Kan John Bauer fortfarande förvåna oss? Den frågan ställde jag mig när jag såg denna utställning på Waldemarsudde, i Stockholm. Och svaret är tvetydigt, både ja och nej.

De flesta barn har skrämts till sömns av John Bauers teckningar och sagor om troll och älvor i Bland tomtar och troll. För att inte tala om Näcken som lurar i våra sjöar… Hustomten gillar gröt men blir grinig om barnen lämnar sina skidor ute i stället för att ställa in dem i boden. Ja, dessa små krabater kan vara till hjälp för oss föräldrar också! Missa därför inte heller Sagostigen (https://www.sagostigen.se/) i Sörmland där de små kan göra sig ännu mera bekanta med skogens alla väsen. Men sch! Man får trippa på tå förbi stenarna där trollen sover (och snarkar) för de gillar inte att bli störda! Bara så att ni vet…

Vi skandinaver har ju inte långt till vår älskade natur vilken många har upplevt på nära håll under hela Coronaepidemin. Visst liknar vissa stenblock och gamla träd olika figurer som förvandlas till naturväsen i konstnärernas fantasi. Utställningen på Waldemarsudde visar ett axplock ur dessa, både från sekelskiftet 1900 och i nutid.   

De cirka 150 konstverken kommer både från Sverige, Norge och Finland. John Bauers 50 verk är dock de mest representerade med akvareller, målningar och teckningar. Men vad jag tyckte var det mest intressanta med utställningen var hängningen i teman med sekelskiftes konstnärer som Ernst Josephson, Aksell Gallen-Kallela jämsides med nutids konstnärer som Maria Friberg bland andra. Jag fick lite kalla kårar av flera trollfigurer men en som sticker ut i sin skönhet och skörhet är Agnes de Frumeries marmorskulptur samt Elisabeth Henrikssons glasskulpturer av skog.

Utställningen påvisar ett fortsatt intresse för vår gamla folktro samt för naturens mystik. Filmen ”Gräns” är väl ett typexempel på det. Vem om inte en skandinav skulle komma på idén att göra en spelfilm om troll?

Fotografierna i visningen tyder på ungdomars behov av trygghet. Det känns dock inte rätt att de ska behöva söka denna i skogen i stället för i hemmet. Kan det vara ett rop på hjälp? Naturen är läkande men inte tillräcklig för en ung människas utveckling. Utställningen ställer frågor vilka inte alltid är så enkla att besvara.   

Trollbunden är till för både vuxna som barn – alla kan vi ta till oss något från denna utställning. I dessa pandemitider kan det vara skönt att drömma oss bort in i sagornas förtrollade värld och för en tid glömma bort det värdsliga.

Anne Edelstam

Trollbunden – John Bauer och den magiska naturen.

5 september 2020 – 24 januari 2021

Waldemarsudde

Välkommen

Hon har även kallats för ”sin tids Dior”. Augusta Lundins kreationer från förra sekelskiftet visas denna höst på Thielska galleriet i Stockholm.

Ett femtiotal tidstypiska kreationer ingår i denna speciella utställning. Rummen är små och belysningen dov för kläderna är naturligt nog sköra. Vissa kommer inte att visas mer, så detta är ett unikt tillfälle att inte missa.

Sekelskiftet 1900 innebar en förändring inom textilier och mode i och med den industriella revolutionen. Världsbilden skiftade inom flera områden. Inte minst för kvinnorna. 1864 infördes näringsfrihet för ogifta svenska kvinnor vilket innebar att sömmerskan Augusta Lundin (1840 – 1919), då 26 år gammal, blir sin egen företagare. 1967 öppnar Mamsell Augusta Sveriges första modehus med haute couture. Denna driftiga affärskvinna blev pionjär som modeskapare och som arbetsgivare. Genom de olika salarna på Thielska får vi en inblick i hennes extraordinära karriär.  

I det första rummet möttes jag av en vackert blommig aftonklänning vars tyg kom från Paris. Sidenklänningarna är vackert dekorerade med pärlor, strass, sydda blommor eller rosetter. Band, spets och volanger syddes fast för hand med siden- eller bomullstråd. Modellerna tog Augusta från det förnäma modehuset Worth.

Liven, med fjädrar och intrikata sömnader, kunde jag utforska noga på både ut- som insida i nästa rum. Snörning var ju en del av dåtidens kvinnliga gissel och den satt under livet. Silhuetten bars upp av det snäva livet vilket kontrasterade till kjolarnas vidd och längd.

Kreationerna bars av förnäma damer som Blanche Bonde och Anna Beck-Friis men Augusta sydde även för hovet. Tilläggas skall att det inte enbart var aftonklänningar som behövdes. Utan förmiddags- och eftermiddagsdräkter, rid- och skridskokläder och kappor samt bröllopsklänningar. Ett urval av dessa finns i nästa rum.

Det var viktigt att kunna visa upp vilka sociala roller och status dessa kvinnor åberopade. Augustas kunder kunde profilera sig genom hennes unika kreationer. Liksom dagens haute couture var de extremt dyra. Mamsell själv var diskret klädd i svart. Nej, det var inte Coco Chanel som var först med ”den lilla svarta”.

I ett av rummen uppvisas hur sömmerskorna arbetade. Det finns gamla foton, symaskiner, stjärtkuddar, prover på tyger, arbetsbord, provdockor och sybehör. Augustas ateljé växte fram på några år från att ha varit tre stycken tills att bli 175 sömmerskor! Dessa var väl omhändertagna med god lön, gratis lunch, betalda semesterveckor och sjukhushjälp. I detta var också Augusta pionjär.

Kunderna bjöds in till en salong, vilken visas i tidstypisk anda, där de i lugn och ro kunde göra de sista provtagningarna och justeringar om så behövdes. Innanför denna finns ett vackert exempel på Augusta Lundins exklusiva provrum.

Således kändes det nästan som om jag kastats tillbaka till en avlägsen men ändå närvarande tidsepok. Utställningen blir levande och intim. På vägen ut gick jag genom en korridor med porträtt av bland annat Selma Lagerlöf som tog emot nobelpriset iförd en av Augusta Lundins klänningar.

För att veta mer om denna pionjär och dess eftersläp rekommenderar jag varmt Lotta Lewenhaupt och Anna Bergman Jurells utmärkta bok ”Augusta Lundin”. I slutet av boken har de lagt till en ordbok för de oinitierade i sömnadernas intrikata språkval.

Anne Edelstam

Thielska galleriet, Stockholm

Augusta Lundin, Sveriges första modehus

29 augusti 2020 – 24 januari 2021.