Louis Vuitton museum i Paris firar den ungerske abstrakta konstnärens hundraårsjubileum med en megautställning.

Simon Hantaï lyckades ta sig ut ur Ungern med sin unga fru med det sista tåget som lämnade landet. Sedan stängdes det för omvärlden i och med kommunismens hårda grepp om landet och dess yttrandefrihet.

Paret tog sig in i Frankrike via Italien. Där Hantaï fritt kunde utöva sitt konstnärskap.

Utställningen koncentrerar sig – med sina 130 gigantiska verk – på perioden mellan 1960 och 2004. 

Det är värt att ta sig till museet, lite utanför stadsstjärnan i Boulogne skogen, enbart för att uppleva Frank Gehrys glasarkitektur som i sig är likt ett konstverk.

Besökaren får först bekanta sig med Hantaïs unika sätt att vika sina dukar i ett rutmönster på vilka han sedan målade varje ruta i ett originellt pussel. När han sedan vecklade ut dukarna uppenbarade sig målningarna, likt ett lapptäcke, med omålade ”ramar” runt varje färgyta. Det var först på övre våningen hans teknik visades , i en utmärkt dokumentärfilm, och hans metod förklarades.

Resultaten av hans sätt att måla är häpnadsväckande. De abstrakta tavlorna är inspirerade av Jackson Pollock och Henri Mattisse (med sina utklipp). Det är i le Musée de l’Homme, Hantaï kallade sitt Louvre, han fick inspirationen till tavlan ”mumien”, en av de första verken på utställningen. Han observerade de skrynkliga tygbitarna runt mumien vilka ledde till att han senare utvecklade sin vikningsteknik.

Hantaï hade även en surrealistisk period då han bland annat skrev långa texter på sina tavlor. Det är svårlästa filosofiska- och bibeltexter, skrivna med en driven hand. Det var hans ”andliga” epok. Den är olik nästa serien – kallad Catamurons – där ett tjugotal vikta verk fyller väggarna likt optiska svart/vita illusioner.   

Konstnären intresserade sig även för det lilla – nämligen våra celler – i serien Panses. Åtta sådana monokrom i stora format visas i blå/grå färgskala på mörk orange bakgrund. Sedan flyttade Hantaï ut från Paris till en ateljé i närheten av en skog. Hans verk blev om möjligt då ännu större med ett intrikat vikningssystem med trådar som höll dukarna på plats tills han lossade dem – efter att ha målat på dem. Det gjorde han genom att krypa in under duken och sedan veckla ut konstverket. Detta kräver naturligtvis stora ytor och även ett tekniskt kunnande. Vissa tavlor låter den vita ytan dominera.

Hantaï provade även på glaskonst samt samarbetade med andra konstnärer som den betydligt yngre Daniel Buren. 2004 gjorde han sina sista verk: digitala filer, med datorns hjälp. Han efterlämnade ett intressant och spännande arbete värt att upptäcka och utforska. Louis Vuittons ljusa museum passar utmärkt för detta monumentala konstnärsskap med sina stora salar. Utställningen pågår hela sommaren för den konstintresserades som har sina väger förbi Paris.

Anne Edelstam

Simon Hantaï

L’Exposition du Centenaire

Fondation Louis Vuitton

18 maj – 29 augusti 2022