Enligt Helena Rubinstein, vars utställning visas på det judiska museet i Paris i vår är: ”ingen kvinna ful utan enbart lat”. Detta är historien om den fattiga judiska flickan som gjorde drömmen till realitet.
Helena Rubinstein ung
Varför visas denna utställning just nu kan man fråga sig? Det kan vilken fransk jude som helst svara på: det är speciellt känsligt detta år, 80 år efter början av andra världskriget. USAs president är speciellt inbjuden för att fira segern i Normandie den 6 juni i år. Men vad har det egentligen med Helena Rubinstein att göra? En hel del lärde jag mig på denna utställning.
Denna vår, den 8 maj 1945, tog andra världskriget äntligen slut. De fasansfulla upptäckterna med koncentrationslägren, kvarlevorna, utrotningen av judar, homosexuella, handikappade och romer uppenbarades. Varje år så också i dag, den 8 maj 2019, firas i ståta och pomp denna fredens dag. Victory Day! Champs Élysées var avstängt för ceremonin som ägde rum liksom varje år vid Triumfbågen med rörande tal och sånger. Färre och färre överlevare kan berätta sin historia men några kunde vara med under ceremonin. Helena Rubinstein är en av dessa tysta hjältinnor från detta fasansfulla krig. Låt oss aldrig glömma!
Vävnad av Picasso, Rubinstein samling
Frankrike hade sitt eget läger dit judar under Vichy regeringen skickades för att deporteras. Alla personliga historier från den tiden är väsentliga för de få judar som fortfarande lever i Frankrike. Helena Rubinstein är en av dessa, dessutom en kvinna, kanske en av de första judiska kvinnorna som fortfarande lever vidare i många kvinnors ögon. Så låt oss också fira henne denna minnesdag, den 8 maj!
Det judiska museet ligger i Marais kvarteren, vilket var sumpmark innan dräneringen. Precis som Gamla Stan ansågs osanitärt och gammaldags men räddades från rivning i sista stund, ville franska staten riva le Marais. Lyckligtvis skonades detta numera hippa kvarter. Svenska Institutet ligger där, liksom judiskt ägda affärer och en synagoga. Till min lycka kan man hitta bland annat pepparrot i deras mataffärer. Tydligen är det en rotfrukt judarna använder i sin matlagning precis som vi svenskar. Ingen annan stans finns det att uppbringa i detta annars så fulländade matland.
Det är alltså ingen slump att det väldokumenterade judiska historiemuseet ligger i detta anrika judiska kvarter med vissa kvarlevor ännu i dag. Det ståtliga 1600-tals palatset med dess imponerande samling av judiska föremål och historia är väl värt ett besök i sig. Men denna gång koncentrerade jag mig på den lilla judiska flickan som, trots sin enkla bakgrund, kom att bli en ikon inom såväl kosmetiska världen som inom konsten. Hon utvecklade sin konstnärliga smak och blev en viktig mecenat för framförallt fattiga judiska konstnärer som Chagall och Modigliani.
Det har varit och är fortfarande mycket antisemitism i Frankrike sedan de gula västarnas demonstrationer började i mitten av november och fortsätter varje lördag. Extremister, Black blocs, infiltrerade snabbt rörelsen och med dessa även judehatet med bland annat förstörelser av judiska gravstenar, för att inte nämna Triumfbågen, den okända soldatens grav till minne av alla som stupade under andra världskriget. Vi kan inte låta antisemitismen infiltrera våra samhällen igen!
Uppvisning om hur man gör för att smörja in sig….
Det första rummet presenterar hennes märkliga liv med fotografier från barndomen: familjen, affären samt det judiska området hon växte upp i. Fattigdomen var påtaglig.
Chaja Rubinsten (1872-1965) föddes i Krakows judiska kvarter och var äldst av 8 systrar. Hon tvingades avsluta sin skolgång tidigt för att hjälpa sin pappa i hans speceriaffär.
Hur kom hon då den lilla flickan in på skönhetsinstitutsvägen som skulle inte bara ändra hennes värld utan även kvinnor världen över?
Det var hennes mamma som initierade henne till vikten av att dagligen använda ansiktskrämen en lokal apotekare tillverkade. Hon förmedlade dottern sin självkänsla och med den gick Rubinstein långt! Burkar med tidstypiska etiketter står uppradade tillsammans med roliga, handmålade affischer på utställningen. Det ena ledde till det andra och Helena, som hon ändrade sitt namn till när hon reste till Australien, intresserade sig mer och mer för olika hud typer. Hon öppnade sitt första skönhetsinstitut i Melbourne fick jag veta.
