Alexandria ger intryck av att vara en ganska provinsiell och sömnig stad i jämförelse med Kairo. Men den tanken slås bort så fort jag närmar mig Alexandria Biblioteket och den långa kön med ivriga studenter som ringlar sig utanför dess ingång.
Alexandria
Jag tog tåget till Alexandria från Kairo. Tågstationen Ramses är fin och nyrenoverad men tågen verkar varken ha städats eller rustats upp på många herrans år och jag hängde min sjal över ryggstödet för att undvika löss i håret under resans gång… Ingen bra början på resan till vad som en gång varit Egyptens kosmopolitiska och litterära centrum tänkte jag.
Gudskelov kom mina fördomar av sig när jag väl kommit fram. Kornischen har visserligen kantats med flera inte så vackra skyskrapor men några gamla hus har ändå restaurerats och både det anrika Windsor och Cecil hotell har fått nya inredningar.
Fiskarena nedanför hotellen fiskar fortfarande i sina gamla fina fiskebåtar och ett par av dem slängde sig i vattnet för att dra in nätet, andra satt med sina fiskespön och hoppades på napp, kärlekspar tog plats bredvid varandra på muren och jag såg hur deras fingrar ibland möttes i detta konservativa land där det är strängt förbjudet att så mycket som ge varandra en kyss på kinden offentligt. Däremot går samkönade och håller varandra hand i hand trots att homosexualitet inte heller ses med blida ögon. Egypten är, inte helt olikt Indien, kontrasternas land. Man måste snabbt lära sig samhällets osynliga lagar när man är ute och reser om man inte vill utsätta sig för otrevliga upplevelser. Men egyptierna är vänliga och har överseende med våra västerländska ”ovanor”. 
När jag satt på den grekiska klubben och åt den fisk jag själv valt ur akvariet och blickade ut över havet, kunde jag inte undgå att drömma mig tillbaka till vad Alexandria en gång varit.
Det var under en resa till Medelhavskusten som Alexander den Store upptäckte detta område han tyckte skulle vara förträffligt för hans flotta. Vattnet var djupt nog och läget skyddat mot invasion, luften svalkades av vindar som alltid blåstes till liv, även under de hetaste sommardagar. Den 7 april 331 f.Kr. blev den officiella invigningsdagen för byggandet av Alexandria.
Alexandria Biblioteket
Under de ptolemeiska härskarna blev Alexandria både huvudstad och kulturcentrum med sitt kända och under hela antiken största bibliotek det Alexandrinska biblioteket. Det grundades cirka 300 f.Kr. av de ptolemeiska kungarna. Det sägs att under bibliotekets storhetstid uppgick antalet skriftrullar, mestadels grekisk litteratur, till 700 000. Bland bibliotekarierna återfanns antikens främsta vetenskapsmän som katalogiserade samlingarna och lät publicera prövade upplagor.
Biblioteket brann senare upp. Exakt när vet man inte men möjligtvis vid Caesars belägring 48-47 f.Kr. Skönlitteratur, filosofiska skrifter, geografiska arbeten och reseskildringar, som den resa Pytheas gjorde från Marseilles till våra trakter i Norden under Alexanders tid försvann. Vissa kopior hade dock gjorts och återfinns idag i Yerevans – Armeniens huvudstad – fantastiska manuskriptmuseum jag varmt rekommenderar.
Även Museion, det forskningsinstitut som grundades i Alexandria cirka 280 f.Kr. och som var ett centrum för forskning och vetenskap förstördes. Lärda män som Archimedes från Syrakusa och Euklides vistades i Alexandria.
Hala Kassem
Det är med hopp om att återfå lite av den forna glansen som ett nytt bibliotek, ritat av norska arkitekter, har ersatt det forntida. Biblioteket (med stark anknytning till forskning) invigdes 2003 och har fyllts med hundratusentals verk, datorer, hörsalar, affär och utställningsrum. Det var en imponerande byggnad som mötte mig vid kornischens bortre hörn. Dess fasad glänste i vattenbrynet. De olika skrifterna inristade på den vita stenmuren påminner om Rosettastenen med dess olika skrifter. Det var den stenen som ledde till att diplomaten, språkforskaren och orientalisten Johan David Åkerblad i första ledet började tyda hieroglyferna i början av 1800-talet. Skandinavien har således länge varit aktiv i Egypten.Norrmännen har gjort en fantastisk insats med denna vackra, rena och enkla byggnad i en blandning av glas, stål, sten och parkettgolv. Taket är lutat så att ljuset faller in utan att skada böckerna. Det var en lisa att komma in från den bullriga och dammiga gatan till dessa enorma, tysta salar där samtliga besökare vördnadsfullt respekterar den andäktiga stämning som råder.
Hala Kassem som leder ett EU-projekt inom Bibliotheca Alexandrina visar mig stolt runt sin magnifika arbetsplats. Samlingarna består mest av arabiska, engelska och franska böcker samt tidskrifter. Det finns även särskilda sektioner för konst och multimedia, för blinda och läshandikappade (till den kände blinde filosofen, intellektuelle och mänskliga rättigheters förespråkare, Taha Husseins minne) samt en barn- och ungdomssektion.
De svenska insatserna finner jag på tredje våningen i Nobel-sektionen med tre avdelningar. Möblemang och belysning är kopior av Nobelstiftelsens i Stockholm och av svenska regeringens sammanträdesrum. Nobelstiftelsen har donerat en samling litteratur med verk av Nobels litteraturpristagare 1901-2001 till deras Nobel room. Bidragarna Gaud Rausing samt familjen Söderberg har respektive fått ett auditorium och en ”Söderberg Lounge” uppkallade efter sigdär besökarna har tillgång till ett datorbaserat virtuellt Nobelmuseum.
Efter att jag lämnat biblioteket och skridit ut i solen igen tänkte jag att det ändå finns hopp för detta historiskt så rika land trots problemen med den demografiska explosionen, fundamentalisterna som lurar runt hörnet, dammet och fattigdomen.
Anne Edelstam, Alexandria. 
