Kulturhuset i Stockholm avslutade augusti månad med intressanta författare. Den internationella författarscenen som startade 1998 har blivit så populär att den spridit sig till andra städer som Malmö och Umeå. Jag hade förmånen att lyssna både på Anne Enright och på Jenny Offill denna sensommar.
Anne Enright
Den erkända irländska författarinnan besökte Stockholm för andra gången. Denna gång samtalade hon om sin senaste bok Den Gröna Vägen (Brombergs förlag) tillsammans med Gunnar Bolin.
Boken handlar framförallt om förhållandet till modern. Det är ett klassiskt familjedrama läsaren får följa genom att först lära känna familjemedlemmarna en och en för att sedan uppleva deras rollspel när de återförenas. Modern bjuder in sina vuxna barn en jul för hon vill sälja huset de alla vuxit upp i. ”Hon är som en kvinnlig King Lear” förklarar Anne.
Vad är egentligen en familj? Vad har vi för modeller? Vad är framtiden för familjekonstellationen som majoriteten fortfarande inbillar sig att den ska vara med mamma, pappa och barn? Att den är i upplösning är uppenbart i vårt moderna samhälle. ”Så var det inte när jag växte upp. Irland var ett land där skilsmässor som preventivmedel och abort var förbjudna.”
Anne Enright signerar sina böcker
Författarinnan undviker landskapstemat – annars ett kärt ämne för många irländska författare. ”Min landskapsbeskrivning innebär att gå nerför den Gröna Vägen” sa hon och förklarade att ”det irländska landskapet har blivit romantiserat av alla som emigrerade i slutet på 1800-talet och deras avkommor. Men det är en felaktig nostalgi för landskapet består mest av obrukbar, stenig jord. Jag kommer också ihåg min fattiga barndom…” erkände hon.
Hur är det då att vara en berömd irländsk författarinna? Frågade Gunnar. ”Irländska författare står nära sina läsare och är respekterade och uppskattade. Vi har en gedigen litterär bakgrund” förklarade Anne. ”Familjebanden är också fortfarande starka hos oss”. Publiken fick lyssna på några korta avsnitt ur boken innan hon lämnade podiet.
Jenny Offill
Från Irlands karga landskap begav jag mig kvällen därpå till USA med den något yngre författarinnan Jenny Offill. Men temat var inte så olikt och inbegriper än en gång en kvinnlig syn på livet. Denna prisbelönta författarinnas bok Avd. för Grubblerier (Natur & Kultur) lanserades på svenska. Det handlar också om en kvinna och hennes familj. Trots att boken är tunn är den innehållsrik. Det är ett samhällskritiskt verk som handlar om människans utsatthet och ensamhet trots familj och äkta man. Det är också en strävan efter det sublima.
Jenny Offill
Stilen är kort, skarp och ibland chockerande. Det påminner lite om twittrande i sitt utformande vilket passar väl in på huvudpersonens smått maniska tankesätt. ”Det tog lite tid att hitta den rätta stilen” erkände Jenny. De korta meningarna kanske är en följd av att Jenny även skriver poesi? Vilket ”frigjorde mig” sa hon. ”Det hjälpte mig att gå över till en annorlunda genre”.
Intrigen handlar om klass-skillnader och om längtan tillbaka till naturen, till det äkta. Själv kommer Jenny ifrån vad hon beskriver som ”lägre medelklass”. Moderskap och barndomen är återkommande teman. ”Jag intresserar mig för den melankoliska sidan hos barn. Vi tror att vi kommer ihåg vår barndom men gör vi det egentligen?” Jenny skriver även barnböcker utöver att hon undervisar i kreativt skrivande. ”För mig är böcker och litteratur likt en konversation mellan mig och läsaren” – så talar en gedigen lärarinna. Och visst får läsaren med sig flera kloka råd av vilket det kanske viktigaste är att ge oss hopp om att det alltid går att avvika mot strömmen och ”bli fri igen” som huvudpersonen i Avd. för grubblerier.
”Varje individ har ett liv under ytan – vi aldrig ser – livet är likt en ocean – enormt och berikat med ett alldeles eget liv”, berättade Jenny. För att ta del av några av dessa kan vi drömma oss bort i dessa kvinnors skildringar. Hösten närmar sig och långa mörka kvällar är idealiska för läsning vid brasan.
