På Millesgården i Stockholm för några år sedan visades Frida Kahlos konst upp men det är först nu vi upptäcker konstnärsparet sida vid sida. Utställningen med ett hundratal verk pågår på Orangeriet i Paris (- 13 januari 2014). Museet har fått sig en ansiktslyftning och efter slumrande år vaknar det till liv med buller och bång!

 

 

 

 

 

 

En av Diegos muralfresker

Passionerad kärlek:

Passionerad är ofta likartat med smärta vilket konstnärinnan Frida Kahlo (1907-54) personifierade. Smärta – det är nog den mest träffande benämningen på denna mexikanska kvinna vars livssmärtor hon frenetiskt målade i ett tafatt försök att driva dem ut ur sinnet och kroppen. Hennes djupt tragiska liv försvårades av hennes makes, Diego Rivera (1886-1957), otrohet med bland annat hennes egen syster! Men han hjälpte henne också i hennes karriär genom sin berömdhet som konstnär. Några av hans stora muralfresker har återgetts i denna utställning samt litografier och målningar. ”Elefanten och duvan” kallades paret.

Framförallt upptäcker besökaren den mexikanska konstnärsskolan genom dessa två: ett konstnärligt universum öppnar sig med den mexikanska kulturen som bakgrund med allt vad det innebär av livscykler, revolutioner och religioner, myter och traditioner, arbetare och bönder.

 

 

 

 

 

 

 

Diego Rivera tur och retur Europa:

Den 20-årige äldre mannen kom till Europa samma år Frida föddes och stannade där i nära femton år. Med hjälp av pengar från den mexikanska staten studerade Diego konst i Madrid, Paris, London och Bryssel. Han umgicks med Picasso, Mondrian, Léger samt med ryssen Zadkin för att nämna några. Hans möte med Juan Gris 1914 ledde honom in i den ”syntetiska kubismen” med en mycket personlig färgpalett. Han ställde ut både i Paris och New York innan resan till Italien och mötet med freskernas värld som han sedan anammade till sina gigantiska muralmålningar i Mexiko när han väl flyttat tillbaka dit 1921.

 

 

 

 

 

 

 

En av Diegos tidiga, kubistiska målningar

Två år senare, 1923, träffade han Frida Kahlo (de gifte sig 1929).

Diego Rivera revolutionerade konsten i Mexiko med sina muralmålningar. Hans symboliska och episka målningar bidrog till att förändra Mexikos historia till en modern myt. Utbildningsministeriet stöd hans fresker och ansåg det vara konst tillgänglig för folket (i likhet med dagens Street Art eller graffitti).

1922 blev hans första stora fresk färdig i det universitet där Frida studerade (medicin). Men hans verkliga genombrott kom med den 1600 m2 muralfresk ”revolutionens ballad” – till ära av arbetare samt indianernas kultur – där Frida visas delande ut vapen. Harmoni mellan man och natur förekommer också i vissa fresker. Även i USA (1930-34 och 1940) målade han revolutionära fresker med inslag av originella idéer om industri och teknologi. I Detroit fascinerades han av Fords industrier och fick en beställning av Detroit Institute of Arts. Målningen av Lenin på Rockefeller Center i New York uppskattades desto mindre av förståeliga anledningar…

Riveras fresker påverkade en hel generation amerikanska konstnärer och är hjärtat av hans verk med hans politiska ideal.

Konstnärsparet:

Riveras gigantiska historiska fresker kontrasterar starkt med Fridas mindre, personliga och autobiografiska målningar.

 

 

 

 

 

 

 

Trots det möts de två konstnärerna i den blandade mexikanska kulturidentiteten som sammanfattar det post-revolutionära landet. Diego väckte Fridas intresse för det indianska bondarvet blandat med den förcolombianska inhemska kulturen. Solen och månen – båda viktiga ingredienser i den tidiga mexikanska kulturen – återkommer ständigt i Fridas verk. Det är främst för Diego Frida gör flera auto-porträtt utklädd i typiska indianska kläder och smycken. Frida har också inflytande på sin make vilket hans porträtt med stafflier tyder på.

Utöver det typiskt mexikanska i deras verk, framför konstnärsparet en hyllning till livet fullt av symbolik och passion. Deras konst är impregnerad av hednisk religion och den mexikanska floran och faunan är intimt associerad med livs- och döds-cyklerna. Det personliga i deras historia förvandlas till mytiska sagor.

Frida Kahlo:

Frida sa att hon haft två olyckor i livet: bussolyckan och Diego… Redan som ung fick hon polio och när hon var 18 år råkade hon ut för en förödande bussolycka då hennes ryggrad krossades. Operationer och sjukhusvistelser förföljde henne livet igenom. Kanske inte så konstigt att hon innan hon blev konstnär ville studera till läkare?

 

 

 

 

 

 

Fridas originella porträtt av Luther Burbank

På grund av sin svaga hälsa kunde hon inte få barn, en tragisk realitet. Hennes tre missfall återger hon i smärtdrypande målningar. Andra tavlor visar hennes lidande insnärjd i snäva korsetter hon tvingas bära – innan hon 1950 hänvisas till rullstol. Utöver de fysiska smärtorna lades passionen till Diego med hans notoriska otrohet.

Hon målade mest från sin säng i ”det blå huset” i Coyoacan eftersom det är där hon tillbringade mestadels av sin tid. Med hjälp av en spegel gjorde hon autoporträtt där inget undslipper varken henne själv eller betraktaren. Vi släpps in i hennes smärta, lever med den, i den, går upp i den… det är det som gör hennes konst så levande och rå utan att bli vulgär eller voyeuristisk. Frida förvandlar sig till en ikon, inspirerad av de mexikanska små porträtten av Jesus, Maria och de kristna martyrerna målade på metall som mexikanarna gärna har med sig i fickan. Hennes intensiva blick följer betraktaren. Hennes verk anses vara ett av tjugohundratalets mest intressanta.

Ikon:

Frida Kahlo har blivit en konstnärens stjärna – närmast likt en popstjärnas status – sedan 80-talet och framförallt de senaste åren. Latinamerikas främsta konstnärinna är numera revoltens och passionens internationella och populära emblem. Hennes mexikanska kläder har inspirerat mode-designers och hennes ihopväxta ögonbryn syns på mer eller mindre kitschiga föremål.

Hennes kapacitet att förvandla smärta till konst och hennes intima liv till ett universellt budskap gör henne till en modern ikon. Kvinnors lidande får en röst genom Fridas konst.

Frida Kahlo lever i våra hjärtan medan den som bidrog till hennes konstnärskap, Diego Rivera, känns omodern och intetsägande. Hans fresker i socialistisk anda har ingen själ utan är just det: dekoration eller en historisk illustration men saknar djup och känsla. Man har lust att ta Frida i sin famn och trösta henne och säga: ”han är inte värd all din förtvivlan, du har så mycket mer att ge eftervärlden än vad han har!”