Tjugo länder från samtliga kontinenter har drabbats av terrordåd sedan Parisattackerna för fyra månader sedan. Hur ska vi kunna försvara oss är frågan på allas läppar efter det sista attentatet i Bryssel. Men är det den rätta frågan att ställa?

Europeiska Unionens hjärta

Enbart fyra månader efter de senaste attentaten i Frankrike, drabbas nu hjärtat av Europa och därmed våra europeiska värderingar. Två bomber detonerade på Bryssels flygplats och ytterligare en på t-banestationen, några hundra meter från EU:s parlament. 31 personer dog och minst 300 skadades i dådet som ISIS/IS tagit på sig. Fortfarande flera dagar efteråt letar anhöriga efter de sina utan att ha fått klara besked om vilka som dog. Självmordsbombarna har identifierats som två av polisens kända kriminella bröder, Khalid och Brahim El Bakraoui. Den tredje mannen, som eventuellt är bombexperten Najim Laachraoui, är i skrivande stund fortfarande på flykt samt en fjärde tros även ha varit involverad i T-bane attacken.

Kan de sätta igång en annan sovande cell? Hur många sådana celler finns det runt om i Europa? Enligt säkerhetspolisen har minst 400 terrorister tränats för att opera runt om i Europa.

Efter dådet, stängdes landet ner – invånarna uppmanades att stanna inomhus, samtliga transportmedel som bussar, tåg och tunnelbanor avspärrades, flygplatsen likaså under tisdagen den 22 mars.

Den franske presidenten François Hollande tog med detsamma ordet och visade sin solidaritet med belgarna: ”kriget mot terrorn måste vara en gemensam sak för hela Europa.”

Samtliga experter, vilka inbjudes att tala på fransk television så fort något händer, var rörande överens om att det krävs bättre samarbete länderna emellan och då framförallt säkerhetsmässigt för att bekämpa terrorn. Det är dock inte mera tekniska instrument som krävs utan analytiker som kan gå igenom allt material som samlats in och som sedan ofta får ligga och damma i brist på personal.

Säkerhetsåtgärder

Både Belgien och Frankrike har höjt sina säkerhetsåtgärder. De redan utmattade poliserna och säkerhetsvakterna i Frankrike ska nu utvidgas med 1600 ytterligare personer lovade den franske inrikesministern Bernard Cazeneuve. Mathieu Gider, fransk terrorexpert vi trist nog lärt oss känna till alltför väl genom fransk media sedan förra året, kräver en politisk lösning på problemet.

Samtliga invånare ombeds numera bära på sig id-handlingar och t-bane-, tåg- och flygresenärer kan räkna med att bli kroppsvisiterade om de misstänks för något. I Frankrike har redan alertnivån stigit till 4, den högsta nivån, sedan den länge eftersökte terroristen, Salah Abdelslam, gripits för några dagar sedan. När jag steg av flyget från Kairo den 20 mars kontrollerades passagerarna redan innan vi hunnit komma in på flygplatsen och sedan ytterligare vid gränskontrollerna. Det har visat sig att terrorister tagit sig in inom Schengen efter att ha tränats i Syrien och Irak. Falska pass cirkulerar också.

Kritiska röster börjar göra sig hörda angående den bristande säkerheten i Belgien. Men experterna försäkrar de förskräckta invånarna att ökat samarbete inom Schengen redan existerar samt att Europol är effektivt. Problemen verkar snarare vara bristande kommunikation inom de drabbade ländernas olika polis- och säkerhetsinsatser. ”Men vi lär oss” sa den belgiska premiärministern ursäktande. Kung Philippe av Belgien talade också lugnande till folket.

De tycks dock fortfarande ha en hel del att lära sig för Salah Abdelslam har varit efterlyst i fyra månader innan han till slut greps i Bryssel. Han hade tydligen skapat ett terrornätverk i huvudstaden och planerat flera attacker. En omfattande vapenarsenal upptäcktes också i och med hans gripande. Helt klart verkar han vara en viktig figur inom organisationen. Spekulationer har cirkulerat att attackerna i Bryssel var en följd av hans arrestering. Men säkerhetsexperterna säger att detta dåd måste ha planerats långt i förväg. Däremot kan hans gripande ha påskyndat dådet.

”Belgien är ett idealiskt ställe att gömma sig på för IS europeiska nätverk eftersom de har så många supportrar där” påstod professor Brian Levin, en amerikanske terrorexpert. ”Belgien har skickat flest krigare till Syrien än andra europeiska länder”, fortsatte han. Har han rätt har vi inte ännu sett slutet på attackerna… ”Belgien har väntat sig ett attentat sedan flera månader och har haft hög säkerhet”, urskuldade sig premiärministern med, men ”man kan inte försvara sig hur mycket som helst i ett öppet land som vårt.”

