones that misbehaved or were sick were thrown out to the sharks on the back side of the house.

                         

Dakar:

Bussresan tog en evighet eftersom vägarna är bitvis helt förstörda                     

Bussresan tog en evighet eftersom vägarna är bitvis helt förstörda.

Kvinnorna är överallt i Senegal färgglada och ståtliga i sina långa klänningar och matchande turbaner. De säljer tyger, handgjorda smycken och vackert smidda träskulpturer. Jag blir till och med tillfrågad att få mina sandaler – som gått upp lite i sömmen – lagade men bytte ut dem istället för ett par inhemska. Bytesobjekt fungerar bra i detta land där det mesta västerländska saknas och kostar för mycket för gemene man.

Majoriteten av befolkningen är muslimer med animistiska undertoner. En minoritet är kristna. De gifter sig oavsett religion och är än så länge toleranta i sin tro. Men även här syns Saudi Arabiens penninginflytande med nybyggda moskéer där den fundamentalistiska wahhabitiska tron får alltmer fäste, precis som de har spritt sin lära i flera andra muslimska länder.

Franska och wolof är huvudspråken bland det flertal andra som de talar bland sina olika stamfolk. Skyltarna är också på franska så det är lätt att ta sig runt. Dakars museum är en sevärdhet i denna annars rätt fula och smutsiga stad. Men trots att miljoner invånare har flyttat in sedan den byggdes anses boababen vara så pass helig – fylld med andar – att hellre än att fälla ett träd, cirkulerar trafiken runt den. Vissa är så gamla som 4000 eller 5000 år! Senegaleserna äter dess frukter, tillverkar rep och mediciner med dess bark och bladen används till matlagning.

Fiskmarknaden är värd ett besök framförallt när pirogerna – med glada målningar i olika färger – kommer in och lägger sig bredvid varandra som en enda lång sprakande drake. På stranden längre ner övar två muskulösa killar brottning, nationalsporten. Unga män joggar flitigt och satsar på sport vilket är en bra idé i ett land med 48 % arbetslöshet och framtidsperspektiv som är knapphändiga framförallt för majoriteten analfabeter. Konst är en annan möjlighet med flera konstnärer som arbetar med återvinningsmaterial. De har även en konstbiennal. Musik är en exportvara med erkända musiker och internationellt utbyte med bland annat musiker från Sverige under december månad ”Rythms of the world festival” som äger rum femtio km söder om Dakar vid havet i ett ekologiskt paradis: Dialaw.

                         

Dakar

The capital of Senegal has grown disproportionally the last years and has now nearly 4 million inhabitants.The majority of the population is of a tolerant Muslim confession, and a minority is Christian. Both have undertones of animism in their practices though. They intermarry cross-culturally. The language spoken in Senegal is mostly French and Wolof but there as many dialects as there are tribes.

Most locals take the colourful buss. The covered market sells food but there is also a lot of art and handicraft to be found in Dakar. Museums with modern art as well as antiquities from the region should not be missed as well as the Cathedral. The fishmarket is also worth the detour with all the painted boats lined up as a long, sparkling dragon. The women are beautiful with their typical dresses and turbans too. The young men jogg in a country where the unemployment rate is as high as 48%, sports being a way of making an income. Music is another and the country is well-known for its excellent musicians. Every year they have an international festival ”Rythms of the World”.

                    

Bussresan gick genom savannen till Saint-Louis:

Bussresan tog en evighet eftersom vägarna är bitvis helt förstörda. Men avstickaren till Retbas Rosa Saltsjö var värt det. Där gräver saltarbetarna ut salt i platta båtar. Ett mödosamt arbete som förstör deras hy trots att de smeter in sig med olja och smör. För den trötte resenären finns det ett trevligt övernattningsställe där med swimmingpool och ekologiska runda bungalows, fint dekorerade, med alla bekvämligheter inuti. Vi fortsatte via klostret Keur Moussa där munkarna har skapat en oas av grönska, böljande fruktträd och biologiskt odlade grönsaker. De visar stolt upp sin lilla affär där jag fastnade för den inhemska oljan som ”helar det mesta!”

Vi stannade i ”den gröna staden” – Thies – med sina vackra träd för att äta lunch och ta en kall, välkommen, inhemsk öl, kallad ”La Gazelle” – gasellen.

