Det är på Petit Palais denna annorlunda utställning äger rum. Besökaren kastas tillbaka till det viktorianska England där homosexualitet var förbjudet. En av de stora litterära genierna får härmed sin heder återbördad i den stad som en gång i tiden räddade honom och där han ligger begravd.
Porträtt 13 av Oscar Wilde, fotograferat av Napoleon Sarony
Uppstickaren
Denne frankofon som chockerade en hel generation, lämnade efter sig teaterpjäser, poem, tavlor, manuskript och fotografier varav ett hundratal visas denna höst i Paris.
Oscar Wilde kom regelbundet till Paris mellan 1883 och 1894 och umgicks då i konstnärsmiljöer där han stiftade bekantskap med författare som André Gide, Mallarmé, Verlaine och Victor Hugo.
Oscar Wilde skrev sin pjäs Salomé på franska och ämnade ge huvudrollen till Sarah Bernhard. Det var också i Paris han dog 1900, utfattig och utskämd, efter att ha varit fånge i London för sin homosexualitet, mellan 1895 och 1897.
Kronologisk ordning
Den något mystiskt upplagda utställningen, med mörklagda rum i fil, följer en kronologisk ordning. Oscar Wilde föddes den 16 oktober i Dublin. Hans far var en känd kirurg och hans mor var poet så den litterära ådran ärvde han av modern. Den briljanta studenten fick stipendium för att fortsätta sina studier i Oxford. Efter sin examen i klassiska språk och konsthistoria, bar det av till London där han blev en erkänd poet och estet. Oscar gjorde sig ett namn som konstkritiker också med speciellt intresse för tavlor med mytologiska- och förhistoriska motiv. Flera av hans favoritverk som William Blake Richmonds Electra och James Tissot picknick i det gröna visas på utställningen.
Resor
Både av finansiella skäl som av egenintresse, reste Oscar Wilde på en konferensturné till USA 1882. Under ett år tog han sig från den mexikanska gränsen till Kanada samt frän väst- till östkust och höll föredrag om ”skönhet” och om dekor. Vare sig han föreläste för mormoner i Salt Lake City, indianer i Sioux City eller gruvarbetare i Colorado, uppträdde han som en sann estet iförd silkesstrumpor, kortbyxor, sammetsväst och päls. Hans succé var enorm och han ombads posera för dåtidens kanske mest berömda fotograf: Napoleon Sarony. Fotografierna användes bland annat som publicitet.
Poetens ekonomiska situation förbättrades därefter och möjliggjorde för honom att resa till Paris ett år senare. Under de månader han tillbringade där, träffade han franska författare och poeter som Victor Hugo och Paul Verlaine. Sedan bar det av till London igen där han – efter påtryckningar från modern – gifte sig 1884. Brudparet tillbringade sin smekmånad i Paris och Constance födde i snabb följd två pojkar.
Kreativitet
I slutet av 1883, återsåg Oscar Wilde New York i samband med att en av hans pjäser – Vera eller Nihilisterna – visades där. I London blev han chefredaktör för en damtidning han döpte om till The Woman’s World. Parallellt med det fortsatte han med sina konferenser, skrev teaterpjäser, sagor och filosofiska essäer. Den numera etablerade mannen umgicks flitigt i Londons fina salonger. Hans enda roman Porträttet av Dorian Day publicerades 1891, strax innan han träffade Lord Alfred Douglas som han blev passionerat förälskad i och med vilken hans homosexuella läggning blommade ut.
Vissa av hans pjäser som Salomé ansågs för djärva för det viktorianska London och hans förhoppning att Sarah Bernhard skulle komma till huvudstaden krossades men pjäsen spelades i Paris. De välillustrerade planscherna som ritades i samband med denna visas på utställningen samt roliga snuttar ur pjäsen såsom den utfördes under olika epoker.
Slutet och exilen
Hans älskares far, lord Queensberry, samlade på sig tillräckligt med material för att anklaga Oscar Wilde för homosexualitet – vilket var förbjudet (även i Sverige) – och fälla honom i domstol. Vissa scener i hans verk ansågs också ”immoraliska”. Han dömdes således till två års fängelse 1895. Efter en tuff fängelsetid som straffånge, flydde han till Paris där han dog några år senare. Hans brev till sin älskare, Alfred Douglas, publicerades postumt. Kroppen förflyttades 1909 till den kända kyrkogården, Père Lachaise, där han vilar bredvid flera andra kända konstnärer. Hans grav pryds av Jacob Epsteins monumentala sfinx.
Det kan tyckas märkvärdigt att göra en utställning av en författare men det är ett ypperligt tillfälle att återknyta kontakten med en kanske smula bortglömd poet och författare. Och intresset finns uppenbarligen för kön slingrade sig fortfarande lång utanför Petit Palais när jag gick därifrån denna soliga hösteftermiddag.
