En dansant jul

Den svarta vågen med Josephine Baker i spetsen intar våra hjärtan denna vinter tack vare dansmuseets utställning. Svensken Rolf de Maré introducerade henne på sin Paristeater, Théâtre des Champs Elysées, 1925. Hennes succé ledde till att hon stannade livet ut i Frankrike.

Foto Man Ray

Noir & Blanc

Den svarta vågen, under 1920-talets Paris, utställningen visar, kan tyckas ge en nedlåtande bild av afroamerikaner men måste ses i dess sammanhang.  Staden sjöd av nyskapande vitalitet mycket tack vare dessa utländska konstnärer. Allt nytt var välkomnat efter de långa och tärande krigsåren. Paris öppnade sina armar för moderniteter och blev symbolen för frigjordhet, tolerans och konstnärliga uttryck av alla dess slag.

De förtryckta, varav jazzmusiker och konstnärer inspirerade av afrikanska traditioner, strömmade till från världens alla hörn för att slå klackarna i taket i frihetens namn. La Revue nègre – ”negerrevyn” – skrev entusiastiskt om den unga, från USA nyss anlända dansösen, Josephine Baker. Med sin vilda ”banandans” kom hon att trotsa de kulturkonservativa kretsarna.

Rasismen var inte lika utbredd i Paris som i dåtidens USA. Frankrike kallades för ”färgblint” trots att det afrikanska ansågs ”primitivt”. Afrikansk tradition inspirerade målare som Picasso och Fernand Léger och ledde till en ny konstart: kubismen.

Vad vissa såg som ”det svarta viruset” med förlegade idéer om den ”vita rasens överlägsenhet” var på fall trodde man. Men det låg i bakhåll, vilket framförallt nästa generation skulle få känna på, med Hitlers uppkomst och andra världskrigets förödande effekter i dess fotspår. Mönstret känns bekant med dagens demokrati, tolerans, jämlikhet och frihetssträvande utövare i alla fall i västvärlden samtidigt som många känner en bakåtsträvande och utagerande rasism och nationalism slå sina klor i en allt utagerande massa.Cake walks kostymer

Jazzens tillkomst

Utställningen är pedagogiskt upplagd utan att för den skull vara dogmatisk eller skolastisk. Jazzen skapades av slavar som kommit till USA och genom musiken, rytmen och trummorna kommunicerade med varandra och uttryckte sin smärta. Sången och dansen gav styrka och andlig mening mitt i misären.

Vissa danser som mambo skapades på vägen från Afrika, via Haiti eller Kuba. Jig var också resultatet av en blandning av danser. Blues, den vokala musiken, och Ragtime, den instrumentala konstformen,utvecklades på plantagen.Irländska, europeisk och judiska influenser tillkom.

Begreppet Jazz – först stavat Jass – föddes 1910. New Orleans var musikens vagga men jazzen spreds snart till USAs större städer.

Konstens utveckling

Samtliga konstarter förändrades och utvecklades. Dansflugan le Cake-Walk, med ursprung från plantagen som gjorde narr av de vita slavägarna,blev omåttligt populär i Paris i början av 1900-talet. Samtidigt växte kubismen och surrealismen fram, inspirerade av afrikanska masker och skulpturer. Realismen och dogmen om centralperspektivet lämnades därmed hän till förmån för det abstrakta.

Dadaismen frigjorde sig från akademismen genom populära konstformer som music-halls, cabaret, cirkus, collage, fotomontage med konstnärer som Jean Arp, Man Ray och tysken Hugo Ball. Svenska baletten i Paris (1920-25) skapade Ballet nègre med dansföreställningen La Création du Monde – världens skapelse – koreografen Jean Börlin iscensatte. Målaren Fernand Léger gjorde dekoren med geometriska motiv, inspirerade av afrikanska skulpturer, i rörelse. Within the Quota – en annan av Jean Börlins danser – var inspirerad av jazzen.

Men det var främst Josephine Baker, ”naturbarnet” som dansade med akrobatisk plastik, som kom att representera den afrikanska drömmen. Hon gjorde charleston till en hit och med sin livsglädje bidrog hon även till kvinnornas frigjordhet. Hennes kändisskap höll i sig livet ut och hon dekorerades till och med av president de Gaulle för sin motståndsaktivism under andra världskriget. Hon adopterade tolv barn från olika länder vilka kallades för ”regnbågsfamiljen”.

Besökaren får utöver en historielektion, beundra kostymer, målningar, gamla filmer, fotografier och lyssna på musik av bland annat Billie Holiday vars antirasistiska sång Strange Song blev legendarisk.

Besökaren kan inte låta bli att inspireras av musiken som av danserna. Så på med dansskorna och dansa in det nya året!

Anne Edelstam

About Anne

Swedish journalist, photographer, editor and writer. Based in Paris, France.