Framtidsplaner

EU ledarnas gemensamma uttalande löd så här: ”den senaste attacken stärker oss i våra europeiska värderingar om att försvara oss mot intoleransen. Vi står enade i vårt beslut att bekämpa extremism och terror.

Det är från den Syriska staden Raqqa där IS har sitt tillhåll som terrorn sprider sig. Kalifatet, som gruppen kallar området de för närvarande ockuperar, utöver sina oljeresurser och möjligheter till väpnad träning, kontroll över miljoner människor och närhet till väst, drar till sig sunnijihadister från hela världen.

Vore det därför inte lämpligt att bekämpa terrorn där kan tyckas? Undermålig Mellan Östern politik samt åratal av fjäsk för den kanske värsta boven av alla, Saudi Arabien, med sin wahhabism och salafism – en sektliknande tro på Islam – vilken samtliga västerländska ledare hållit under armarna, och fortsätter att göra har lett till den extremism vi numera drabbas av. Så varför förvånas vi? Vi röstar för dessa regeringsmän och är själva inte förtjusta över att överge vissa av våra privilegier – sammankopplade just till oljan.

Situationen i Sverige

Trots vår modiga utrikesminister, Margot Wallström, som enda europeiska minister och kvinna, har sagt öppet vad många tycker tyst om de mänskliga rättigheterna och kvinnors rättigheter i Saudi Arabien, har inte mycket hänt i våra förorter heller. Wahhabism och salafism sprids likt en löpeld bland våra invandrare. Deras intoleranta predikningar för hedersvåld, mot kvinnors och homosexuellas rättigheter hålls mer eller mindre öppet. Kråkliknande svarta varelser promenerar på våra gator, muslimska kvinnor utan huvudbonader hånas och barn tvingas in i äktenskap de inte vill ha.

Denna slapphet, eller okunnighet, har fortgått i minst ett par decennier i vårt land och är nu så pass inplanterat att det blir svårt för politikerna att göra något åt det. Så fort några röster höjs i våra muslimska systrars försvar, anklagas man för ”rasist eller islamofob”. Det tyder på både inskränkning och okunskap om ämnet. För Islam har inget med denna fanatism att göra. Precis som kristendomen inte går att jämföra med till exempel Jehovas Vittnen. Det kan i bästa fall kallas för en avart. Fundamentalism är motsatsen till tolerans och öppenhet och har inget att göra i ett land där vi står för jämlikhet, talfrihet och rättvisa. Varför ger vi så lätt upp vad vi tror på i stället för att vara stolta över våra värderingar och kämpa för dem? Det är tack vare dessa som människor vill komma till Sverige och inte för att möta värre diskriminering än den som försiggår i Irak eller Afghanistan!

Europa ställs återigen inför valet att antingen sträva mot en hållbar planet, där tolerans och återhållsamhet är mottot, eller acceptera det oacceptabla: fundamentalism och terror. EU:s högsta ledamöter, President Hollande samt Belgiens ledande personer har lovat oss samarbete samt bevarande av våra europeiska normer. Freds- och kvinnokrafter behövs mer än någonsin för att vända denna nedgående spiral uppåt. En sak är säker: IS kan aldrig vinna sitt ”heliga krig”. De är för få, för oorganiserade och har ingen armé som kan stå upp mot våra länders styrkor.

Fred i Syrien vore en bra början för att strypa deras framfart och stoppa attentaten runt om i världen.
Media har också sin roll att spela genom att inte uppvigla rädslor utan sträva efter fredsjournalistik.
Låt oss hoppas att vi äntligen tar vårt förnuft till fånga och ser till att hjälpa varandra, bli mera humana och omtänksamma utan att för den skull blunda för fundamentalismen. Fransmännen har i viss mån förstått detta behov och lördagen den 26 mars lanseras som ”Samedi qui sauve” – lördagen som räddar (www.paris.fr/samediquisauve ). Ambulansförare, brandmän och poliser kommer att finnas tillgängliga för att visa invånarna hur man kan ge första hjälpen samt uppmana folk att donera blod.

Denna påskhelg blir annorlunda än vad vi är vana vid. Kanske flera tar sig till kyrkan och ber för vad Jesus stod för: nämligen kärlek och tolerans?

Anne Edelstam