Germaine Krull (1897-1985) levde under en omvälvande epok hon förevigat för eftervärlden genom sina fotografier. Ett unikt retrospektiv visas denna sommar i Paris, på Jeu de Paume.

Paris under mellankrigstiden

Utställningen visar framförallt hennes Paristid – mellan 1926–1935 – genom mer än 130 fotografier, tidningar hon medverkat i, samt reklambilder hon tagit. Hennes kreativitet och unika sätt att arbeta på belyses i flera salar på Jeu de Paume.

Germaine föddes i Polen av tyska föräldrar. Hon hade en kaotisk barndom och flyttades hit och dit. Efter fotografistudier i München, deltog hon 1919 i kommuniströrelser men kom sedan på dålig fot med Moskva. Från ovanligt fria nakenmodeller går hon snabbt över till en fascination för teknik och mekanik hon upptäckt i Holland 1925. Detta leder till en portfolio kallad Metall,som hon producerar efter sin installation i Paris året därpå. Uppskattningen blir omedelbar och hon integreras i Fotografiska Visionens avant-garderörelse.

Tidningen VU

1928 blir hon antagen som fotograf i den nya fototidningen VU där hon intar sin plats som reporter. Där hade hon friheten att uttrycka sin empati med de mindre bemedlade, som i ett reportage från hamnstaden Marseilles bakre kvarter. Men besökaren upptäcker även hennes intresse för mode (med bland annat Sonya Delaunays kläder), jazz och modern dans, illustrerat med ett fantastiskt fotografi på Josephine Baker som började sin karriär – intressant nog – på Théâtre des Champs Elysées, ägd av Rolf de Maré och där Svenska Baletten något år innan avslutat sin sista föreställning, ”Relâche”, med pompa och ståt. Hon publicerar flera fotografiböcker, både tillsammans med andra fotografer och på egen hand.

En engagerad fotograf

Samtliga bilder Germaine tagit är otypiska och pregnanta. Hennes engagemang och politiska dragning åt vänster lyser igenom. Reseskildringarna vill inte vara estetiska men konstnärliga, surrealistiska, i sann Bauhausanda.

Under andra världskriget engagerar hon sig aktivt i Det Fria Frankrike (La France Libre) vid sidan av de Gaulles mannar. Efter kriget reser hon till Asien där hon blir direktör för Hotell Oriental i Bangkok vilket utvecklas till att bli ett känt ställe. I slutet av sitt liv konverterar hon till buddhism och arbetar för att bistå de exilerade tibetanerna i Indien.

Till sist vill jag citera den franske författaren Pierre Mac Orlan: ”Germaine Krull skapade inte lätta anekdoter, men hon tydliggjorde detaljer iakttagaren inte alltid skulle upptäcka annars.” Och jag skulle vilja tillägga: att träna blicken det är en fotografs vetenskap och hantverk. Men det är känslan som skapar bilden.

Anne Edelstam, Paris