Ett kärt återseende: Lille prinsen

Svensk översättning

Antoine de Saint-Exupérys världskända bok, Lille prinsen, vars originalmanuskript har, för första gången, lånats ut från New Yorks Morgan Library & Museum till Musée des Arts Décoratifs, i Paris, visas för första gången för en fransk publik.

En av originalteckningarna som visas

Det var med stor förväntan jag steg in i denna Ali Babas grotta för att upptäcka de mer än 600 olika verk denna allkonstnär åstadkom under sin relativt korta livstid. St-Exupéry var fransk författare, poet, utforskare, journalist, pilot, filosof, tecknare… men det var kanske hans strävan efter ett humanistiskt ideal som utmärkte honom och bidrog till att han blev internationellt känd. Hans sista bok, Lille prinsen, författad och utgiven först i USA 1943, bär nämligen på ett universellt budskap.

Den första salen förde mig tillbaka till författarens barndom. Han föddes 1900 i Lyon, i en aristokratisk familj och visade från tidigt stadium på en poetisk ådra samt ett intresse för flyg. Intressen som kom att följa honom livet ut tills hans död. Han omkom vid en spaningsflygning utanför Korsika, 1944.

En bild av det krashade planet i öknen

Tidstypiska affischer visas på utställningen, varav reklamaffischer för Air France han kom att arbeta för efter sin pilotutbildning. Hans flygningar i Nordafrika och Sydamerika färgade och inspirerade hans första romaner. Vissa är översätta till svenska: Postflyg syd; Nattflygning; Spaning mot Arras är några av dessa. Fotografier av honom i dåtidens primitiva flygplan, och ett när han störtade i öknen men klarade sig oskadd, gör dessa verk allt mer levande.

En av affischerna

Det kontrasterar starkt med hans väldigt enkla och barnsliga originalteckningar vilka också visas på utställningen. Trots sina utmärkelser som författare – 1939 fick han Franska akademiens stora pris för romanen Kamrater på en irrande planet – behöll han barnasinnet livet igenom.

St-Exupéry vid spakarna

Efter hans död trycktes det sedlar och frimärken med hans namn och fotografier, varav några är utställda i glasmontrar på museet. Men det är nog för barnboken, Lille prinsen, han blivit mest ihågkommen. Den är både lättsinnig och djup. Det sista rummet på utställningen är uppbyggt som ett bibliotek med boken utställd på flera av de 500 översättningarna, varav ett exemplar är på svenska.

Några av de översatta böckerna

I dessa orostider kan det vara behövligt att påminnas om Antoine de Saint-Exupérys hopp för mänskligheten. Lille prinsen har lästs för hundratusentals barn i över sjuttiofem år. Så det kanske är dags nu att damma av den och läsa om den, eller läsa den för barn och barnbarn?

Anne Edelstam

Musée des Arts Décoratifs, MAD

À la rencontre du petit prince (mötet med den lilla prinsen)

17 februari 2022 – 26 juni 2022

Fotojournalisten Steve Mc Curry gör det igen!

Ingen har väl kunnat undgå fotografiet på den afghanska flickan med de gröna ögonen flertalet gånger publicerad på National Geographic första sida? Nu visas en retrospektiv med 150 av hans fotografier i förstorade format på Musée Maillol, i Paris.

Tibet 2001
Burma 1994
Tibet 1999

Besökaren får följa med i hans fotspår från Afghanistan till Sydöstra Asien och från Afrika till Sydamerika. Bilderna förmedlar krig och elände men även fotografens medkänsla för människor och djurs integritet och dignitet. Det finns också inslag av humor och lekfullhet där man minst anar det. Och visst finns där fotot av den afghanska flickan som nu har blivit vuxen, upphittad efter 17 år och fotograferad på nytt.

Utställningen börjar på övervåningen av detta lilla men fina privata museum, ett stenkast från boulevard St Germain, vilket var konstnärskvarteret för några årtionden sedan och som fortfarande besitter en oneklig charm. De första rummen är tänkta som en introduktion med svartvita fotografier från Steves första resa till Afghanistan mellan 1979 och 1980. Flera är tagna av de mujahedin som kämpade mot både ryssar och den afghanska armén. Sedan tar jag steget in i hjärtat av utställningen.

