Bidrog falska nyheter till Brexit och Donald Trumps presidentämbete? Den frågan har många seriösa medier börjat ställa sig. Hur ska man veta vad som är sant eller inte när till och med den amerikanska regeringen försvarar ”alternativa” fakta?
Bumerang effekten:
Falska nyheter florerade under 2016. Från april till juni – under Brexit kampanjen – cirkulerade många påhittade nyheter som anhängarna till EU-uttåget initierat. En journalist på The Independent skrev nyligen att ”felinformationen ledde till Brexit”.
Under resten av sommaren och fram till det amerikanska valet flödade falska nyheter på nätet. Siten Buzzfeed visade att under valberedningens sista tre månader cirkulerade och florerade minst tjugo bluffartiklar på Facebook vilka genererade mer aktivitet än samma antal seriösa skriverier från tidningar som The New York Times.
Det höll till och med på att sluta riktigt illa när en man som läst om ”pizzagate” – ytterligare en desinformation om en pedofil- och prostitutionshärva som påstod att Hillary Clinton varit inblandad – tog fram ett gevär på en pizzeria i Washington och sköt men dock utan att skada någon.
Osanna påståenden har dessvärre inte slutat efter valresultatet i USA. President Trump har gått till hårt angrepp mot media, Obama administrationen samt andra oppositionella grupper genom att använda sig av lögnaktiga beskyllningar. Han anklagade till och med en CNN journalist som enbart gjorde sitt jobb för att skapa falska nyheter – denne hade dessförinnan avslöjat pinsamma upplysningar om honom… Visserligen väljer redaktörerna nyheterna vilket är i sig subjektivt men att därifrån attackera ett seriöst mediabolag ansågs magstarkt även för amerikanska mått mätt.
Hur desinformation kan leda till rikedom:
Under höstens valkampanj 2016 beskyllde Donald Trump oppositionen för att ”fuska och trigga rösterna”. Dessa vaga förebråelser föll inte för döva öron. Cameron Harris, en nyutexaminerad, pank, ung man, intresserad av politik, satte sig vid sitt köksbord och började skriva ner påhittade fakta. Han skapade en site han kallade ChristianTimesNewspaper.com (CTN) och började med att ge ut en artikel med titeln: ”Sista minuten nyhet: tiotusentals oäkta röstlådor i Hillary Clintons namn har hittats i en depå i Ohio”. Han var noggrann med att ta foton av en ödelagd depå och hade ”turen” att även hitta några tomma röstlådor med den demokratiska kandidatens namn på vilka han även fotograferade som ”bevismaterial” efter att ha placerat ut dem strategiskt.
Då en journalist upptäckte honom och hans lurendrejerier hade han redan tjänat åtskilliga tusentals dollar på reklam genom sin populära lögnarsite som bevakades av en väsentlig skara internetanvändare. Ställd inför fakta medgav han senare motvilligt att han varit lite ”förvånad över sin succé” men verkade inte ångra sig nämnvärt.
”Ni ljuger”:
Men det finns inte bara bedragare som denne unga man vars falska artiklar Snopes.com avslöjat.
Facebook och Twitter bland annat, har också anklagats för att ha propagerat falska nyheter. Mark Zuckerberg medgav sitt företags ansvar för denna oetiska spridning först i slutet av december 2016. Han har sedan dess skapat en plattform – Journalism Project – där Facebook samarbetar med seriösa tidskrifter som Bild, BuzzFeed, El Pais, Washington Post, Le Monde – i syfte att stoppa lögner att spridas på nätet.
I dessa tider då journalister har allt svårare att arbeta, med kraftiga neddragningar av framförallt djupgående journalistik samt hårda anställningsvillkor, kanske professionen ändå får en ny chans i och med att politiker får upp ögonen för faran med falska nyheter? Såvida dessa politiker inte drar nytta av lögnerna förstås.
Populism, manipulation och nationalism skapas genom avsaknad av fakta, historik, kultur och satir. Ett enkelt knep att ta till är att anklaga en grupp utomstående, att splittra och dela upp människor i kategorier genom just lögner. Det har hänt förut och det händer igen. Lär vi oss aldrig?
Anne Edelstam, Paris
Artiklar översatta, resumerade och redigerade från Courrier International (26 januari – 1 februari 2017).
