Svenska ambassaden i Paris tillsammans med det franska institutet för internationella och strategiska angelägenheter (IRIS) inbjöd till konferens den 26 november 2021. Diskussionen handlade om hoten mot kvinnliga journalister på nätet.

– Vi har sedan några år fört en jämlikhetsagenda med fokus på kvinnofrågor, förklarade svenske ambassadören, Håkan Åkesson, i sitt inledande tal denna vinterdag.

Det delades ut en manual med titeln ”Sveriges feministiska utrikespolitiska politik” (fritt översatt från franska). OSCE gav även de ut en manual om säkerhet för kvinnliga journalister på nätet.

Tonen på nätet blir allt råare. Anonymiteten gör att hämningar släpper. Teresa Ribeiro, OSCEs representant för tryckfrihet, berättade om de dagliga attackerna kvinnliga journalister utsätts för världen runt på nätet. Utöver sexuellt relaterade hot och trakasserier så får kvinnliga journalister utstå hot mot sina barn i en helt annan utsträckning än sina manliga kolleger.

– Politiker och regeringar måste ta sitt ansvar och försvara dessa yrkeskvinnor. Mänskliga rättigheter bör bli standard och säkerhetsåtgärder implementeras, åtminstone inom EU till att börja med.    

Vi påmindes om den maltesiska grävande journalisten, Daphne Caruana Galicia, vilken, till påföljd av att hon avslöjat korruption och kriminalitet på regeringsnivå, mördades i en bilexplosion 2017. Samma år dräptes den svenska journalisten, Kim Wall, av uppfinnaren, dansken Peter Madsen, i det så kallade ”ubåtsfallet”, när hon utförde sitt jobb.

Enligt Ribeiro, är inte detta enbart ett kvinnligt problem, utan ett problem som drabbar samhället som helhet, oavsett kön och land.

Reporter utan gränsers talesperson, Pauline Adès-Mével, klargjorde att utöver trakasserierna, så är mängden av falska nyheter som florerar på nätet ett av de värsta hoten mot den seriösa journalistiken. Det är en gigantisk och lönsam industri, vilket vi har sett mycket av på sistone, inte minst genom anti-vaccinströmningarna.

Digitalspecialisten, Henri Verdier, klargjorde för åhörarna att problemen inte beror på internet, utan på de sociala nätverken. Dessa privata aktörer måste tvingas att ta sitt ansvar för att stoppa både hoten mot kvinnliga journalister samt mot de falska nyheterna. Han uppmanade allmänheten att varna och anmäla så fort det uppmärksammas.

– Glöm inte att det var näthat vilket ledde till att den franske läraren, Samuel Paty, blev halshuggen, tillade han.

Mordet på den maltesiska journalisten hade också börjat med nät hot innan hon blev mördad. Anonyma hot och hatpropaganda kan lätt spåra ut och leda till veritabla attacker.

– Tre fjärdedelar av kvinnliga journalister blir hotade av vilka en femtedel leder till fullbordade påhopp, berättade UNESCOs generalsekreterare, Audrey Azoulay. Många kvinnliga journalister slutar utöva sitt yrke på grund av nätterrorn. Det är ett globalt problem som måste lösas internationellt.

Konferensen avslutades med att samtliga i panelen var överens om att det behövs regelverk för att stoppa hoten och de falska nyheterna på sociala medier. Men det krävs även hårdare tag av politiker och av EU. Även chefredaktörer och kollegor bör ställa upp för sina kvinnliga journalister.

Anne Edelstam

UN Special Rapporteur “#JournalistsToo – Women Journalists Speak Out

Varietéartisten som tog Paris med storm erkänns genom att göra sin entré på det anrika Panthéon den 30 november. Men det är som motståndskvinna och antirasistisk aktivist hon blir uppmärksammad denna gång.

Vad som är mindre känt är att Joséphine Baker (1906 – 1975) började sin franska karriär på Théâtre des Champs-Élysées under Rolf de Maré. Den Svenska Baletten hade precis upplösts och ersättes snabbt av denna amerikanska varietéartist som framträdde i sin numera legendariske banankjol.

Efter att ha upplevt en svår barndom i USA och två misslyckade äktenskap var hon redo för ett nytt liv när hon steg av tåget i Paris. Varietéartisten, sångerskan, dansösen och sedermera skådespelerskan blev snabbt en av parisarnas favoritartist. 

Joséphine Baker blev fransk medborgare 1937 tack vare sin franske make. Efter några misslyckade återresor till USA där hon fortfarande betraktades som en ”negress” bestämde hon sig för att stanna i Frankrike. Hon gifte sig fyra gånger men fick inga barn. I stället adopterade hon tolv barn ifrån olika delar av världen – hon kallade dem för ”regnbågsfamiljen” och de var en del i hennes idé att samla alla slags barn från diverse etniska och kulturella bakgrunder under ett och samma tak i sin kamp mot rasism.