Där möts jag av en färgexplosion och betraktande blickar från porträtt tagna i all världens hörn. Förutom de på de helt beslöjade afghanska kvinnorna i sina blåa burkor – jag läser mig till att över två miljoner afghanska änkor försöker överleva med sina barn efter åratal av krig och taliban styre. Det är svårt att ta till sig att de nu återigen tvingas underkasta sig denna kvinnofientliga regering.

Indien 1983
Indien 1983

Men det finns också roliga bilder som den på pojkarna som leker bredvid några av världens äldsta träd – baobab träden i Madagaskar. De kallas även för ”livets träd” för dessa tusenåriga träd innehar livsviktigt vatten.

Madagaskar 2019

Magnifika bilder från Wadi Rum, öknen i södra Jordanien, tar oss tillbaka i tiden: till nabateerna som byggde Petra, den rosa sandstensstaden där, cirka 200 fr.K.

Omo folket i Etiopien är otroligt vackra och färgstarka.

Omo Valley 2013

I Sri Lanka förvånas jag över hur fiskarna klättrar upp på höga stänger i vattnet för att kasta sina nät. Översvämningsbilderna under monsunen i Indien är för dråpliga med människor som vadar genom vattenmassorna med en symaskin eller en tebricka i handen! De överfulla tågen med cyklar fastsnurrade utanpå vagnarna är också oförglömliga.

Fiskarna i Sri Lanka 1995

Utställningen avslutas med korta videofilmer där vi får följa fotografen själv ut på några av hans äventyr. Enligt Steve McCurrys egna ord:

– När jag kommer till ett nytt ställe, ger jag mig av, på måfå, tidigt på morgonen. Plötsligt händer något magiskt och jag börjar se i bilder, nästan som i ett meditativt tillstånd.  

Afghanistan 1991

Det är omöjligt att tillfredställande kunna återge denna omfattande fotografiutställning, men jag hoppas att jag kunnat ge er mersmak att själva upptäcka denna sensationella, flertalet prisbelönta fotograf, om inte annat så i en av hans fotografiböcker.

Mali 1986

Anne Edelstam

Musée Maillol

The World of Steve McCurry

09 december 2021 – 29 maj 2022

59 – 61 Rue de Grenelle

75007 Paris

Frankrike

Polarexpedition och konst

Det är inte första gången som forskning och konst samverkar. Forskningsexpeditioner i ovanligt ogästvänlig terräng har lett till de konstverk som visas på Waldemarsudde, i Stockholm, denna vinter.

Klimatförändringarna vår planet har börjat uppleva har väl inte kunnat undgå någon, men att se de ur ett konstnärligt perspektiv är vi inte lika vana vid. Det berör på ett djupt och känslomässigt sätt – än mer än siffror och klimatkonferenser. Nio framstående konstnärer har tagit vara på det och tar oss med på en innovativ utställning från Arktis och Antarktis.

Expedition Konst har inspirerat dessa samtida konstnärer till verk i form av måleri, grafik, fotografier, skulpturer och installationer. De flesta visas i ateljén, högst upp i detta magnifika slott. Konstnärerna har inspirerats på sina resor då de följt med marinbiologer, geologer, meteorologer och hållbarhetsforskare på några av deras expeditioner till polcirklarna. Hur kan forskare och konstnärer nå varandra?

Det går alldeles utmärkt upptäckte jag genom att beskåda Lars Lerins enorma akvareller vilka täcker en hel vägg. De är enkla i vidd och färgskala men väldigt vackra i sin genre.

Jag fastnade även för Sigrid Sandströms akryler där genomskärningar av tjock is i grönaktig skala påminner om hur forskare studerar isens tjocklek och teckningar för att få fram informationer.

Konstnärsduon Bigert & Bergström medverkar med en skulptur i form av en vattenmolekyl samt i trädgården med en äggformad sauna (ja, det går att gå in i den) som även visats på Svenska Institutet i Paris. De är båda kända klimataktivister.

Även Dascha Esselius Polarsken lyser upp vintermörkret i trädgården.

Texter och filmer kompletterar denna inspirerande utställning. Katalogen ger också en bra inblick i deltagandet av konsten inom forskningen. Eller kanske tvärtom?

Anne Edelstam

Expedition Konst

Prins Eugenes Waldemarsudde, Stockholm

30 oktober 2021 – 20 mars 2022

Judarna i Orienten: ett tidsdokument

Marc Chagall – 1950-52 – Moses och de 10 gudsbuden

I denna unika utställning på Institut du Monde Arabe (IMA) – Arabvärldens institut – i Paris, visas judarnas tusenåriga historia i Orienten.

