Inför klimatkonferensen 2015 som kommer att äga rum i Paris under den första veckan i december, ordnar svenska institut runt om i Frankrike olika klimatvänliga evenemang.

Henrik Håkanssons insekter

Samtida konstnärer och naturen

Evenemangen började med vernissage den 21 maj ”D’après nature” – i naturens spår – i Svenska Institutets fina trädgård en solig kväll. Även om naturen existerar per se, så ingår ofta en kulturell skapelse, vilket konsthistorikerna kan bekräfta. Tolkad på diverse sätt beroende på epok, har naturen fått spela stöttepelare för att illustrera människans relation till sig själv. Några svenska konstnärer företräder den rollen i denna utställning.
Jag intervjuade två av de tre: Hanna Ljungh och Henrik Håkansson. Åsa Sonjasdotter stod för installationen med potatissäckarna på innegården.

Hanna Ljung

Föddes 1974 i Washington DC och har fått sin utbildning från internationella konstskolor samt konstfack i Stockholm, där hon numera är bosatt. I hennes verk – fotografier efter kollage samt filmer – representerar naturen ”den andre” men också människans egen spegelbild.

Var kommer ditt intresse för naturen ifrån?

Vi människor har ett dubbelt förhållande till naturen: både som resurs och känslomässigt. Mitt intresse ligger i skeendet när dessa korsar varandra. Det kan likna ett nästan andligt tillstånd då vi känner oss helt fria. Speciellt gäller det oss skandinaver som är sanna naturälskare!
Hur har du gjort de verk du fotograferat i triptyken ”Vivisection”?

De är uppbyggda i min ateljé med olika material. Likt en genomskuren bit av jorden illustrerar de tiderna genom historien. Det är även en lek mellan de naturliga och syntetiska elementen såtillvida de liknar mer målningar än fotografier.

Hanna Ljungs Vivisection 

Vad syftar de två monokroma mörka fotografierna på?

De påminner om målaren Soulages svarta tavlor. Deras uppbyggnad av gummimaterial gör dem nästan fetischistiska. Likt udda tvillingar. Ett av dem har ett hårstrå inkorporerat som om det hade en privat historia och en offentlig.
En film där man ser Hanna invid ett vattenfall och en fors illustrerar tydligt människans relation till elementen. Både forsen som möjlighet till elektricitet och som näring för vår själ.

Henrik Håkansson:

Föddes 1968 i Helsingborg och bor för närvarande mest i Berlin. Hans internationellt erkända verk reflekterar olika moment i den naturliga miljön.
Vilken är din dragning till naturen?
Jag har ett närmare vetenskapligt närmande till naturen. Mitt fokus är inriktat på djurens beteendemönster.

Är fotografierna på insekterna du ställer ut ett bevis på det?

Det kan man säga. Svärmformationer är ett naturligt förekommande fenomen. Insekter visar oss hur naturen förändrar sig. Det är väsentligt att studera dessa.

Har det med klimatförändringar att göra?

Ja, så till vida att mindre förändringar i klimatet leder till exempel till extrema väderförhållanden. Jag observerar både det positiva och det negativa och dömer inte utan kommenterar konsumtionssamhället.
Vad är du främst intresserad av?
Det vetenskapliga med undersökningar och mätningar. Att fånga och behandla dessa frågor intresserar mig.

Åsa Sonjasdotter

Föddes 1966 i Helsingborg och lever mellan Berlin och Tromsjö i Norge. Hon har haft flera internationella utställningar och fått priser för sin konst.
Åsas installation med diverse potatissorter är en reflektion över monokulturen och dess effekt på

ekosystemet. Besökaren får även reda på att 1871 i Paris planterades potatissorter överallt i parker och trädgårdar för att föda de upprorsmän som tillfälligt tagit över staden. Men framförallt är det en reflektion över hur diverse matsorter blivit standardiserade och att masskonsumtionen ibland leder till sämre sorter som människan inte tål så bra.

Svenska nationaldagen

Firades på Invalides med cykelinstruktioner och tävlingar mest till för barn men även för vuxna. I Frankrike har ”vélib” slagit igenom ordentligt och fler och fler använder dessa hyrcyklar. Men cykelbanor och hjälmar är desto ovanligare i denna storstad. Sverige vill bidra med vår kunskap i den frågan och där har vi mycket att erbjuda.

Anne Hidalgo, Paris borgmästare, har redan gjort förändringar till det bättre genom att till exempel göra flera av Seinens stränder till gång- och cykelbanor. Men att försöka få parisarna att lämna bilen hemma speciellt när det är föroreningstoppar verkar fortfarande vara ett huvudbry för politikerna.

Sommaren fortsätter med en ”Planterings Performance”, solstolar och sand längst med Seinen, utomhusbassänger på husbåtar, utomhusdans och musikfestivaler.

I höst får ni mer information inför klimatmötet, till dess önskar jag er en skön grön sommar vare sig det är i Paris eller någon annan stans.

Anne Edelstam, Paris