Den kända kinesiska konstnären är en engagerad artist. Han ställer visserligen ut sin konst på det fashionabla varuhuset, Bon Marché, i Paris finare kvarter, och på Fondation Louis Vuitton men har även tagit ställning för flyktingarna genom att låta sig fotograferas liggande på en strand i samma position som det drunknade syriska barnet vars fotografi världen förfasat sig över.
Ai Weiwei, Tree, 2010
En engagerad konstnär
Genom att härma den lille Aylan Kurdi vågade Ai Weiwei sticka ut hakan i flyktingfrågan. Fyra månader efter att tre-åringen drunknat, den 30 januari 2016, publicerade Washington Post det kontroversiella fotografiet av konstnären. Dålig smak eller en repetition av fasan? Inget har hänt sedan pojkens död i september. Enligt den Internationella Migrations Organisationen (OMI) har, enbart i januari 2016, 272 personer, varav många barn, drunknat i ett desperat försök att nå Europa. Weiweis foto är en ”symbol över de sextio miljoner flyktingar som behöver stöd. Vi är alla någon gång under våra liv, flyktingar på ett eller annat sätt”, påpekade han.
Den 27 januari avblåste konstnären, i protest, två planerade utställningar i Danmark. Dagen innan hade nämligen en ny lag trätt i kraft om rätten att beslagta flyktingarna tillhörigheter som överstiger 1300 €.
Fondation Louis Vuitton
Bentu
Kallas utställningen (27 januari – 2 maj 2016) på Fondation Louis Vuitton som ligger majestätiskt mitt i Boulogne-skogen och drar folk från de prostituerade i skogsbrynet till museet. Ungefär samtidigt som vernissagen ägde rum, diskuterades huruvida den omdebatterade lagen mot prostitution – en kopia av den svenska lagen – ska träda i laga kraft eller inte i Frankrike. Det finns en dyster sida av de kinesiska immigranter som tagit sig hit för att studera och stannat för att tjäna pengar. En del av dessa hamnar i prostitution. Dessa kinesiskor som befinner sig mitt emellan sitt hemland och Frankrike har också likheter med Bentu. Ordet representerar, för samtida kinesiska konstnärer, ett sätt att förena det lokala och det globala i ett försök att hitta tillbaka till sin identitet. 
Zhang Huan, Long Island Buddha, 2010-11
Tolv konstnärer, samtliga bosatta i Kina, samlas under Louis Vuittons glastak. De använder sig av olika tekniker och media både inspirerad av tradition och kultur som av nymodigheter. De belyser det komplexa ständigt muterande kinesiska samhället. Verken visar på den rådande ekonomiska och ekologiska samhörigheten, samt på relationen mellan stad och landsort och sökande av identitet. Mycket av det traditionella arvet förstördes under Maos kulturrevolution, rötterna drogs undan kinesernas fötter och nu måste de hitta tillbaka till dessa och anpassa dem till det moderna Kina. 
Xu Zhen, New, 2014
Utställningen har inte som mål att visa en panorama av den kinesiska samtida konsten utan pekar snarare på dess multipla karaktär, som är i ständig rörelse. Det är individuella konstnärer som sätter sin prägel på konstscenen och inte en specifik rörelse.
Konsten avspeglar denna individualism genom ett vitt spektrum av konstarter: allt från video installationer, Zhang Huans Buddha huvud, till Ai Weiweis kala träd, enorma fresker målade med aska, Xu Zhens moderna version av den avgudade kvinnogestalten Guan Yin, till en ljudinstallation där besökarna ombads lägga sig ner på yoga-mattor och lyssna samtidigt som en film från en industrifabrik med monotont utfört arbete visas.
Det är anmärkningsvärt att i detta förtryckarland Kina fortfarande är – i alla fall vad gäller det fria ordet – sådan kritisk samhällskonst kan skapas och visas upp för allmänheten. För sedan President Xi Jinping kom till makten 2013 har förtrycket mot oliktänkande tilltagit. Sedan 2014 anses till och med religion vara en av fyra ”främsta säkerhetsrisker”. 1800 kristna kors har slagits sönder varav flera av historiskt värde. De som opponerat sig, senast i januari detta år, har fängslats. Något för Ai Weiwei att ta tag i lagom till nästa utställning?
Anne Edelstam, Paris
