På Waldemarsudde, i Stockholm, visas denna höst och vinter en retrospektiv av en av våra mest kända konstnärer: Isaac Grünewald (1889 – 1946). Konst och teater kallas utställningen och ger ett vitt perspektiv av denne framstående judiska konstnär.

Trots att Grünewald var en så central figur i svenskt konstnärsliv, var det över 30 år sedan han visades i vårt land. I denna omfattande utställning får vi dessutom uppleva hans vidd: från målare, scenograf, keramiker, filmregissör, illustratör till offentlig dekoratör. Det ger ett förnyat djup på en komplex och fullfjädrad konstnär.

I det första rummet upptäcker besökaren den unge men redan skicklige konstnären genom en rad självporträtt. Färgsättningen och den sobra klädseln ger oss en förebild av hans fattiga barndom och ungdom. Antisemitism rådde redan då i Sverige, långt innan nazismen. Det fick Grünewald uppleva och genomleva hela sitt liv – även när han blivit känd och förmögen.

Men den bohemiska fattigmansstilen följde även den parisiska modetrenden bland unga konstnärer i konstnärsstaden Paris. Där studerade Isaac hos Henri Matisse. Dennes inflytande märks igenom hela Grünewalds konstbana. De dova färgerna och de skarpa svarta linjerna kom snart att bytas ut mot färgsprakande expressiva koloriter.

Expresssionismen är väl det man främst tänker på när man ser en Grünewald tavla? Det blev lite av hans signum. Själv uttryckte han det euforiskt efter att ha sett ett verk av Matisse på höstsalongen i Paris 1908: ”Plötsligt stod jag framför en vägg som sjöng, nej vrålade av färg och strålade av ljus. Här stod jag inför någonting helt nytt och hänsynslöst i sin ohämmade frihet.” Paul Cézanne inspirerade honom också – utöver de gamla mästarna Rubens och Delacroix. Vissa av hans tavlor eller snarare dekorationsmålningar påminner mig om Chagall – en annan dåtida judisk konstnär av ryskt ursprung. Liknande lekfulla och fantasieggande drag använder sig Isaac av.

Salen längst bort i galleriet på Waldemarsudde ger en inblick i hans offentliga dekorativa måleri och även i hans scenografi. Ett par dräkter han designat ställs också ut där. Skisser visas vilka inte alltid blev färdigställda målningar. Ivan Krügers Tändsticksbolag dekorerades av Isaac Grünewald. Han samarbetade med dansare som Carina Ari (från Svenska Baletten i Paris 1920-25) och gjorde scenografin till en av hennes föreställningar. Ett filmspel från denna kan besökaren ta del av längst in i galleriet. Det avantgardistiska spelet kan kanske inte räknas till konstnärens höjdpunkt skulle jag vilja påstå.

Precis som Picasso och andra konstnärer, försökte han sig på konsthantverk med målningar på keramik. Vaser och skålar ställs ut i olika montrar på Waldemarsudde. Men utöver hans porträtt, tycker jag nog att hans stiliserade målningar från sin ateljé på söder, med utsikt över Slussen är de mest intressanta. Genom hans verk får vi uppleva förändringen av Stockholm från en smutsig och fattig huvudstad till den industristad den kom att bli. Skiftet i Sverige från ett agrarland till ett modernt industriland fascinerade Isaac. Vinklarna han använt för att gestalta denna förändring är spännande och ger inblick i dåtidens modernisering.

Genom Isaac Grünewalds verk kommer vi närmare ett dåtida skifte med allt vad det innebar av förändringar – vissa till det sämre, vissa till det bättre. Konst i alla dess former får betraktaren att se historien i ett annorlunda skimmer än det historiebeskrivarna återger. Det är det som är intressant med olika konstformer.

Utställningen upplyser utöver Isaac Grünewalds färgglada konstverk även en baksida, nämligen satirtidningarna och karikatyrernas antisemitism och konservatism som rådde och som kanske fortfarande råder i vårt land?

Missa inte denna retrospektiv vilken visas i ett av Stockholms finaste museer i ett höstligt Djurgården med dess glada färger ute som inne. Det lyfter sinnet!

Anne Edelstam

Grünewald, Konst och Teater

3 september 2022 – 12 februari 2023

Waldemarsudde

Prins Eugenes väg 6

Djurgården, Stockholm