Några av Rubinsteins skönhetsburkar
De vindpinade och solbrända australiensiska bondkvinnorna hon först arbetade med på gav henne idén: ”Ni har en sådan vacker, vit och len hy”, sa de till henne. ”Det är tack vare denna fina kräm min mamma gett mig”. Efter några svåra år lyckades hon tillverka och få patent på en kräm baserad på växter och lanolin (ullfett). Hon kallade den för ”Valaze” (gåva från ovan på ungerska). Succén blev omedelbar!
När jag såg de små oansenliga plåtburkarna undrade jag hur det kunde egentligen komma sig men bevisligen fanns det ett skriande behov av krämer… eller så var det nyhetens behag?
I nästa sal utöver flera fotografier, ställs även en samling konst ut med flera intressanta verk av konstnärer som Jacob Epstein, afrikanska skulpturer och tapisserier av bland annat Picasso. Dessa utgör en bråkdel av hennes konstsamling, som anses vara en av världens största. Fotografier på hennes hem med dessa samt några video-filmer som visas stämmer in på denna bana.
Det var hennes man, Edward Titus, en amerikansk journalist av polskt-judiskt ursprung som hon själv, som introducerade henne till den internationella konstnärsvärlden. Så småningom, med hjälp av den förmögenhet hon byggde upp med skönhetssalonger runt om i världen, blev hon en uppskattad mecenat. Hennes konstnärliga ådra utvecklades och hon umgicks och bistod författare (Ernest Hemingway, James Joyce, Colette) som konstnärer (Fernand Léger, Juan Gris, Marie Laurencin). Hon var först med att presentera konstverk på sina skönhetssalonger.
Paris blev hennes hem från och med 1912. Där köpte hon en hel byggnad i vilken hon installerade både sitt skönhetsinstitut, sina arbetslokaler och sin bostad.
Hon skapade också ett laboratorium för att tillverka sina krämer. Hon upptäckte även modevärlden med Paul Poiret i spetsen. Några av hennes klänningar han sytt ställs ut på museet. De var så pass välsydda att de numera anses också som smärre konstverk.
Klänningar av Paul Poiret
Hon gifte så småningom om sig med en mycket yngre prins och flydde med honom till USA under det andra världskriget. Hon lyckades även rädda undan nästan hela sin familj samt många andra judiska familjer undan pogromerna i Polen. Flera av dessa anställde hon i sina skönhetssalonger. Andra hjälpte hon att få arbeten och bostäder runt om i USA.
När hon kom tillbaka till Paris efter kriget upptäckte hon att allt hon byggt upp hade vandaliserats och förstörts av nazisterna. Trots det gav hon inte upp, utan såg till att återuppbygga sitt hem och sina skönhetssalonger. I mellantiden expanderade hon sina institut i USA. 1948 öppnade hon världens första skönhetssalong för män med bastu, restaurang och barberare.
I slutet av hennes liv, dog maken och strax efteråt en av hennes söner. För att komma över dessa tragedier, reste hon till en släkting i Israel. Där träffade hon både Ben Gurion och Golda Meir. Hon finansierade ett modernt museum i Israel: ”Helena Rubinstein Pavilion för Contemporary Art” samt skänkte det några konstverk. 1962, enbart några år innan hon gick bort, lät hon bygga en fabrik i Israel också. Fotografier av dessa finns också med på utställningen.
Från den fattiga judiska flickan till en av världens mest ansenliga kvinna, är Helena Rubinstein värd all vår beundran. Tänk vad en enda person, med enbart sin egen begåvning, vilja och kraft har skapat för så många!
Hon har ingett hopp genom sin förebild till många kvinnor och män världen över: nämligen att det går att göra något meningsfullt med ens liv oberoende av bakgrund. Bara man har ett mål. Med MeeToo rörelsen i tankarna, vill jag påstå att hon var en kvinna ingen vågade trampa på och judeförföljelse till trots lät hon inte heller anti-semitismen lamslå hennes drivkraft. Denna utställning påminner oss om att historien lever vidare än i dag: må vi aldrig glömma!
Anne Edelstam, Paris
