Under denna franska film får vi inte enbart njuta av alla vackra kläder geniet St Laurent skapat – vi får även följa denna tillbakadragna yngling genom hans tumultartade liv med hans livskamrat Pierre Bergé; mecenat, stöd och djupa kärlek.

Skådespelaren Pierre Niney

Den unge skådespelaren, 24 år gammal, är slående lik Yves Saint Laurent och gör en enastående tolkning av modeskaparen.

Filmregissören Jalil Lespert träffade helt rätt när han vågade satsa på denne hitintills tämligen okände filmskådespelare men redan etablerad på det anrika teaterhuset Comédie-Française. Hans spel förmedlar både Yves livsglädje och hans ångest – men även hans skörhet och melankoli. Hans nyfikenhet förstår vi genom hans intresse för kvinnors frihetsbehov som han starkt bidrar till genom att våga klä dem i manskläder. Yves var även intresserad av teater och teaterkostymer vilket man kan skymta i vissa modedefiléer.

Det är en väldigt vacker film – kanske mer tilltalande för kvinnor än för män – som debuterar hos Dior 1957 där den 21-årige Yves arbetar som assistent till den välrenommerade modeskaparen Christian Dior och slutar 1976 med den mystiska modedefilén ”Ryska baletten” (vars dansdräkter för övrigt nu visas på Dansmuseet i Stockholm). Filmen börjar och avslutas med en åldrad Pierre Bergé – välspelad av den skicklige Guillaume Gallienne. Publiken påminns om den stora auktionen som ägde rum på Grand Palais för något år sedan – strax efter Yves St Laurents bortgång. Paret hade samlat på sig en enastående konstsamling under sina år tillsammans. ”Det var för smärtsamt för mig att behålla samlingen nu när Yves är borta”, erkände Bergé.

Kärlekshistoria

Det är framförallt en otrolig kärlekshistoria mellan två personer vars liv centrerades vid en sak: modeskapandet. Yves sa ”får jag inte rita, dör jag” och Pierre Bergé är där för att se till att Yves kan fortsätta med sin passion. Bergé finns alltid i kulisserna, han stöttar när Yves har det svårt, han hämtar Yves när denne drogat sig eller druckit för mycket, men han får också utstå mycket och man förstår hans lidande utan att det någonsin blir melodramatiskt. Han är en stenhård affärsman och en sann konstnärsförsvarare.

Pierre Niney – för att komma in under huden på ikonen Yves Saint Laurent – har noggrant studerat mimiken, gesterna, ansiktsuttrycken. Men han har även kunnat fråga ut och få hjälp av Pierre Bergé samt av Betty Cartroux.

Hon var Yves musa, syster, demon också. Dessutom studerade han noggrant de arkiv, teckningar och kläder som finns på Pierre-Bergé – Yves Saint Laurents museum. Filmregissören insisterade på att han själv skulle rita så han fick ta en hel del lektioner tillsammans med Audrey Secnazi som ritade för Yves St Laurent de sista femton åren av hans liv då han var för trött. För att få rösten rätt arbetade Pierre Niney dagligen med en coach.

Resultatet är enastående. Missa inte denna juvel.

Anne Edelstam, Paris