Intervju med en fredsjournalist

Det är i Libanon – ett av världens mest sekteristiska länder – jag träffar min första ”fredsjournalist”. Men vad är det för benämning? Det ska vi få reda på i denna artikel.

IMG_8225

 

 

 

 

 

Ett sönderbombat hus i Beirut

Vanessa Bassil är en 26-årig, nyutexaminerad libanesisk journalist jag träffade och intervjuade i Beirut.

Hur började ditt äventyr som ”fredsjournalist”? Och vad betyder det?

-Det började 2009 efter min filkand i journalistik och under mina magisterstudier i Political Sciences i Beirut. Då träffade jag den person som kom att bli min mentor – BBC-reportern Jake Lynch som numera undervisar på Sydney universitetet. Han är pionjär i detta ämne. Så fort jag hörde honom berätta om vikten av fredsjournalistik föll jag för idén.

Men finns det överhuvudtaget studier i detta ämne?

– Det finns enbart ett FN: mandaterat universitet i Costa Rica som undervisar i fredsstudier. Dit sökte jag och lyckades få bidrag för att läsa där under ett års tid. Jag kom tillbaka till Beirut denna höst 2014.

Har ditt projekt tagit form ännu?

– Innan jag reste dit, startade jag en förening som heter ”Media Association for Peace” – MAP (Fredsförening för Media) för undervisa fredsjournalistik.

Har du redan elever?

Ja, vi är ett team på femton unga journalister – dessa tränar jag. Men allt som allt är vi sjuttio medlemmar. Jag söker aktivt pengar för att finansiera MAP. Idén är att sprida vårt budskap så att ämnet kan undervisas på samtliga universitet.

Kan du berätta om vad det innebär?

– Det innebär att rapportera konstruktivt utan att skapa mer våld hos läsaren. Journalisterna lär sig att välja vad och hur de rapporterar. De tre viktigaste ämnena inom fredsjournalistiken är i första hand att undervisa i mänskliga rättigheter och jämställdhet, samt rätten för utsatta personer, till exempel de syriska flyktingarna, att behandlas som individer med särskilda behov. Sedan att utveckla sätt att rapportera olika nyheter på genom att hjälpa till att finna lösningar på de problem som lyfts fram. Till sist måste vi även belysa alla miljöproblem och deras roll i människors liv som till exempel brist på rent vatten och vad det innebär konkret för att undvika framtida konflikter.

Anser du att vi journalister har ett moraliskt ansvar?

– Absolut! Jag ser journalistiken som ett kall. Genom att lyfta fram problem hjälper vi politiker att ta tag i dem men vi har även ett ansvar att söka finna lösningar.

Media bör inte enbart rapportera om ondska och krig utan även inge hopp om en fredlig framtid. Mediamentaliteten måste förändras! Det är en problemlösande journalistik jag strävar efter. Jag vill ge de som inte har en röst en chans att göra sig hörda.

Vad gör du för att sprida ditt budskap utöver det team du redan har här i Libanon?

– Jag reser runt. I höstas var jag på en kvinnokonferens för fred i Istanbul till exempel. Jag är också Libanons representant för ”Master peace” (www.masterpeace.org) som har sina huvudkvarter i Kairo och i Amsterdam. Det är en klubb där vi strävar efter att skapa fred genom konst. Vi firar fredsdagen den 21 september. I år var vi i Tripoli där vi ordnat ett gediget konstprojekt med bland annat teaterpjäser.

IMG_8218IMG_8223

I Libanon lever kristna och muslimer sida vid sida. 

Efter att ha tackat Vanessa och önskat henne lycka till, läste jag i Libanons lokala tidning, The Daily Star, om teaterpjäsen ”Antigone” som spelades av syriska flyktingar vars kvinnor ofta förlorat makar eller bröder i kriget. Jag såg även en lokal dokumentär (Scheherazade) på bio regisserad av Zeina Daccache om libanesiska kvinnliga fångar som fick lära sig drama terapi vilket kulminerade i en föreställning. Både repetitionerna och själva pjäsen hjälpte dem att komma på fötter. Så visst kan konst skapa broar och lyfta fram positiva sidor hos människan!

Anne Edelstam, Beirut IMG_8258

 

 

About Anne

Swedish journalist, photographer, editor and writer. Based in Paris, France.