Det asiatiska museet i Paris, visar denna vinter Afghanistans rika historia.
Talibanerna har inte alltid härskat i denna, för oss, avlägsna del av världen. Dess rika historia utspelar sig i denna utställning. Afghanistan har kommit nära oss i och med de flyktingar som kom till Sverige, främst under 2015. Men trots det så vet vi ganska lite om landets brokiga bakgrund. Det hjälper då att få ett historiskt perspektiv på detta, i många avseenden, okända folkslag.
Det är svårt att tala om ett homogent folk, för Afghanistan består av flera stammar vilka härstammar från diverse bakgrund. Islam förenar dem – med undantag för vissa mindre, men förtryckta, religiösa uttryck.
Utställningen på Musée Guimet gör anspråk på att ge besökaren en historisk inblick i detta tusenåriga gamla bergsland.
Den första salen visar några intressanta exempel på statyer av gudar och gudinnor i trä, tillverkade då landet fortfarande var animistiskt. Cirka 2000 f.Kr. bosatte sig indoeuropéer ifrån Persien i området och med dem kom den zoroastriska religionen att dominera. Alexander den Store satte sedan sin grekiska prägel på Afghanistan när han tog över riket, vilket vissa utgrävda föremål ger uttryck för. Den berömda sidenvägen gick tvärs igenom landet och handel och kommers med olika länder var en del av vardagen. Afghanistan låg således i en korsning, med influenser från världens alla hörn. Detta gör det svårt att få ett homogent intryck av landets kultur trots den pedagogiskt upplagda utställningen. Man får snarare se det som ett lapptäcke av olika sammansatta delar.
Genom medierna blev vi varse om Afghanistans buddhistiska epok, med bland annat de gigantiska Buddha statyerna som talibanerna sprängde sönder och samman i Bamiyan regionen. På museet visas dessutom flera målningar, statyer och inristningar från den tiden. Vissa har även inslag av hinduism. Tydligen beblandades de båda religionerna med varandra vilket är lustigt när man tänker på hur olika inriktningar de ändå har.
Sent under 800 talet konverterade afghanerna till Islam och en ny byggnads- och poetisk konst växte fram.
Mongolerna erövrade sedan landet och lämnade också spår efter sig i form av föremål och byggnader.
Den sista salen ägnas åt islamiska konstruktioner – flertalet återuppbyggda av utländska arkitekter och arkeologer – samt fotografier.
Fotografier från utgrävningarna ger insikt om den rikedom som fortfarande finns begravd i Afghanistans inre. Tyvärr förstördes en hel del, även föremål på nationalmuseet i Kabul, då talibanerna intog landet för första gången.
Kommer de att vara mera försiktiga denna gång? Plundring (samt narkotika) utgör tyvärr fortfarande en stor del av deras försörjning i detta urfattiga land.
Utställningen är synnerligen viktig för att förstå Afghanistans brokiga men intressanta historia.
På en av de övre våningarna i detta storslagna museum, visas en aktuell utställning från Afghanistan: Sur le fil – på tråden. Den handlar om en afghanska, Zolaykha Sherrad, som flydde landet men som återvände 2002.
Hon inrättade då vad som kom att utvecklas till Zarif Design. Genom att använda sig av lokala sömmerskor, broderare och tyger skapade hon en verkstad vilket ledde till en butik i huvudstaden Kabul. Denna affär existerar fortfarande berättade hon för mig. Det är dock svårt numera att exportera varorna till västvärlden. Men kvinnorna får än så länge sy åt henne och det håller dem i gång och borta från talibanväldet. Huruvida de ska få fortsätta står skrivet i stjärnorna. Men så länge det finns liv finns det hopp!
Afghanerna har varit med om talrika omställningar och inskränkningar under århundraden av erövringar och umbäranden. Kvinnorna i Afghanistan börjar nu också, i takt med vad som sker i Iran, protestera och ta av sig slöjorna. Kan det vara så att ännu en omvälvning håller på att ske i Afghanistan men denna gång genom kvinnorna? Historien visar oss att allt är möjligt.
Anne Edelstam
Musée Guimet, Paris
26 oktober 2022 – 06 februari 2023.
