Den franske högerextremistledaren Jean-Marie le Pen började från ingenstans men har klättrat upp på livets bana. Hans parti, Le Front National, har nu över 30 % av rösterna och är en av de ledande inför valet till EU parlamentet. Men är han överhuvudtaget intresserad av att styra landet eller enbart av sin egen dynasti?

Jean-Marie le Pen 

Ensamt barn

Jean-Marie le Pen, 85 år gammal, växte upp i en liten fiskarby – fadern dog i kriget. Modern sydde för att livnära de två, pojken fick snabbt lära sig att hjälpa till. Den ambitiösa ledartypen han visade sig vara vid tidig ålder gillade att bestämma och vägrade att lyda. Argsint och våldsam råkade han snabbt illa ut då han ledde ungdomsrevolter. Tack vare kontakter lyckas han undvika att bli fängslad.

Han älskar att debattera och är en utmärkt orator. Jean-Marie le Pen är ”född till chef”, enligt honom själv, men han fick vänta till 1972 innan lyckan vände. Han började då leda ett parti ”Le Front National” som inte har något egentligt program förutom att det är emot immigration och för nationalism. Trots att hans parti knappt fick några röster, utan drog mest till sig misslyckade politiker, gav han aldrig upp.

Men 1981 blev socialisten François Mitterand president och införde ”la proportionnelle” – det vill säga ett proportionellt röstsystem – och tack vare det fick le Pen in en fot i det franska parlamentet. Med hjälp av den plattformen började han dra massorna till sig. Ytterligare en förmån han fick var en substantiell förmögenhet samt ett stort hus i ett fashionabelt område han ärvde av en annan högerextremist – Lambert. Det gjorde att Le Pen kunde ägna sig helhjärtat åt politiken.

1984 fick han ännu en väsentlig summa pengar av en barnlös miljonärska, fru Léonais, som fortsatte så länge hon levde att förse partiet med generösa ”donationer” han stoppade i egen ficka. Inga pengar gick vidare till partiet eller till några samhällsinsatser. Enligt hans ex-fru, Pierrette, har han för nuvarande ungefär 30 miljoner Euros undanstoppade i väl undangömda depåer. Trots det lär han vara känd för att vara otroligt snål – kanske en konsekvens av sin fattiga barndom?

Han fick tre döttrar med Pierrette. Efter att hon lämnat familjen, närmade han sig dessa och använde sig av dem. Själv hade han gjort bort sig med antisemitiska uttalanden varav det skandalösa uttalandet: ”gaskamrarna var en detalj i kriget…” vilket ledde till att partiet dalade bland fransmännen. Han hade även slagit ner en socialistkandidat under en valkampanj!

Döttrarna

Marine le Pen

Ett nytt ansikte dök då upp: Marine le Pen, en av Jean-Maries döttrar. Hon drar mer och mer folk, mycket tack vare sin framtoning. Blond, vältalig, charmerande vinner hon folks hjärtan. Le Pen gjorde henne först till vice-ordförande. 2011 blev hon ordförande. ”Namnet är lierat till partiet”, påstår Jean-Marie le Pen. Han jämför partiet med en familjeaffär och alienerade därmed de övriga politikerna från sitt eget parti. Nu är han även involverat barnbarnet Marion i politiken. Strategin verkar ha lyckats för partiet drar allt mer röster – enligt de senaste undersökningarna i februari 2014: 34 %.

Le Pen står för en nostalgi av Frankrikes stormakts tid. Den karismatiske, pigga 85-åringen liknar en ”stamchef” – eller vikingaledare. Stamfadern drar fortfarande i trådarna bakom Marine. Programmet har slipats men är ändå ett nationalistiskt populistiskt parti ungefär som SD. En tredjedel av fransmännen stöder partiet. Le Pen-klanen försöker söndra Frankrike genom att splittra de övriga högerpartierna och tar röster från både vänster som höger.

Högervindar i Europa

”Vi är för Frankrike och emot EU. Vi vill stänga gränserna för att förhindra immigrationen” säger EU-parlamentarikern Jean-Marie le Pen…

En högervind drar isande vindar över Europa med Schweiz som röstade mot immigrationen och med flera Europeiska länder där högerpopulister har fått ledande positioner. Det kan komma att ställa hela det europeiska samarbetet på sin spets.

Högerpopulisternas uppgång kan dock bli kortvarig. För vad kommer att hända med de hundratusentals fransmän som arbetade i Schweiz? För att inte tala om de 300 000 tyska läkare som behövs på de schweiziska sjukhusen? Det lilla landet mitt i Europa behöver nämligen de utländska arbetarna och behöver samarbetet med övriga Europa.

Landet är delat i två läger: de mindre bebodda kantonerna, mest befolkade av inhemska schweizare som röstat emot immigrationen och de andra.

Frankrike har inte ökat sin immigrations kvot sedan

1975 och tvärtom vad högerpopulisterna säger, är 72 % av Frankrike befolkat av inhemska fransmän. Frankrike är ett av Europas minst välkommande land för immigranter. Mindre välkommande än Tyskland, England, Spanien och Sverige… Trots att dessa immigranter tar de arbeten fransmännen inte vill ha. Men det är inte i storstäder som Paris, med den största folkslagsblandningen, som Le Front National har mest röster utan liksom i Schweiz i de områden där man inte är så van vid utlänningar.

Frågan är dock om folkomröstningen i Schweiz inte kan slå bakut och i stället göra fransmännen lite mer positiva mot utlänningar? För fransmännen själva börjar alltmer upptäcka hur fördelaktigt det är att kunna flytta till andra länder beroende på konjunktur och möjlighet… Extremisternas enkelspåriga sätt att dela upp världen i svart-vitt – vi mot dem – håller inte i längden. Att leda ett demokratiskt land kräver dialog och öppenhet.

Parlamentsvalen kommer att ge en föraning om hur det kan gå i nästa nationella valomgångar. Ännu har fransmännen lite tid att fundera.

Anne Edelstam, Paris.