En av världens kanske störste svindlare – med ett större svenskägt imperium än Wallenbergs – tänjde liberalismen till sin yttersta gräns. Hans död är fortfarande ett mysterium. Blev svensken mördad eller begick han självmord?
Mord eller självmord
Korrespondenten, journalisten och författaren Henric Borgström försökte besvara den frågan under en temalunch på Svenska Klubben i Paris. På promenadavstånd därifrån – på nuvarande avenue Franklin D. Roosevelt nummer 5 – hittades Ivar Kreuger död i sin säng, skjuten den 12 mars 1932, 52 år gammal. Ingen ordentlig obduktion eller polisutredning gjordes efter hans död så frågan hänger fortfarande i luften. Tusentals svenskar fick lämna hus och hem i hans fotspår, förmögna som icke förmögna, inflytelserika som okända… Mordmotiv saknas inte. Den etablerade ”sanningen” är självmord. Ivar Kreuger hade stora problem med likviditeten, folk som köpt aktier i hans bolag och hans andra värdepapper förväntade sig allt högre utdelningar, dessutom hade han tecknat avtal med fler länder om att låna ut pengar till dem i utbyte mot tändsticksmonopol. Han var pressad när han lämnade New York för att i Paris sammanträffa med nedrest folk från Sveriges Riksbank och Skandinaviska Kredit (sedermera Banken, idag SEB), där han lånat stora summor och för övrigt var störste aktieägare.
Familjen Kreuger tror på mord och två personer utpekas som skulle haft intresse av att Kreuger röjdes ur vägen: JP Morgan var i konflikt med Kreuger om kontrollen av (LM) Ericsson, Morgan krävde att få sälja tillbaka den till Kreuger. Den andre utpekade är en sovjetrysk diplomat, ryska tändsticksfabriker smugglade in billiga och sämre tändstickor i länder där Svenska Tändsticks AB hade monopol.
Sedel av Fabian Edelstam
Var han en svindlare eller en smart investerare?
Ivar Kreuger, civilingenjör, blev 1917 chef för STAB, Svenska Tändsticksaktiebolaget. På 1920-talet grundade han dotterbolag och mindre banker i flera länder. Under bland annat sin studietid i USA hade han fått värdefulla kontakter som ledde till att han blev en av de främsta förmedlarna av amerikanskt kapital till Europa. Klart är att Ivar Kreuger skickade pengar mellan sina bolag på ett sätt som aldrig skulle vara tillåtet idag, redovisningen utåt var i många fall obefintlig, medarbetarna oinformerade. Mycket hade han i huvudet, en hel del fanns inte dokumenterat. En besvärande omständighet är de italienska statsobligationer som hittades i Kreugers kassaskåp och anses vara förfalskade. Mussolini personligen hävdade detta när de visades upp för honom. Ingen har dock kunnat visa att Kreuger använde obligationerna som säkerhet för lån, möjligen tänkte han sig det.
Men Kreugers förmögenhet täckte endast delvis låne- och emissionspolitiken med vinstmedlen av aktierna från tändsticksproduktionen. Hans likviditetssvårigheter berodde på att han trots omsvängningen i konjunkturerna i slutet av 20-talet fortsatte sin expansiva finanspolitik. När USA slutat att låna ut pengar till Europa 1930, lånade Kreuger ut närmare 46 miljoner dollar till olika stater. Vid hans död behärskade han mer än 60% av världens tändstickstillverkning men mycket var dock svindel.
I den kommission som skulle utreda och förvalta de många betydande aktieinnehaven (Tändsticksbolaget, skogsindustrin SCA, Bolidens gruvor, fastighetsbolaget Hufvudstaden, Svensk Filmindustri, Gränges, Skandinaviska Banken, med flera) satte sig en representant för Wallenbergs, en från Handelsbanken, alltså från den näst största och tredje största företagssfären. Med dagens syn är det häpnadsväckande att konkurrenter tillåts utreda och avyttra fallisemang.
Kommissionen släppte fortlöpande ut negativa nyheter, aktierna sjönk, Wallenbergs och Handelsbanken köpte på sig, de övertog kontrollen över Ericsson och delar på den än idag. Den då unge advokaten Hugo Stenbeck tog oombedd flera initiativ när Kreugers medarbetare var förlamade och kom att spela en central roll i slakten av Kreugerimperiet. Ingen har dock visat att Stenbeck själv kom över Kreugers tillgångar orättmätigt. Han byggde upp sin företagssfär Kinnevik med Korsnäs och Sandvik på annat sätt.Få företagskrascher är så omskrivna men fortfarande så oklara.
Kreuger kom för många att representera världsdepressionen då precis som Madoff för oss i modern tid. Frågan Henric Borgström ställde sig är därför: lär vi oss aldrig av våra misstag?
Anne Edelstam, Paris
Porträtt av Fabian Edelstam hänger på Tändstickspalatset.
Foto på Henric Borgström på Svenska Klubben i Paris.
