Sameh Egyptsons avhandling

Mitt fotografi av pyramiderna i Egypten med arabisk kalligrafi

Global politisk islam?

Muslimska brödraskapet

&

Islamiska förbundet i Sverige

Sameh Egyptson, kristen (kopt), av egyptiskt ursprung och gift med en svenska, försöker sig på en svår uppgift:

nämligen att tränga in i en sluten värld, i vad som i, bland annat hans hemland, anses vara en terrororganisation, i andra länder, som en manipulativ sekt där den egentliga agendan undanhålls gemene man.

I och med bygget på 1990-talet av den stora moskén på Söder har en viss sorts islamism som står det Muslimska brödraskapet nära fått in en kil i Sverige. Den finansierades av Förenade Arabemiraten och ägs av Islamiska förbundet (IfiS). Moskén i Göteborg finansierades av Saudiarabien.

Hur omfattande är Muslimska brödraskapets inflytande i Sverige egentligen? Den frågan ställer sig Sameh i denna genomarbetade avhandling.

Organisationen skapades 1928 i Egypten av Hassan El Banna. Den bannlystes av President Nasser men sedan släppte President Sadat ut flera medlemmar ur fångenskap och några väl förberedda medlemmar från deras väpnade gren sköt honom 1981. Under President Mubarak, från och med 1990-talet, tolererades rörelsen igen mot en viss ”vapenvila”. De återtog makten med stormsteg efter den egyptiska revolutionen men blev kortlivade.   

Avhandlingen per se handlar inte om islam eller muslimer utan om det eventuella sambandet mellan det Muslimska brödraskapet (MB) och det Islamiska förbundet i Sverige (IFiS). Samehs grundfråga är om Islamiska förbundet i

Sverige (IFiS) kan betraktas som det transnationella Muslimska brödraskapets svenska gren eller inte.

Denna avhandling kommer säkert att skapa heta debatter i ett redan polariserat politiskt landskap. Behöver vi det? Frågan bör kanske ställas annorlunda: vill vi veta sanningen? Eller vill vi hellre blunda för något vi inte orkar fördjupa oss i?

Islam, slöjor, brödraskap vad angår det oss svenskar?

När jag läser igenom Samehs avhandling så förstår jag att det angår oss i allra högsta grad! Det gäller våra grundläggande värderingar, demokrati, kvinnors frihet, yttrandefriheten, religionsfrihet… värderingar vi har kämpat för i århundranden. Värderingar som invandrare har korsat hav och berg för att söka finna trygghet i. Vi kanske behöver en annans ögon för att se värdet i vad vi har och vad vi kan förlora, nämligen våra demokratiska värderingar. Då kan det vara värt att sätta sig in i denna text.  

Sameh medger att det funnits många kunskapsluckor om Islamiska förbundet i Sverige men anser att såsom arabisktalande akademiker har han haft möjligheter få kollegor i Sverige har haft för att utforska rörelsen. Genom det arabiska källmaterialet har han fått en gedigen inblick i sambandet mellan IfiS och MB. Han har också genom tillgång till bland annat Skatteverket kunnat spåra vissa personer och deras nätverk internationellt. Källmaterial och arkiv finns nu tillgängliga för läsarna digitalt på svenska.

Sameh har koncentrerat sig på organisationen, ideologin och den praktiska politiken hos de två rörelserna. Forskningen har lett till slutsatsen att de har många fundamentala likheter: sharialagar ska gälla, kvinnor ska underkasta sig män, fientlighet tillåtas mot judar och homosexuella, lögner användas som medel för att nå sitt mål, det vill säga en global islamisering, med alla möjliga medel, inklusive våld.

Än så länge arbetar de fredligt i Sverige med att inrätta en muslimsk enklav, vilket de delvis lyckats med. Ordet integration verkar inte finnas på kartan förutom som en fasad. Medierna har dock uppmärksammat bidragsfusk och dubiösa politiska missförhållanden bland dess medlemmar vilket lett till att rörelserna har fått sig en törn. Efter år av uppgång är sambandet mellan de två rörelserna, enligt Sameh, numera en sargad sådan. Men för att få en ordentlig översikt över situationen bör man läsa avhandlingen eller i alla fall den kortare versionen som finns på hans hemsida.      

Sameh Egyptson uppmuntrar till en politisk ”islamismdebatt” i svensk politik. Tiden får utvisa hur det kommer att gå med den frågan.

Anne Edelstam 

Kastruller som konst

Guptas installation på Bon Marché

Den indiske konstnären, Subodh Guptas, installationer visas på ett varuhus i Paris. Bon Marché – ett varuhus som dock inte är så bon marché, billigt – utmärker sig för sin elegans men även för sina utställningar.

Redan innan man stiger in i varuhuset, i de flertalet skyltfönster som dekorerar byggnaden runt hela kvarteret, visas Guptas installationer. Det är olika föremål han hittat på soptippar eller på loppmarknader. I Marcel Duchamps anda omarbetar han dem och ger dem nytt liv i sina installationer.

Sangam – sammanflöde – på hindi kallas denna utställning. I tjugo års tid har konstnären samlat på sig både nya och gamla köksredskap från framför allt Indien, där han även har sin ateljé. Hans färgskala går främst i grått: från silvergrått, skinande ljusgrått till dovt mörkgrått (de mest ingrodda kastrullerna).

Bland alla tänkbara parfymer och krämburkar hänger en gigantisk installation med helt nya, skinande rena kastruller. Mitt i detta eleganta varuhus hänger på andra sidan av de glasinlagda rulltrapporna (arkitektoniska konstverk i sig) ett annat konstverk. Men det mest intressanta är den hydda tillverkad av enbart köksattiraljer, svävande mer eller mindre i luften, inhyst i ett vitmålat rum. En vitklädd dam sitter i ett hörn, redo att berätta om Subodh Gupta och hans idéer. Jag är idel öra.

Först går jag dock in i hyddan och betraktar alla upphängda kastruller och stekpannor, nya som väl använda. Tankarna går till alla mödrar, och några fäder, som kärleksfullt har lagat otaliga måltider till sina familjer. I Indien, likt i många andra länder, är det på enkla spritkök i just runda hyddor, ofta i det enda rummet alla delar.

Gupta för betraktaren tillbaka till dessa våra måltider: det universella med matlagning och samling runt ett bord. Symboliken är rik: delaktigheten, samtalen, hunger, opulens, ensamhet också. Mat reflekterar kulturer, traditioner, geografi, kollektiva- och individuella berättelser. Livets bröd och vin.

Gupta är själv intresserad av matlagning och i och med denna utställning delar han med sig några av sina egna recept. I Sverige har ju matlagning blivit väldigt populärt och det går knappt att knäppa på teven förrän någon matlagningskurs dyker upp. Köket har återfått sin rätta plats som centrum i familjelivet.

Nu vet vi också att de gamla, väl använda köksredskapen kan få ett nytt liv i form av en fin skulptur. Så släng inte mormors gamla kastrull!

Anne Edelstam

Sangam

Subodh Gupta