Under Andra Världskriget gjorde hon sig känd för att lätt kunna infiltrera fiendelinjerna tack vare sin välkända karriär. Med fara för sitt liv, spionerade hon och smugglade ut hemliga dokument i sin bh åt Fria Frankrike. I sina partiturer skrev hon uppgifter med osynligt bläck vilka sedan skickades till London. Hon reste runt i världen: till Lissabon – ett spionnäste – Spanien, Syrien, Algeriet och Marocko bland annat. Överallt blev hon inbjuden. ”Det är så praktiskt att vara Joséphine Baker, vart jag än kommer, badar jag i evenemang jag förväntas gå på”, sa hon. Hon lyssnade, flirtade med viktiga män, och noterade sedan allt av värde för motståndsrörelsen hon hört under kvällarna. Täckmanteln fungerade utmärkt. Efter kriget tilldelas hon Hederslegionen för sina insatser.

President Macron – för att ytterligare hedra denna exceptionella kvinna samt för att visa sin anti-rasistiska ställning – förevigar nu Joséphine Baker. Den 30 november 2021 kommer hennes namn graveras i Panthéon – detta mausoleum där landets främsta män jämsides med fem kvinnor vilar.

Anne Edelstam, Paris    

Vi har blivit så vana vid att associera islamism med våld och terror men det finns en helt annan aspekt på islam. Detta arv har inget att göra med svarta slöjor och dolda kvinnoansikten. Tvärtom innebär det hantverk av högsta klass. Det islamiska konstarvet är återigen på modet och visas upp i Paris, på Musée des Arts Décoratifs. 

Aktuella juvelerare som egyptiskan Azza Fahmy har bidragit till att sprida uppskattning om islamiska smycken av hög kvalitet. Hennes smycken finns att köpa internationellt och är väldigt uppskattade. Annars är silversmyckena beduinerna bär de mest kända. Stammarna har olika etniska kläder och smycken beroende på ursprung och socialt status. Tvärtom vad gemene man ofta tror är Mellersta Österns kvinnor koketta och tycker om att visa upp sig. De svarta heltäckande kläderna är en ”nymodighet” utspridd genom den wahhibitiska sekten från Saudi Arabien men är främmande i de traditionella klädedräkterna och utsmyckningarna.

Det anrika franska modehuset Cartier lät sig också inspireras av de vackra islamiska konstföremålen för att skapa sina ”islamiska” kollektioner. 500 objekt från 1900-talet fram till samtiden visas i denna exceptionella utställning. Fransmännen är experter på scenografi och denna utställning är inget undantag. Det är framförallt en blandning av konstverk från det forna Persien samt Indien som har inspirerat Cartier. Filmer där det invecklade och intrikata arbetet med att skapa ett smycke från början till slut gör att jag uppskattade än mer de utställda klenoderna. Det är fascinerande att se hur hantverk blir till.

De franska juvelerarna lärde sig av de antika persiska och indiska objekten de såg vissa av vilka visas på museet. Det blev början på ett nytt sätt att designa smycken och andra hantverk på. Utvecklingen ledde till vad vi numera kallar för art déco, en förkortning av franskans ”arts décoratifs”, eller den dekorativa konsten. Uppkomsten var en reaktion mot bland annat Bauhausskolans förenkling och massproduktion. Orientaliska mönster och gamla böcker inspirerade också juvelerarna. Det syns väl på smyckena som är utställda på museet: med sina symmetriska mönster och stenar i starka färger. Hela utställningen utstrålar lyx, glamour, livsglädje, tro på framtiden och på teknikens under.

Men för mig representerar utställningen även de broar konstnärer skapar över skilda kulturer och vikten av att lära sig och inspireras av varandras traditioner. Mitt hopp ligger därför i vår alltmer globala värld där människor kan röra sig över gränserna och ta tillvara vad vi har att ge varandra.

Vill ni lära er mera om det orientaliska kulturarvet så missa inte denna fina utställning!

Anne Edelstam

Cartier et les arts de l’Islam – aux sources de la modernité

Musée des Arts Décoratifs, Paris

21 oktober 2021 – 20 februari 2022

Jean-Michel Othoniel, känd i Paris för sitt verk vid uppgången av T-banan Palais-Royal, leder oss nu in i Narcissus värld. På Petit Palais, i Paris, visas sedan hösten 2021, 70 skulpturer.

Förväntansfullt steg jag upp för den glasbelagda trappen till Petit Palais. Jean-Michel Othoniel har använt sig av indiskt azurskiftande glas, likt himlen, upplyst av solen, i likhet med den guldfärgade ingången till detta anrika palats omgjort till museum. Representerar det ingången från en värld till en annan, från verkligheten till sagans värld, från denna värld till nästa? Man kan tolka det på flera sätt – en sak är dock säkert: det är magiskt!

Denna soliga höstdag passade jag på att börja med att ta en kaffe i museets trädgård där 26 skulpturer är antingen upphängda i träden, likt pärlhalsband skimrande i solljuset, finurligt gömda i trädgården eller placerade i marmorgångarna. Narcissus teorem gör sig påmind. Besökaren kan inte undgå sin egen spegelbild. Det är onekligen passande för vår tid, när hela mänskligheten mäter sin självaktning i ”selfies” vars bilder sedan läggs ut på nätets sidor för allmän beskådning. Othoniel är vän av sin tid med sina spegelskulpturer.

