Den socialistiske presidentkandidaten, Hamdeen Sabahi, har blivit anklagad för förräderi. Genom att ena oppositionspartierna ville han erbjuda ett alternativ till den sittande regeringen. Efter mänskliga rättighetsaktivister och journalisters tillfångatagningar är det nu socialisternas tur att komma i skottgluggen?
Låt oss skapa ett alternativ
Initiativet som Sabahi, tog i början av förra veckan, ströps i sitt sköte. Inte enbart av den sittande presidenten, Abdel-Fattah el Sissis, egna supportrar men även av vissa av hans opponenter.
Sabahi försvarade sig med att det var ett resultat av ett års intensiva diskussioner med prominenta politiska figurer och att det inte var rättvist att anklaga enbart honom. ”Det är väsentligt att hitta alternativa lösningar med tanke på den auktoritära sittande regeringen och Muslimska Brödarskapet som påstår att de utgör det enda alternativet” påstod han. Med fundamentalisterna som härskar runt omkring och inom landet samt desperata försök att kväva reformerna den 25 januari revolutionen lett till, verkar hans krav rimliga.
Men för presidentens anhängare finns det inget alternativ. De anser att han har räddat landet från inbördeskrig. Vissa opponenter menar också att incitamentet enbart var ett desperat försök för Sabahi att säkra sig en maktposition trots hans förlust i de förra valen. Sabahis initiativ kom snart efter att han, under ett televisionstal, kritiserat presidentens ekonomiska och politiska politik. Hans argument var att den nuvarande politiken var lik den avsatte presidenten Mubaraks och att resultatet säkert skulle leda till liknande reaktioner.
Rättsfall
Talet ledde till att Sabahi stämdes för ”ansats att fälla regeringen samt uppvigling till våldshandlingar.” Det är inget ovanligt per se med stämningar i dagens Egypten men i detta fall kan det leda till en rättsprocess vilket det sällan gör annars. Några parlamentsledamöter anklagar honom att uppvigla uppror – precis vad som hände när de avsatte Mohamed Morsi den 30 juni 2013 – trots att president El Sissi enbart suttit av halva sitt ämbete. Detta förnekar Sabahi och påminde om att han var El Sissis enda opponent i förra presidentvalet (i maj 2014) och med detsamma medgivit sitt nederlag och hyllat presidentens övertag.
Sabahi menar att ”egyptierna behöver en politisk organisation som motsvarar deras behov och som kan ena de som står bakom 25 januaris revolutionsprinciper (frihet, jämlikhet, rättvisa) och som inte anser att den 30 juni 2013 var en militärkupp utan utgjorde folkets röst. Ekonomiska svårigheter, brist på social rättvisa och mänskliga rättigheter har lett till att hundratals oskyldiga unga människor har fängslats.”
Efter hans nederlag formade han ihop med sex andra partier vad som kom att kallas för The Democratic Alliance men vissa menar på att han själv tagit initiativet till att lansera partiet utan att ta hänsyn till de andra. Interna rivaliteter verkar styra och så länge de inte kan komma överens och skaffa tillräckligt med finansiellt stöd kan presidenten lugnt sitta kvar i sitt ämbete. Men nomineringen av Mubaraks utrikesminister (från 2004 till 2011), Ahmed Abul-Gheit, till att bli Arabligans (Arab League) generalsekreterare tyder också på att det gamla gardet fortfarande håller landet i järnhand.
Områdets instabila läge medverkar till att behålla status quo samt att strama upp säkerheten för att locka tillbaka turisterna. Med inkomsterna från den nya, parallella, Suezkanalen, hoppades El Sissi kunna få fart på ekonomin. Hitintills, tack vare det låga oljepriset, har dock flera båtar i stället tagit den långa vägen runt Afrika och därmed undvikit utgiften de annars måste betala för att passera kanalen. Det ryska planets bomb på semesterorten Sham el Sheikh samt landets närhet till terrorområden både i väst som i öst har inte heller bidragit till att öka turismen. Miljoner egyptiska arbetare från Libyen har tvingats återvända hem efter upplösningen av landet och bistra tider i gulfstaterna kommer antagligen att leda till att flera arbetare tvingas komma tillbaka till en dyster tillvaro i Egypten med hög arbetslöshet och utan vidare framtidsutsikter.
Hela regionen verkar hålla andan i väntan på… ja, vad det blir det får framtiden utvisa men några enkla lösningar finns inte.
