Monumentala fotografier visas på Concierergiet i Paris

Ahmet Ertuğ, arkitekt och fotograf, presenterar tjugo monumentala fotografier av franska och italienska arkitektoniska mästerverk på conciergeriet. Denna del av det anrika franska kungapalatset, Palais de la Cité, blev statsfängelse 1392 då hovet flyttade till Louvren. Under franska revolutionen bevarades fångarna, varav drottning Marie-Antoinette, där innan de giljotinerades. Från ”giljotinens väntrum” har det således förvandlats till utställningslokal.

Den gotiska arkitekturen med dess höga tak och långa korridorer passar utmärkt som lokal för dessa arkitektoniska fotografier. Fotografen själv tillsammans med kuratorn visade oss runt. Vi dök in i Roms och Paris antika palats, bibliotek, teatrar och kapell. Ahmets arkitektöga visade honom vägen till hans vidvinkelperspektiv. Men fullbordandet av hans arbete hade inte varit möjligt utan sofistikerade kameror, stora negativ (20/25 cm), långa exponeringstider, speciella papper samt ett kunnigt internationellt arbetsteam.

Palats Farnese, Italien

Trots avstånd och vidvinkel är varje arkitektonisk detalj synlig i fotografierna. För att undvika folkmängder fick Ahmet tillstånd att komma in i dessa unika byggnader innan eller efter stängning. Han studerade noggrant ljusets vinklar vilka skiftar under dagens- och månadernas gång för att hitta precis det han sökt efter. Ögat är för fotografen – precis som för målaren – A och O. För det krävs mycket mer än teknik och kunskap för att skapa en unik bild. Ahmet Ertuğ lyckas fånga mystiken i dessa arkitektoniska mästerverk vi annars bara kan se på långt håll eller fullt med folk. Vissa är också stängda för allmänheten.  

Världskartan, Farnese, Italien

Fotografierna finns även att upptäcka i en vackert illustrerad fotografibok som säljs i conciergeriets affär. Kulturarv behöver bevaras för framtiden. Att de förstörs i krig och naturkatastrofer har vi ju upplevt förut och erfar fortfarande i vissa delar av världen, så Ahmets arbete med att fotografera dessa är, utöver dess konstnärliga uttryck, betydelsefullt för kommande generationer.

Anne Edelstam

Sammezzano slott, Italien

Conciergerie, Paris

Voyage dans les pierres et la lumière

Fotografiutställning av Ahmet Ertuğ

9 feburari – 20 maj 2024

Från sjöbotten och kosmos till mode

Iris van Herpen övertygar!

Sculpting the senses – eller skulptera sinnena – heter denna scenografiskt estetiskt disponerade utställning på Musée des Arts Décoratifs, i Paris. Den holländska haute couture skaparen blandar fritt sina kreationer med samtida konst, vetenskap samt design. Detta är alltså inte en vanlig modeutställning. Besökaren dyker in i en mystisk värld åtföljd av Salvador Breeds elektroniska sonoritet snarare än musikstycken.

Iris van Herpen intresserade sig tidigt för klassisk dans samt för allt levande, speciellt det som finns i haven – koraller, fiskar, krabbor – och i kosmos. Scenografen har verklighetsställt hennes idéer på ett genialt sätt. Jag kände mig lite som om jag steg in i en science fictionfilm i 3D när jag dök in i hennes mystiska värld.

Retrospektiven på mer än hundra haute couture kreationer är uppdelad i nio olika teman. Från det mikroskopiska till det makroskopiska slungades jag mellan dessa. Vatten, det ena temat, visar på vattnets möjlighet till metamorfos via olika tekniker som blåst glas, plexiglas och laser. Under vattnets yta slussades jag sedan ner till havets botten med plagg inspirerade av plankton och fiskar. Till och med fiskarnas skelett inspirerar henne. Makramékreationer blandas fritt med japanska intrikata pappersverk, origami. Fjädrar, veckat, uppklippt, genomskinligt, flyktigt… kläderna inspirerar men känns helt omöjliga att använda. Men att jag har fel inser jag när jag ser fotografier av mer eller mindre kända figurer som Madonna, Natalie Portman, Beyoncé och Cate Blanchett vilka bär magnifikt upp dem.