Boababskogen på vägen avtecknar sig mot himlen likt ett hav av gigantiska skulpturer. Andarna flög omkring mig när jag gick runt och fotograferade de hundraåriga gamla träden. I ett tusenårigt träd, låg rester av benrangel kvar i det ihåliga trädet. Var det farfarsfar? Undrade jag men fick inget enhälligt svar på min fråga.

               

Buss from Dakar to Saint-Louis – via the salt lake, a monastry and a boabab forest:

To travel to the old capital to embark on the boat, we went by bus through a deserted landscape. The first stop-over was by the salt lake where they extradicate salt with the help of flat boats from which they jump into the water – their skin covered in oils – to dig up the salt. There is a nice hotel close by with typical huts to sleep in. The next stop was at a monastry and the last one in the boabab forest. In those ancient trees, spirits are believed to live so they are never cut down, rather then draw the road around a tree (even in Dakar!).

Saint Louis, den gamla huvudstaden:

All den charm som Dakar saknar finns samlad i St Louis, med sina låga kolonialhus i dova, jordnära förger, i en sovande atmosfär. Inga turister syntes till. Vi tog in hos en av de gamla, blandras familjerna, Bankal, vars restaurerade kolonialhotell – Résidence – även verkar vara centrum för de invånare som vill komma dit och lyssna på de musiker som spelar där. Jean berättade att han var husläkare när han inte spelar musik… Hotellets butik har fina souvenirer och även äkta touaregsmycken i silver. Touaregerna är ett nomadfolk – även kallade ”det blå folket” på grund av deras blåa turbaner – som lever mellan de angränsande länderna. De är rebeller och traktens skickligaste tillverkare av originella smycken.

För den som är intresserad av att dyka, fiska à la Hemingway, jaga, rida eller bara ta det lugnt vid den fina swimmingpoolen kan jag verkligen rekommendera den ekologiska ranchen: Le Ranch de Bango (www.ranchbango.com).

Det bästa sättet att ta sig runt staden är i en av de målade hästdroskorna. Efter ett väl värt besök till Musée Jean Mermoz – den förste postflygaren över Atlanten – stannar jag på Garlerie Arte med vackra afrikanska träsniderier. Bredvid ligger ett konstgalleri med typiska skulpturer gjorda av hittegods men jag fastnar för en skulptur jag hittar på gatan gjord bland annat med hjälp av ett televisionsbatteri. Jag kan även rekommendera affären Tess (www.tess.net)för sina vackra tyger. Kvällens drink intogs på det mysiga hotellet,La Poste, terrass. Dokumentationsmuseet samt den stora moskén är värda besöket också. Innan vi steg ombord på båten, tog vi en tur runt den smala landbiten som sträcker sig utanför staden – likt en tunga, därav dess namn – och som är en samlingsplats tillika bostäder åt alla fiskare och deras familjer: La langue de Barbarie.

                  

Saint Louis – the old capital:

The ancient charm that’s lacking in Dakar, is concentrated in Saint-Louis. We took in at hotel Residence belonging to one of the older families, Bankal. It’s also a center for music and there is jazz in the evenings in the equally charming, colonial-style bar. The family owns a wonderful ranch just outside the city with possiblities to ride, dive, fish and even to hunt (www.ranchbango.com). Artifacts are to be bought everywhere – they come to you if you don’t find what you desire in one of the shops – as well as beautifully made Touareg-jewellry and art from recuperated materials. There are art galleries (gallery Arte) and some are specialized in cloth (www.tess.net). The best way to get around is in a horse-carriage. The Post Museum is a must as well as a drink in one of the oldelst bars – La Poste.

            

Bou el Moughdad:

Resans huvudattraktion var definitivt den charmiga, omgjorda, gamla kolonialbåten – den enda som seglar upp för floden Senegal. Den ägs av Compagnie du Fleuve (www.compagniedufleuve.com) som även ordnar hämtning i Dakar och färd fram och tillbaka till båten för den som önskar. Föreståndarinnan var fransyska – Lilli – och hon såg till att alla kabiner, duschar och toaletter var rena och snygga (det fanns flera att dela på för resenärerna). Maten var gudomlig och baren på däck öppen varje kväll. Jazzkonserter ordnades på vissa ställen samt lyx pick-nickar ute i det gröna då man slussas iväg med mindre piroger för att nå land. Vår första utflykt var till ett av världens finaste fågelreservat – Djoudj – där jag såg en uppsjö av pelikaner, örnar som häckade, tranor, kormoraner, flamingos för att nämna några. Jag hade även turen att fotografera en krokodil trots att de under denna torra säsong mest lägger sig högre upp. Gigantiska ödlor – varaner – såg jag flera gånger under resans lopp. Kikare är ett måste på denna resa!

