Valet står mellan de två finalisterna: socialisten François Hollande och den sittande högerpresidenten Nicolas Sarkozy. Presidenten väljs in den 6 maj 2012 för en period på fem år och är viktig för hela Europa eftersom Frankrike är en av dess starkare motorer.

Debatten

Det är sedvanligt att en televisionsdebatt äger rum innan den sista valomgången. Så även detta år. Båda debattörerna hade noga studerat siffror och kom in väl förberedda, i mörka kostymer och lika mörka slipsar. De fick exakt samma tid på sig att prata och lotten hade gått till Hollande att börja, vilket innebar att Sarkozy fick hålla det avslutande talet till nationen. Hollande som enligt opinionssiffrorna fortfarande har övertaget visade en ovanligt aggressiv sida. Sarkozy som annars är den som är lätt antändlig försökte dämpa sitt humör. Hollande höll klart ledningen under den första ronden och Sarkozy kunde inte annat än att försöka försvara ställningarna. Men den sittande presidenten mopsade upp sig under den andra halvan.

Teman

Intervjuarna – båda kända televisionsfigurer – introducerade teman som de försökte få kandidaterna att hålla sig till. Det började med ekonomin och Hollande talade till de som har det sämst ställt och hur han skulle om han blir vald ”ta tillvara deras intressen och inte de som redan är priviligierade”. ”Jag vill bli en rättvisans president” fortsatte han genom att ”rätta till situationen för de utsatta”. Han pratade om och om igen om vikten att ”förena” alla fransmän. Efter socialisternas Robin Hood, verkade Sarkozy lite falsk när han sa att han alltid varit ”President för alla” och att denna kväll var ”sanningens kväll”. Faktum är dock att han har lyckats segla iland den franska ekonomin ganska bra trots den omfattande krisen. Det påminde han också om utifall någon skulle ha glömt det.

När diskussionen handlade om arbetslöshet blev det heta debatter om vem som hade rätt procentenheter och ibland syftade talen på flera presidentämbeten tidigare. Hollande påminde om att arbetslösheten har gått upp de sista åren och inget har gjorts åt det. Han gav dock inga konkreta löften om vad som han tänkt göra förutom att han tänkte höja minimilönerna och låta folk gå i pension tidigare. Sarkozy intog igen en försvarsposition och sa att Frankrike klarat sig bättre än sina grannländer och lovade företagen att deras kostnader skulle skäras ner för att undvika att ännu fler lämnar landet.

När atomkraften kom till tals hettade det till ytterligare. Hollande vill stänga en reaktor som han anser vara för gammal och han lovade dessutom ett minimumpris för el och gas men även för bensin för de som har det knapert under en tre månaders period.

Sarkozy svarade med att det var ”vansinne” i ett land som varken har olja eller el och att han vill satsa på atomkraft och på förnybar energi.

Frankrikes skulder vill Hollande, på socialistiskt manér, förbättra genom att tvinga de rika att betala högre skatter medan Sarkozy svarade att Frankrike (tillsammans med Sverige) redan har Europas högsta skatter och att höja dem leder enbart till att företagen lämnar landet.

Immigrationen var en av de stora frågorna

Medan Sarkozy vill få ner antalet årliga legala immigranter till 180 000 så att alla kan garanteras jobb och integreras, stannade Hollande på 200 000. Sarkozy vill introducera en lag som ska tvinga alla som söker franskt medborgarskap att de ska lära sig grunderna i franska och svara på vissa enklare frågor om landet. Tidningen Le Monde publicerade häromdagen frågorna och de var allomfattande och inte svårare än att mina söner kunde svara på dem om det kan vara en ledtråd? Hollande vill ge utlänningar som är bosatta i landet viss valmöjlighet vilket Sarkozy tyckte var helt fel taktik.

Islam kom då upp på tapeten och Sarkozy sa att han var för ett ”franskt islam men emot ett islam i Frankrike”. Frågan om burka – den heltäckande slöjan – kom upp. Hollande lovade att han inte skulle ändra på den lagen om han blev president och försökte lugna de som är oroliga för en islamisering av Frankrike.

Slutklämmen

Efter några ord om de franska trupperna i Afghanistan som Hollande vill ta tillbaka redan i slutet av detta år medan Sarkozy vill låta det ske en lugn övergång till slutet av 2013, kom då bådas sista vädjan till folket.

De fick exakt samma tid vardera: tre minuter. Hollande började och upprepade med stark och lugn röst femton gånger ”Jag, Frankrikes president kommer att…” inte göra som min företrädare utan då framförallt ena hela folket – underförstått inte skapa utanförskap eller finfördela en elit. ”Jag står för förändring” sade han och betonade att det var en sund sådan, inte baserad på rädsla.

Sarkozy – i sin typiska direkta stil – talade till Marine Le Pens väljare och bad dem rösta på honom (de är många: 18%). Han vände sig även till Bayrou (mittenkandidaten) och bad även dem (ca.9%) att rösta på honom. Sarkozys gyllene regel är att ”betala tillbaka Frankrikes skulder”. Tillsammans med Merkel har Sarkozy styrt Europa, tillfälligt i alla fall, genom en av dess värsta kriser någonsin.

Med Le Pen som har sagt att hon kommer och rösta blankt och Bayrou som ännu inte har bestämt sig är utgången minst sagt oförutsägbar. Det är 30% av väljarna som man inte riktigt vet vem de kommer att rösta på eller om de kommer att rösta blankt. Hollande har än så länge försprånget men kan han behålla det hela vägen ut är oklart. Mélenchon – vänsterkandidaten – och de gröna har redan sagt att de lägger sin röst på honom.

Helt klart är dock att Sarkozy flirtar med ultrahögern trots sitt försök att dämpa ner sin främlingsfientliga ton. ”Själv”, påminde han åhörarna om, ”är jag av annat ursprung än franskt”. Medan Hollande inte ser någon annan syndabock än felfördelningen av skattetrycket och elitens ökande rikedomar.

Att priserna har stigit och flera har blivit utsatta kommer knappast som någon nyhet men däremot kan man undra varifrån Hollande ska få sina pengar för de reformer han lovar att genomföra framförallt till de 60 000 byråkrater han ämnar rekrytera och pensioneringen han planerar att sänka trots att de flesta länder höjer den? Han är säkert en bra president i ett lugnt och säkert läge med en överfylld stadskassa, men i dessa kristider?

Trots allt har det ekonomiskt gått ganska bra för Frankrike de senaste åren. Vilket man knappast kan säga om de socialiststyrda länderna som Spanien och Grekland.

Fransmännen måste således bestämma sig för att antingen rösta för den intelligente och kultiverade professortypen som Hollande inkarnerar eller för den stirriga men effektiva Sarkozy.

Jag är glad att jag inte har rösträtt i detta land i just detta val…

Anne Edelstam, Paris