På övervåningen visas hennes ateljé med förklaringar på sättet hon arbetar på. En videofilm defilerar också. Från att ha dykt ner på havets botten med allt vad det innebär, ägnas övervåningen åt kosmos. Utställningen är så överväldigande med diversifierande föremål att det krävs att se den flera gånger för att kunna ta in allt. Det är som att kliva in i en sagovärld, i en futuristisk värld vilken är den värld som omger oss men som vi kanske inte alltid ser eller tänker på.

Jag förundras lika mycket av vad jag fått upptäcka från vår fantastiska natur som hur Iris van Herpen lyckats förmedla den genom sina munderingar. Tekniken och materialen hon använder sig av blickar in i framtiden och vad den bär i sitt sköte. Hennes framtidsvision innehar också ett ekologiskt tänkande vilket är väsentligt för bevarandet av vår planet.

Detta är så mycket mer än en modeutställning, det är ett utopiskt och fantasifullt dopp in i en annan, men väl existerande värld, där det mikroskopiska och det makroskopiska blandas med teknisk innovation och precisionsdetaljer; från svävande till högst jordnära. Samtliga intresserade av modern teknik, naturens under, universums mysterier, dans, konst, estetik och skönhet bör skynda sig hit!

Anne Edelstam

Iris van Herpen

Sculpting the scenses

Musée des Arts Décoratifs (MAD)

Paris

29 november 2023 – 28 april 2024

Dofter från Orienten

Rosenblad från Afghanistan

Går det verkligen att visa en utställning om aromer? Det har i alla fall det arabiska institutet (Institut du Monde Arabe), i Paris, försökt sig på. Denna gigantiska kulturinstitution ägnar sig åt både filmer, utställningar och böcker med välsorterat bibliotek samt bokhandel.

Sedan urminnes tider har den arabiska världen använt sig av parfymer. Från Arabien har kärleken till ädla essenser och kulturen runt dem spridits till de övriga arabländerna. Det har bidragit till att regionen blivit kallad för ”parfymernas vagga”. Starka, söta, jordiga och kryddiga dofter med inslag av ambra, muskat, myrra, apelsin, nejlika och jasmin kännetecknar orienten.

Utställningen är ett hopplock av både luktsinne som ögonfröjd, med bland annat statyer, målningar, mattor med blommotiv och vackra parfymflaskor. Besökaren uppmanas att gissa sig till olika essenser genom att sticka ner näsan i uppställda luktstationer. Jag roade mig med att gissa mig till dofterna utan att läsa innantill. Antika, vackert målade böcker med inslag av blommor, kryddor och örter visas också. Poesi – blandat med hand-böcker – för att lära sig hur floran ser ut och var den växer.

Bok om flora och fauna

I antiken var dessa varor väldigt värdefulla och utgjorde en betydande del av handeln. I och med utvecklingen av vägarna samt av navigationstekniken kunde kommersen sträcka sig till Asien med allt vad det innebar av nya exotiska upptäckter. Essenserna raffinerades och sammanblandades sedan för att utvecklas till delikata parfymer, kosmetiska, terapeutiska- eller kulinariska produkter.

För att inta tala om flödet av poetiska skrifter kring blommor, parfymer eller frukter. ” En stam utan poet var som ett träd utan frukter eller blommor, en steril och fruktlös mänsklighet”, skriver Hesham Bahari i sin bok: Nomadens ode över livets flyktighet.  

I Egypten har, sedan bibliska tider, sykomoren med dess blommor och frukter inspirerat poeter och skribenter. Så här skriver vår kära botanist, Vivi Täckholm om den:

”Sykomoren hör egyptiska landskapet till som få andra träd. Den har tjock, knotig, ärrad stam och en jättekrona av rundade blad som är lika vackra året runt. Sykomoren har något av vördnadsvärd urtid över sig, något av bergfast klippa. Den är ett träd som man gärna tyr sig till, en grönskande oas i ett soldränkt landskap. Och man kan fatta att det var under dess beskydd som kärleksparen stämde möte och svor sina trohetseder. Ack, vördnadsfyllda sykomor, vad har den inte sett av ungdom och dårskap under flydda årtusenden.”