Efter att ha gått nerför den vackert smidda trappan inne i museet och tittat upp på hans enorma glaskrona i olika färger, steg jag in i en mörk grotta. Det var kontrasternas rike. Denna avdelning fann jag mera spännande.

Konstnären visar här på resultatet av sitt samarbete med en mexikansk vetenskapsman, Aubin Arroyo. Matematikerns ”vilda knutar” påminner konstnären om sina egna glaskulor. Den enes vetenskapliga resultat blir den andres konstverk. Dessa visar också på människans otroliga komplexitet med en oändlig möjlighet till olika konstellationer. Vi är lika men ändå så olika. Och det är där som det vackra och det mystiska visar sig. Othoniels glasspeglar likväl som matematikerns knutar pekar på den kosmiska oändligheten. Narcissus mytologi får därmed också en annan innebörd, mindre självfixerad. Låt oss i stället för en osund navelskådning, förundras över livets magik.

Konst är en reflektion över vår mänsklighet samtidigt som den reflekterar människans oändliga kreativa förmåga. Från glaskonst till matematiska formler är steget kanske inte så långt i alla fall. Eller vad tror ni?

Anne Edelstam

Le Théorème de Narcisse

Petit Palais, Paris

28 september 2021 – 2 januari 2022

Haute couturens huvudstad äras denna höst med en av världens främste mode- och scenskapare. På hela två våningar i Musée des Arts Décoratifs kan parispubliken och de fåtal turister som börjat återkomma njuta åt denna fantasifulla persons kreationer.

Det sprakar om Paris efter nästan två års pandemi med alla avstängningar det har inneburit. Kulturlivet börjar äntligen få luft under vingarna. Denna utställning gav mig en energikick! Det kändes som om jag hade kommit till en annan planet efter en lång Törnrosa sömn. För Couturissime liknar ingen vanlig haute couture utställning. Kreationerna, fantasin, valet av material påminner mer om Star Wars än om Paris fina salonger.

Thierry Mugler är heller inte bara modeskapare utan scenograf, fotograf och filmare. Denna utställning är således inte enbart en retrospektiv utan en inblick i en del av Muglers liv och skaparglädje. Trots att hans första kollektion, från 1973, var mitt under hippie- och bohem-tiden med mjuka mahjongkläder så finns det inte spår av det i hans kreationer. Tvärtom visar han upp starka, närmast djuriska kvinnor klädda i de mest uppseendeväckande kreationer. Mugler använder sig av plast och vinyl mer än av de ädlare materialen, som siden och päls, vilka var brukliga bland haute couture skaparna.

Utställningen gav intrycket av att stiga in i en sagovärld där djungel- och undervattensdjur samt insekter och ormar frodas. Kläderna var som tagna ur en opera eller en film. Fantasin verkade inte ha några hämningar alls. Kvinnornas kroppar framhävs med getingsmala midjor och djupa urringningar. Jag möttes av nymfer med stålkorsetter, en kåpa med enorma fjärilsvingar, åtsittande fiskbens klänningar och hjältinnor som tagna ur tecknade serier typ ”Catwoman”. Själv kallade han dem för ”glamazones”: moderna, chica, urbana och fantasifulla kvinnor.

Ett helt rum var fullt med olika dofter. Diskret lyfte jag på ansiktsmasken vilken fortfarande är obligatorisk på museer, biografer och affärer i Frankrike. Angel, den mest kända av hans parfymer kom till som ett tillbakablickande till Muglers barndom med minnen av varm choklad och kakor. Efter månader av tester i parfymstaden Grasse, framställdes parfymen som har blivit en internationell succé.

På övervåningen möttes jag av fotografen Mugler med sina magnifika bilder, inspirerade av Helmut Newton han samarbetade med. Dessa tyder på hans intresse för extrema naturupplevelser med mannekänger fotograferade högst uppe på Opera Garniers tak eller på Chrysler Building, på ett av Grönlands isberg eller ute i Saharas öken. Mugler verkar dras till kvinnans makt över eller kamp med naturens mest ogästvänliga orter. Och inte verkar hon ducka för något! De liknar mera ”übermenschen” än kvinnor.

Thierry Mugler var man av sin tid förstod jag då jag steg in i den delen av kollektionen han gjort för att kämpa mot fördomarna kring Aids. Flera kända personligheter som Madonna, Emma Sjöberg och transmannekängen Connie Girl bland annat, ställde upp och visade hans kreationer. Färgfotografierna av dessa ikoner pryder ett av de övre rummen. David Bowie, Beyoncé och Lady Gaga bar hans kläder.

Utställningen avslutas med ett blodigt klipp ur operan Mac Beth vars uppsättning i Paris han gjort dräkterna till.

Tycka vad man vill om Thierry Muglers kreationer, men ingen besökare går nog oberörd därifrån. När jag kom ut i dagsljuset igen kändes det som om jag varit på operan, på teatern, på bio, på Jurasic Park, förutom på en spektakulär modevisning. Inte dumt för en enda utställning!             

Anne Edelstam

Thierry Mugler

Couturissime

Musée des Arts Décoratifs

30 september 2021 – 24 april 2022