Detta är den tredje utställningen i sitt slag som förtydligar de tre monoteistiska religionernas uppkomst och historia i Mellersta Östern. Den första handlade om Hajj, pilgrimsfärden till Mecka (2014) och den andra om de kristna i Orienten (2017). Samtliga har varit lika intressanta och väldokumenterade med diverse konstverk och föremål.

Inför denna utställning har 280 olika verk samlats. Dessa visar på vikten och mångfalden i de judiska församlingarna, från Euphrates flodbänkar till Atlasbergen. Arkeologiska lämningar samsas med antika manuskript, tavlor, textilier, liturgiska föremål, fotografier, musikstycken och videoklipp. Dessa exceptionella objekt tyder på en väsentlig kulturell rikedom. 

hebreiska

Språket, hebreiskan, tillsammans med religionen var det som enade judarna. Jag möttes i den första salen av en vackert komponerad hebreisk text samt en färgsprakande Chagall målning (från 1950-52). Tavlan beskriver Moses när han får de tio gudsbuden. Moseböckerna är ju ursprungligen skrivna på hebreiska och utgör grunden för det Gamla Testamentet. Besökaren förstår därmed redan i början av utställningen relationen mellan de tre monoteistiska religionerna eftersom vi alla anses vara Abrahams ättlingar.

Mosaiker från en antik synagoga
antik urna

Utställningen följer sedan en kronologisk ordning. Den tar sin början redan ett tusental år innan kristendomen, när judarna bodde i Kanaan. Kung David utnämnde då Jerusalem till huvudstad och hans son, Salomon, lät där bygga det första Templet. Den historiska berättelsen fortsätter med exilen till Babylon. Återkomsten till Jerusalem flera sekler senare åtföljdes inte av alla judar utan många etablerade sig runtom medelhavsländerna.

Förutom i Babylon och Galileen, skapade de viktiga forskarcentrum i både Syrien och Egypten. Även i Yemen installerade sig en judisk diaspora. Jag imponerades av kopparrullarna från Qumran, i Palestina, daterade till ca. 100 år f.Kr. samt av mosaikerna från antika synagogor och enkla men stilistiska urnor med blommotiv från Jerusalem runt ett sekel e.Kr. 

Antik lampa från en synagoga

    

I och med den massiva spridningen av islam, mellan 600- och 1400-talet, förändras dock judarnas situation. Beroende på de olika regerande dynastierna blev de mer eller mindre väl behandlade. Men både judar som kristna  nedvärderades till en lägre stående social klass än sina muslimska fränder. De kom att kallas för dhimmi och fick förvisso utöva sin religion men med juridiskt underlägsen status.

Föremålen på IMA tyder ändå på ett inflytande folken emellan. Det intellektuella utbytet frodades i Bagdad, Cordoba och Kairo. Utöver flera manuskript, bevarade i vackert utsmyckade silverrullar, visas ett astrolabium, medaljonger, kläder och porträtt från den tiden framöver, tills judarnas spridning över hela Mellersta Östern och Nordafrika.

I och med de tilltagande pogromerna i Östeuropa f.o.m. 1880, flydde många judar till Palestina och idén om en återkomst till ”Sion” (en av Jerusalems kullar) tog sin början. Spänningarna mellan muslimer och judar ökade i och med judarnas massiva emigration till Palestina 1936, på grund av nazismen, och nådde sin kulmen 1948, då staten Israel skapades.

Samtidigt ökade nationalismen i arabländerna och antisemitismen spred sig från Europa till Mellersta Östern. Den sista delen av utställningen tillägnar sig denna tid med fotografier och videofilmer av deportationer av judar som än en gång fick lämna allt och gå i exil.

I dagsläget återställs synagogor i flera arabiska städer som den stora synagogan i Alexandria, i Egypten, men med en handfull judar kvar i landet så lär den inte återfå något av sin forna glans i första taget. För vad är ett religiöst tempel utan några troende?       

Utställningen är en hyllning till och en återblick på vad integration har varit och åter kan bli bland de tre monoteistiska religionerna och dess diverse kulturella uttryck i Orienten. När toleransens tider frodas, blomstrar även kreativiteten och hantverken. Fanatism och nationalism däremot tar död på den kulturella mångfalden till förmån för ett utslätat och censurbelagt samhälle.