Parfymflaskor

Fotografier av blomplockare, parfymflaskor: små, sköra, i glas, silver eller koppar, tavlor från bland annat typiska arabiska bad, hammam, och skålar med kryddor, tog mig rakt in i Orientens hjärtpunkt. Jag kunde lugnt strosa runt i basarerna och välja och vraka mellan örterna eller bara njuta av dofterna och färgerna. Jag kunde också slinka in i en av de flertalet badställen, där man skrubbas ren och len som en babystjärt med egentillverkade tvålar och luffa. De väldoftande oljor som används där anses även fungera som afrodisiakum. Överhuvudtaget så associeras parfym då som nu med sensualism och erotik. Litteraturen och målningar av sköna, nakna damer i badet florerar i de flesta delar av världen.

Vi i Norden glömmer ofta bort den njutningens lusta som grasserar i orienten, men den finns där. Den är subtil, den tassar tyst omkring innanför stängda dörrar och främst inom badkulturen. Den hänger alltid ihop med de skönaste dofter. Tänk på det nästa gång ni köper parfym till er käraste och låt er då frestas av dessa exotiska essenser.

Anne Edelstam

Parfums d’Orient

Institut du Monde Arabe, Paris

26 september 2023 – 17 mars 2024

Maria Friberg: Nästan Där

Efter att länge ha levt en tämligen slumrande tillvaro, har Thielska galleriet levt upp de senaste åren med flera intressanta och relevanta utställningar. Nu förvånar och förnöjer museet återigen tack vare Maria Fribergs fotografier.

Denna numera erkända fotograf, uppväxt med kvinnor, har specialiserat sig på mannens roll i samhället. Sitt publika genombrott fick hon med verket Almost There, år 2000, vilket också visas på Thielska. Detta vackra blåa fotografi av fyra affärsmän, klädda i sina kostymer, flytandes omkring i en bubblande pool, med huvudena precis ovanför vattenytan, leder till eftertanke. Ska de drunkna eller överleva? De ser inte nämnvärt stressade ut, de är snarare lite komiska. Det får mig att tänka på när man var liten och tittade på molnen och föreställde sig alla slags olika figurer och djur. Ett annorlunda perspektiv på sig själv och på tillvaron helt enkelt.

Jämsides hänger Eugène Janssons lika blåa oljemålning över Stockholm en tidig morgon. För Maria har haft tillgång till museets samlingar och fått bestämma vilka tavlor som ska hänga som pendanger till hennes överdimensionerande fotografier.

Mannekängerna i hennes verk är män utlämnade i sin skörhet i olika mer eller mindre besvärliga ställningar, som de som är uppkastade i ett träd, eller mannen i bilen, inklämd mellan två stolar med spaken obekvämt puffande på hans lår. En fallossymbol men en humoristisk sådan. För Maria verkar varken ta männen eller sig själv för på stort allvar vilket är förlösande i dessa dystra tider. Hon lyfter männen och betraktaren utöver deras roller och in i ett bredare perspektiv.

På övre våningen, skojar hon med Vilhelm Hammershøis oljemålning, Fem Män, sittandes med glas i handen vid ett middagsbord. Mitt emot har hon nämligen ett fotografi, Somewhere Else, i liknande mörka färgtoner med enbart fem mäns ben fotograferade underifrån ett liknande bord, sittandes bredbenta, som män ofta gör, i mörka byxor samt finskor. De tar plats: i det övre måleriet skränar de med snapsglasen och i Marias fotografi skäms de inte för att visa upp sina ädla delar.     

Hennes engagemang för samernas rättigheter och för vikten av naturens bevarande syns även de i hennes bilder. Männen kanske behöver skala av sig sina ’kostymer’ för att återfinna sin ursprungliga roll: att ödmjukt ta sig an, skydda och ta hand om både de utsatta människorna som naturen. Det viktiga är att sluta agera som rovdjur och utsugare, till att bli det vi var menade att vara från skapelsens början, nämligen vårdare och kreativa varelser.

Det passar väl in på museets forne ägare: Ernst Thiel. Från att ha varit bankman, utvecklade han med tiden, sin poetiska, litterära och konstintresserade sida. Vilket vi besökare har att tacka honom för.

Det är upplyftande att se vilka nya horisonter som öppnar sig, inte enbart för män utan även för kvinnor, när vi tänker utanför ’boxen’ och våra invanda normer. Eller när vi söker oss till en tillvaro nära naturen, i en strävan att upplyfta enkelhetens skönhet.      

