Vad kan man göra för att förlänga sommarkänslan? Jag begav mig till Millesgården, på Lidingö, ett litet Italien mitt i Sverige. Trots att luften var sval och solen inte längre värmde som under sommaren, bjöd Carl Milles (1875 -1955) museum på just detta.

Han skrev själv 1923 ”jag bygger Italien här” och visst känns det som om man vore i Rom när man kliver upp för trapporna och beskådar terrasserna, skulpturerna och de sprudlande fontänerna. Oberoende av vädergudarna så lyfts besökaren direkt till södra nejder.  

Men denna höst är detta ännu mera markerat med utställningen av Liselotte Watkins (f.1971) Italien. Hennes verk är placerade på olika ställen i Millesgården vilket förde mig runt i samtliga salar och hus.

Färgskalan är ”italiensk” – den har fångat ett ljus som finns just där. Den nordiska grönskan har konstnärinnan ersatt med dova, av solen blekta sandfärger genom vilka jag kunde känna den dallrande sydländska hettan. Sigrid Hjerténs influenser anas i de långsmala gestalterna, nästan uteslutande kvinnor och flickor. Även hennes reklam- och illustrationsutbildning märks i de skissade och humoristiska kvinnofigurerna. De är lustigt målade, likt stilleben, i sina kök, vardagsrum, sovrum eller på stranden.

Jag fastnade även för hennes keramik, framförallt de målade krukorna. Italiens typiska pinjeträd i form av paraplyer är insprängda lite här och var i hennes verk. Italien framstår som paradisiskt när mörkret börjar sänka sig över våra breddgrader, då blir denna utställning en veritabel vitamininjektion.

Inte långt efter kommer Stig Lindbergs (1916 -1982) utställning i galleriet med mer än 400 objekt. Anns hus på nedre terrassen har tillfälligt gjorts om till Gunnel och Stigs Hus med deras möbler, tapeter, tyger och det välkända mönstret Berså. Även Stigs verk inbjuder till glädje för både stora som små: som rummet inrett med hans illustrationer från Lennart Hellsings barnbok Krakel Spektakel.

Stigs keramik är rikt illustrerad med lustiga, enkelt skissade figurer samt speglar vars ramar han målat i olika mönster. De skorstenshöga färgglatt målade utegrillarna inspirerade mig till en ny grill på landet! Få formgivare och industridesigner har varit så produktiva och folkkära som denne konstnär. Att Stig finns representerad både i museer och internationellt förvånar mig därför inte alls.

Som sagt detta är en trevlig utflykt för både stora som små – restaurangen med vacker utsikt och god mat ger sitt till också. Jag tog mig lätt hit med tunnelbana och vidare över bron med ett litet tåg som stannar precis nedanför Millesgården. Så tveka inte utan förläng säsongen i ”lilla Italien” i höst.

Anne Edelstam

Liselotte Watkins Italien

4 september – 21 november 2021

Stig Lindberg

29 maj 2021 – 30 januari 2022

Millesgården museum

Herserudsvägen 32,

Lidingö

I dagarna är det kyrkoval – det har väl inte undgått någon. Många debatter raserar i media om samkönade vigslar, politiska partier som borde eller inte borde vara med i kyrkorådet men inget sägs om den viktiga funktionen utlandskyrkan fyller.

För de hundratusentals svenskar som reser, bosätter sig tillfälligt eller permanent utomlands, är svenska kyrkan ofta en viktig punkt för att bibehålla kontakten med hemlandet. Detta uppmärksammades till exempel under tsunamikatastrofen i Thailand för några år sedan samt under terrorattackerna i London och Paris, för att ta några exempel.

De svenska medborgare bosatta utomlands som är medlemmar i svenska församlingar får inte rösta i kyrkovalet i Sverige, trots att de i högsta grad berörs av de beslut som tas inom Svenska kyrkan. För nu hotar kyrkorådet att sälja och göra sig av med den Svenska kyrkan i Paris – belägen i en av Europas viktigaste huvudstäder och ett nav för de tusentals svenskar som arbetar och bor där.

Svenska kyrkan i Paris är Sveriges äldsta utlandskyrka: församlingen startade år 1626. Utöver den är det ett viktigt och centralt beläget kulturarv. Den nuvarande kyrkan ritad av den svenske arkitekten, Gustav Adolf Falk, och byggd 1913. Det gamla Sofiakapellets altartavla, en kristusbild av skulptören John Börjesson flyttades över till den nya kyrkan. Reliefen vid portalen med motivet ”Jesus välsignar barnen” skapades 1913 av skulptören Carl Fagelberg. Mark liksom byggnad inköptes och bekostades av församlingsmedlemmarna samt genom svenska donationer.   

På 1970-talet såldes kyrkan för den symboliska summan av 1 krona till svenska staten (som sedan gav den vidare till svenska kyrkan) som lovade att underhålla byggnaden. Det är en ståtlig sådan som inrymmer en del av svenska skolan som de hyr, prästbostad, kök med matsal samt bibliotek och själva kyrkan. Dit kommer svenska barn regelbundet till barnverksamheten, äldre på kyrkoluncher, aupair ungdomar, samt församlingsmedlemmar. Icke att förglömma att i Frankrike är de flesta kyrkor katolska sådana, sålunda ganska annorlunda än den svenska lutherska trons.

Kyrkans verksamhet uppmärksammades senast i svensk media då den under ett drygt år översvämmades av afghanska unga män som blivit utvisade ur Sverige men lärt sig svenska under sina år i svensk skola. De drogs till Svenska kyrkan i Paris där de hade en fristad, fick omsorg och mat samt hjälp med franskan och fransk undervisning av volontärer, bland annat från kyrkans medlemmar.  

