I vår visas på Waldemarsudde, i Stockholm, fyra av våra mest kända – men bortglömda – landskapsmålarinnor. Det är ett välkomnande tillskott i ett annars mansdominerande landskap. Med över ett hundra verk får vi bekanta oss med dessa konstnärinnor.

I galleriets första sal möts de fyra konstnärinnorna – nämligen: Ester Almqvist, Anna Boberg, Ellen Trotzig och Charlotte Wahlström. Intressanta penseldrag, motivval och inflytanden av konstnärer som Gauguin, van Gogh och Matisse syns redan i detta rum.

Perioden från 1890 – 1920, utställningen koncentrerat sig på, var en intressant sådan. Det svenska landskapsmåleriet var blomstrande och mångfacetterat. Konstnärinnorna blev kända och uppskattade både nationellt som internationellt, men har sedan dess fallit i glömska. Denna utställning ger dem en chans att återuppstå. Frågan är om vi fortfarande kan överraskas och dras till denna konstart i vår moderna tid? undrar jag när jag ger mig ut i ett vinterkyligt Stockholm, på väg till Djurgården.

Jag dras direkt till Anna Bobergs (1864 – 1934) målningar från Lofoten, i norra Norge. Det är storslaget, vilt och avlägset. Hon målar de snöbelagda bergen i spännande färger som skiftar från lila, till grönt och rosa. Jag frågar mig själv om det är själva målningarna som attraherar mig eller om det är hennes äventyrskänsla att ge sig i väg till ett sådant avlägset och kargt ställe på jorden. Hon hade staffliet på magen när hon var ute och tecknade. Väl tillbaka i ateljén avslutade hon verken. Hennes tavla ”Norrsken”, i symbolismens anda, gjorde henne berömd även i de fina parissalongerna. Målningen är en hommage till en av den moderna dansens pionjärer, Loïe Fuller, men även till Norden. Vissa verk, är enligt henne själv närmast transcendentala och kan få ”en att höra obefintliga kyrkklockors klang och att se Guds ande sväva över vattnen.” Jag uppskattade även mycket hennes glaskonst.   

I Stora gallerisalen möts Anna Bobergs storslagna verk med Charlotte Wahlströms (1849 – 1924) poetiska landskap. Hon var från Sörmland vilket märks på hennes val av vackert böljande kullar, höhässjor och blomstrande fruktträd. Dessa kontrasterar med hennes nattliga Stockholmsskildringar vilka påminner om vissa av Eugene Janssons verk. Men en av mina favoriter är Ljunghed – naturlyrik i skiftande färger med molnen som tycks flyga över slätten och vilka går nästan ton i ton med ljungen. Hon lyckas fånga stämningen i dessa ödsliga naturskildringar, utan någon mänsklig gestalt. Hennes skicklighet och förmåga att skildra yttre såsom inre känslolägen, uppmärksammades. Wahlström blev känd som en av de främsta landskapsmålarna i sin generation. Trots det så har hon trängts undan av manliga landskapsmålare. Roligt då att hon, tillsammans, med sina kvinnliga kollegor, äntligen dammas av igen!

Ester Almqvists (1869 – 1934) måleri fokuserar på det vardagliga. Hon arbetar med korta penseldrag, med små streck sida vid sida, vilket påminner mig om Van Goghs teknik. Hon är inte ute efter en realistisk naturskildring, utan präglas av den postimpressionistiska stilen. Från mörka och dova färgskalor i sin linda, utvecklade hon senare sin palett till klara gula, röda och blå toner. Under sina resor till Italien och Frankrike mötte hon bland annat Tora Vega Holmström (som ju ställdes ut på Thielska galleriet i Stockholm för inte så länge sedan) och skildrade där stads- och arbetslivet. Hon går från landskap till att skildra människor i arbete i allt större utsträckning, som till exempel i Potatisplockerskorna.

Esters konst är i dialog med Ellen Trotzigs (1878 – 1959) i galleriets bortre rum. Ellen har kallats för Österlens första målarinna. Det var där denna introverta och socialt tillbakadragna kvinna inspirerades mest. Hennes stil styrs av känslorna och inte av att vilja vara naturtrogen. Det är snarare abstrakta och dramatiska bilder. Även hennes människoskildringar liknar sagovärldens mystiska och inåtvända natur full av symbolik. Hennes ovädershimlar och ljusstrålar som tränger igenom tjocka moln med diagonalt målade långa linjer, förstärker idén av en högre andlig eller gudomlig krafts närvaro i naturen. Den panteistiska känslan i Ester Trotzigs verk är väl det som lett till att museet visar, i ett mindre, intilliggande rum, tavlor av teosofer som Hilma af Klint.

Utställningen kompletteras av ett bildspel och en rikt illustrerad publikation. Det är roligt att ännu i dag kunna upptäcka – eller snarare återupptäcka – dessa utmärkta konstnärinnor som har varit begravda alltför länge!

Anne Edelstam

Kvinnliga Pionjärer, Visionära Landskap

Ester Almqvist, Anna Boberg, Ellen Trotzig, Charlotte Wahlström

Prins Eugenes Waldemarsudde

4 mars – 20 augusti 2023