Anne Edelstam

Thielska galleriet

Nästan Där/Almost There

Maria Friberg

16 september 2023 – 3 mars 2024

Ernst Josephson allkonstnären

Den fjortonde jule 1883

Prins Eugenes Waldemarsudde, i Stockholm,

ställer denna höst ut en monografisk utställning med Ernst Josephson (1851 – 1906). Hans verk har inte visats på över tjugo år. Denna utställning vidgar våra vyer av den kände konstnärens begåvning i såväl måleriets, tecknandes, poesins som musikens ädla konstarter.

Det är en temautställning och i det första rummet bekantas vi med bland annat hans judiska, musikaliska familj. Musiken kommer även för Ernst att betyda väldigt mycket och han själv musicerade och komponerade. Några tonarter kan besökaren lyssna på i det bortersta rummet i utställningslokalerna.

Vissa målningar hänvisar också till musiken:

Vad jag älskar forsen! Den tonar oavbrutet som skönaste musik: jag hör ständigt nya melodier och märkvärdiga ackorder; det är den nordiska naturens orkester, där Näcken spelar första fiol. Musik, du hörselns gudom! Du har droppat fram ur naturens växlande låt: ur havets larm, ur bäckens klang, ur vindens sång, ur skogens sus, ur fågelns sirliga drill!  (Ernst Josephson till Axel Borg, 1884).

Näcken, även kallad Strömkarlen, blev omstridd och utskrattad när den först visades. Men prins Eugene tyckte annorlunda och, sin samtid till trots, köpte han verket och till och med lät den infällas i väggen i salongen på Waldemarsudde. Där hänger den alltjämt.

Den mytomspunna näcken kom dock till efter att Ernst Josephson gjort sig ett namn som porträttmålare samt genom sin enastående teknik i återskapandet av äldre konstnärer. Han lyckades fånga Rembrandts fantastiska förmåga att skilja ljus från mörker och lägga därtill sin egen touche. Under sina resor till kontinenten, kopierade och studerade han ihärdigt Velázquez, Tizian och Rafael. Dessa intressanta studier i olja hänger vackert i det större rummet sida vid sida med realistiska porträtt av vänner och kollegor. De blev så pass uppskattade att han fick många beställningar vilket gjorde att han kunde fortsätta sitt måleri även om han stundvis levde väldigt prekärt.  

Spanska smeder 1882

Skickligheten till trots, föredrar jag hans ihärdiga, nästan otåliga penseldrag och varma palett av de spanska smederna och hans smått röriga och humoristiska societetsskildringar. Även hans bibliska motiv David och Saul är ett verk som skiljer sig ifrån de andra i denna helhetsutställning.  

Demonerna hann dock i kapp honom under en tid i Bretagne då han ägnade sig åt spiritism. Detta tycks ha lett honom ut på hal is för han fick en psykos, kunde inte måla längre utan ägnade sig mer och mer åt att ”tala med de döda”. Till slut hamnade han på sjukhus i Uppsala.

Teckningarna och målningarna från den tiden, talar sitt tydliga språk. De skiljer sig nämnvärt från hans tidigare alster. Han verkar ha svävat ut i en fantasivärld där mörker och hallucinationer tar sig olika uttryck men där även det skönjas ljusglimtar. Det är kanske detta ljus som eventuellt förde honom tillbaka till verkligheten igen. Mitt i förödelsen fanns dock humorn kvar vilket visar sig i en serie lustiga och satiriska teckningar.

Men det var återigen musiken och därtill poesin som lyfte upp honom ur dimmorna och som också avslutar denna utställning. Ernst Josephsons konst är traditionell samtidigt som den är väldigt aktuell i vår trassliga värld där mörker och ljus samsas i en evig dans.

Låt er således dras in i konstens varma famn och hänföras av Ernst Josephsons skapelser. I den utförliga katalogen kan ni själva utforska vidare denne vår berömde allkonstnär och upptäcka sidor ni kanske inte kände till hos honom.

Anne Edelstam

Prins Eugenes Waldemarsudde

Prins Eugenes väg 6, Djurgården, Stockholm 

Ernst Josephson – Konst, poesi och musik

Visas i Galleriet: 9 september 2023 – 11 februari 2024