Under terrorattentaten var kyrkan en given plats att söka sig till för tröst och själavård. De senaste pandemiåren har varit mycket påfrestande, speciellt för de äldre svenskar, då många levt instängda, ensamma i sina lägenheter under långa perioder. Då har de anställda i kyrkan varit en välkomnade tröst i nöden. I min egen familj har vi varit med om en familjemedlem som råkade ut för en olycka/ett attentat och som blev skadad för livet. Den ende som kom till vår undsättning då på sjukhuset i Paris var den svenske prästen. När det händer något så tragiskt är det väsentligt att ha någon som ställer upp och där spelar den svenska kyrkan en ovärderlig roll. Gratis, att inte förglömma!

Kyrkan upprätthåller våra svenska traditioner och högtider då svenskar i alla åldrar och från alla miljöer samlas för att fira tillsammans. Den årliga julbasaren är uppskattad även bland fransmän och andra parisbor. Lucia likaså. Det är till och med så pass populärt att kyrkan får ordna med flera luciatåg under en tre dagars period så att alla ska kunna få ta del av sångerna. Musikprogrammet består av två körer, en barnkör och flera konserter. Nuvarande organist är den mycket uppskattade Björn Åkerhage.

Kyrkorådet i Paris fick meddelandet den 30 juni 2021 att Svenska kyrkan i Sverige vill sälja kyrkan i Paris av ekonomiska skäl.

Den skulle säljas för sex miljoner euro vilket verkar vara förhållandevis  lite. Kyrkan är skyddad enligt fransk lag så den måste ändå komma till nytta men det är svenskarnas kyrka! Samtliga unga som äldre i Paris har förfasats över detta tillag. Alla betonade vikten av kyrkan , inte bara den religiösa men också den sociala rollen, ett HEM i utlandet och en kulturell klenod, bekostad en gång i tiden av medlemmar som inte kunde ana att deras pengar en dag skulle försvinna, vart? Ja, det kan man ju undra över.

Det är kortsiktigt tänkt att spara pengar på bekostnad av ett svenskt kulturarv i utlandet, för svenska kyrkan i Paris behövs, inte enbart för de som bor eller reser till Paris, utan även för Sverige. Den har nämligen ett viktigt anseende utåt och gör bra reklam för vårt land i en av världens viktigaste huvudstäder. Kyrkan med dess aktiviteter är även uppskattad bland fransmän som får upp ögonen för våra nordiska, för dem exotiska, traditioner.

I stället för att stänga kyrkan borde den utvidgas och kunna användas ännu mera, för den gör mer nytta än alla turistbroschyrer om vårt fina land någonsin kan göra. Det är personalen, medlemmarna, kören, alla volontärer som klär upp sig i sverigedräkter, pratar om Sverige och serverar svensk mat och sjunger svenska sånger samt det centrala läget, som drar till sig så många parisare. Det tar tid att skapa kontakter och nätverk men det går fort att rasera dessa. Sverige och Frankrike har mycket att ge varandra. Det började redan innan Bernadotte familjen och fortsätter än i dag. Stäng inte den dörren utan låt oss hålla den öppen för framtida generationer.  

Anne Edelstam 

Galleri Glas i Stockholm öppnar höstens utställningar med fina glas- och pappersverk av den kända konstnärinnan, Anna Berglund.

Konstvärlden har äntligen börjat öppna upp igen efter att ha levt ett slumrande liv under dessa närmast två år av pandemi. Det har bland annat lett till att konstnärer som annars är beroende av glasblåsare och formgivare för att skapa sina alster har fått komma på alternativa men likvärt intressanta och kreativa idéer.

Anna Berglund är inte den som ger sig när världen stannar upp. Hennes kreativa ådra utvecklas ständigt. Det kunde jag konstatera på utställningen på Galleri Glas. Vernissagen var välbesökt. Akroterion är benämningen för en arkitektonisk prydnad placerad på en sockel. Varför utställningen hade fått detta namn förstod jag när jag steg in i det ljusa galleriet.

I mitten av salen var vackra, glasflaskor i olika färger uppställda, liksom olika glasformer på fot – samtliga handblåsta av glasblåsmästarenn Micke Johansson som har sin egen glashytta utanför Örsjö, mitt i det Småländska glasriket. De mest intrikata glasen liknar pinjekottar, Pinus Pinea kallas de, och finns i brunt, blått, diverse gröna nyanser, brunaktiga och även i två skiftande färger. Kottarna har funnits sedan antiken inom kyrkan och representerar växande och det eviga livet. Men pinjekotten förekommer även flitigt som ett dekorativt och symboliskt laddat ornament på allt från möbler, speglar, lampetter och kristallkronor.   

På väggarna hängde tredimensionella pappersverk gjorda av vikta papper likt den japanska origamikonsten. Ordet kommer från det japanska ”oru” – att vika – och ”kami” – papper. Anna har använt sig av gamla böcker, lexikon samt kartor, vissa har hon handkolorerat och skapat kalejdoskop liknande verk av. Det vackraste tyckte jag var ett sammansatt verk av vad som varit en fågelbok men även kartorna var roliga. Vissa hade teman och roliga titlar som ”Från Israel och hela vägen hem” medan andra var stilfullt komponerade utan något annat syfte än att vara dekorativa. Samtliga är handsytt monterade och inramade i reflexfritt artglass. Verken är ovanliga och lockar till eftertanke.     

Ni har fram tills den 7 oktober på er att se utställningen ”Akroterion” på Nybrogatan 34, i Stockholm. Skynda er dit!

Anne Edelstam