I dessa tider då ”flygskam” och andra sorters ”klimatskam” råder, kan det vara en bra idé att semestra hemma. Det kan då vara passande att återknyta till nordisk konst.
Prins Eugen, Waldemarsudde
Det gjorde jag med en härlig sommarpromenad till Djurgården och vidare ut till Waldemarsudde. Vägen dit är redan den upplyftande. Tänk att vi har en sådan stor park mitt i vår huvudstad med ett flertal museer att välja emellan!
Visst tänkte jag att jag redan sett mycket av vad svensk modern konst har att erbjuda men denna utställning var ändå en upplevelse. Inte minst för de sju inlånade Julia Beck tavlorna som finns med i Mötet med Norden – höjdpunkter ur konstsamlingen och som aldrig förut visats publikt. Julia Beck var med i gruppen skandinaviska konstnärer som installerade sig utanför Paris, i Grez-sur-Loing. Flera av hennes verk visas på museets nedre botten och är absolut värda att se. Hon har en fin pensel med sköra drag då hon målar i vattenfärg såsom i olja, mestadels landskap.
På de övre våningarna i Prins Eugens slott, däribland hans ateljévåning högst upp, visas ett välsorterat urval av hans samlingar. Utställningen koncentrerar sig på kända konstnärer från slutet av 1800-talets friluftsmåleri till sekelskiftets stämningsmåleri. Och visst kändes de bekanta: prinsens egna tavlor, Eugène Jansson, Karl Nordström och Anders Zorn. Men mina favoriter är nog ändå Stockholmsskildringarna av Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald. Eller Leander Engströms porträtt. Ja, man tröttnar aldrig. Däremot är jag mindre mottaglig för de svenska kubisterna och naivisterna. Men även andra skandinaviska fantastiska målare som finskan Helen Schjerfbeck, en av mina absoluta favoriter, och Edward Munch finns representerade i denna kompletta men ändå inte påträngande eller övermättande utställning.
Prins Eugene, utöver sitt eget konstnärskap och sina konstnärsvänner, var en ypperlig mecenat. Kanske inte så många vet att det var tack vare honom – tillsammans med konstnären Richard Bergh – som flera av Ivan Aguélis verk räddades och lades till samlingen. Det är hans 150-års jubileum i år, den svenska konstnären som konverterade till sufism. För mig som har bott länge i Egypten, är han en betydande konstnär jag länge följt. Hans målningar därifrån är förvånansvärt monumentala trots deras ringa storlek och relativt lågmälda färgskala. Han visas i ett eget mindre rum vilket var en utmärkt idé eftersom hans konst är så säregen. Resten av hans verk finns i Sala där de har ett Aguéli-museum.
Misströsta därför inte om ni inte kan resa utomlands i sommar: genom konsten kan ni förflytta er långt borta med gott samvete och lätt plånbok!
Anne Edelstam, Stockholm.