Bou el Mogdad tuffade vidare på kvällen bort från träsken och de malaria- och gula febern-stinga myggen som frodas där. Vi var glada att kunna gå in i våra kabiner och äta middag inomhus i matsalen den kvällen.

Ju närmare vi seglade inåt land, ju varmare blev det. Utflykterna gjordes tidigt på morgonen eller senare på eftermiddagarna. Båten stannar även under sin fem dagars långa resa vid Richard Tolls sockerreservat, Daganas marknad och resterna av ett gammalt fort. De mest intressanta utflykterna var till fots – genom savannen – till de halmbyar som befolkas av Peulhfolket – nomader med getter och sebukor – och till de tolvhundratals gamla byarna lite längre bort samt, på andra sidan floden, en Mauritansk by med fina handtryckta tyger.

           

Den sista anhalten var fortet i den före detta kolonialhamnen Podor, innan vi tog buss tillbaka till St-Louis för övernattning och nästa dag vidare till Dakar där jag hann ta en simtur i Atlanten längs med en öde och kritvit sandstrand innan flyget tillbaka till Europa.

Turismen är en av Senegals största tillgångar och alla pengar behövs i detta fattiga land. Wade – den 86 årige korrupte presidenten – hoppas de senegaleser jag pratar med att de bli av med i de kommande presidentvalen (den 26 februari 2012).  Oppositionen som de tror ska försöka få bukt med de gigantiska problem som landet brottas med, kanske blir invald istället. Wane är en av de få välutbildade, internationella senegaleser som återvänt i förhoppningen att göra något positivt för sitt land. ”Trots sämre lön och mindre infrastruktur, vill jag hjälpa de mina. Jag tänker även på mina barn som växer upp här. Om inte vi gör något för vårt eget land, vem ska då göra det?” Säger han. Men han är en minoritet av de som lämnar tryggheten i västvärlden för en oviss framtid i Afrika.

Missa inte att komma och besöka detta intressanta men tämligen okända land som har mycket mer att erbjuda än vad som får plats i en artikel.

            

The boat tour on the river Senegal:

It took one week to sail up the river on the Bou el Moghdad – the only boat on the river – an old colonial style boat. The food on board was delicious, the cabins were simple but clean. To see the birds at Djoudj, we had to get into pirogues. There were pelicans, eagles and all kinds of water birds, including flamingos by the thousands flying over our heads. Richard Toll had a sugar fabric and an old building to offer us. Dagan’s market was extraordinary but the most interesting visits were to the nomads’ villages with their houses built in hay. To get there I had to walk through the arid landscape and could thus observe the varieties of trees, huts and living conditions.

           

The last stop was to see the fort in the ancient port, Podor. Then the bus took us back to Dakar via Saint-Louis. I had the time to take a swim in the ocean and take a long walk on one of Sengal’s, white and empty beaches before heading back to Europe. With all the turbulences going on world-wide, I’m sure that Senegal could profit from toursim on a larger scale than it does. I hardly saw any tourists and besides the sea-life, this country has a lot more to offer. Don’t miss the boat-trip!

              

Anne Edelstam, text and pics, Paris January 2012.

 

 

 

About Anne

Swedish journalist, photographer, editor and writer. Based in Paris, France.

12 comments

  1. Nice post. I used to be checking continuously this weblog and I am impressed! Very useful information particularly the closing part 🙂 I care for such info much. I was looking for this particular information for a long time. Thanks and good luck.

  2. I visited a lot of website but I conceive this one has got something extra in it. ”The quality of our thoughts is bordered on all sides by our facility with language.” by J. Michael Straczynski.

  3. Great write-up, I’m normal visitor of one’s blog, maintain up the nice operate, and It’s going to be a regular visitor for a lengthy time. ”Good nonsense is good sense in disguise.” by Josh Billings.

  4. Thanks, I have just been searching for information about this subject for ages and yours is the greatest I have discovered till now. However, what about the conclusion? Are you sure concerning the source?

Comments are closed.