IMA – som är en oberoende kulturell institution – ger oss ett utmärkt exempel på denna diversifiering av den judiska historien i Orienten och vad den har givit oss i intellektuell rikedom med män som Maïmonide (den främste judiske tänkaren under medeltiden), antika manuskript som de som bevarats i Kairos synagoga genom seklerna ( i vad som kallas för Genizah ) samt enastående hand- och konstverk. Missa därför inte denna intressanta utställning i Paris.

Anne Edelstam

Juifs d’Orient, une histoire plurimillénaire

Institut du Monde Arabe, Paris

Från den 24 november 2021 – den 13 mars 2022

Nätattacker mot kvinnliga journalister

Svenska ambassaden i Paris tillsammans med det franska institutet för internationella och strategiska angelägenheter (IRIS) inbjöd till konferens den 26 november 2021. Diskussionen handlade om hoten mot kvinnliga journalister på nätet.

– Vi har sedan några år fört en jämlikhetsagenda med fokus på kvinnofrågor, förklarade svenske ambassadören, Håkan Åkesson, i sitt inledande tal denna vinterdag.

Det delades ut en manual med titeln ”Sveriges feministiska utrikespolitiska politik” (fritt översatt från franska). OSCE gav även de ut en manual om säkerhet för kvinnliga journalister på nätet.

Tonen på nätet blir allt råare. Anonymiteten gör att hämningar släpper. Teresa Ribeiro, OSCEs representant för tryckfrihet, berättade om de dagliga attackerna kvinnliga journalister utsätts för världen runt på nätet. Utöver sexuellt relaterade hot och trakasserier så får kvinnliga journalister utstå hot mot sina barn i en helt annan utsträckning än sina manliga kolleger.

– Politiker och regeringar måste ta sitt ansvar och försvara dessa yrkeskvinnor. Mänskliga rättigheter bör bli standard och säkerhetsåtgärder implementeras, åtminstone inom EU till att börja med.    

Vi påmindes om den maltesiska grävande journalisten, Daphne Caruana Galicia, vilken, till påföljd av att hon avslöjat korruption och kriminalitet på regeringsnivå, mördades i en bilexplosion 2017. Samma år dräptes den svenska journalisten, Kim Wall, av uppfinnaren, dansken Peter Madsen, i det så kallade ”ubåtsfallet”, när hon utförde sitt jobb.

Enligt Ribeiro, är inte detta enbart ett kvinnligt problem, utan ett problem som drabbar samhället som helhet, oavsett kön och land.

Reporter utan gränsers talesperson, Pauline Adès-Mével, klargjorde att utöver trakasserierna, så är mängden av falska nyheter som florerar på nätet ett av de värsta hoten mot den seriösa journalistiken. Det är en gigantisk och lönsam industri, vilket vi har sett mycket av på sistone, inte minst genom anti-vaccinströmningarna.

Digitalspecialisten, Henri Verdier, klargjorde för åhörarna att problemen inte beror på internet, utan på de sociala nätverken. Dessa privata aktörer måste tvingas att ta sitt ansvar för att stoppa både hoten mot kvinnliga journalister samt mot de falska nyheterna. Han uppmanade allmänheten att varna och anmäla så fort det uppmärksammas.

– Glöm inte att det var näthat vilket ledde till att den franske läraren, Samuel Paty, blev halshuggen, tillade han.

Mordet på den maltesiska journalisten hade också börjat med nät hot innan hon blev mördad. Anonyma hot och hatpropaganda kan lätt spåra ut och leda till veritabla attacker.

– Tre fjärdedelar av kvinnliga journalister blir hotade av vilka en femtedel leder till fullbordade påhopp, berättade UNESCOs generalsekreterare, Audrey Azoulay. Många kvinnliga journalister slutar utöva sitt yrke på grund av nätterrorn. Det är ett globalt problem som måste lösas internationellt.

Konferensen avslutades med att samtliga i panelen var överens om att det behövs regelverk för att stoppa hoten och de falska nyheterna på sociala medier. Men det krävs även hårdare tag av politiker och av EU. Även chefredaktörer och kollegor bör ställa upp för sina kvinnliga journalister.

Anne Edelstam

UN Special Rapporteur “#JournalistsToo – Women Journalists Speak Out