Nobel Peace Prize winner in 1961

Det var femtio år sedan Dag fick Nobels fredspris postumt, i december 1961. Men hans värderingar är lika värdefulla nu som då. Kanske mer än någonsin behöver vi ledarfigurer i hans anda att se upp till?

En politiskt neutral tjänsteman
Efter Ambassadör Gunnar Lunds och Unescos representants välkomsttal, hyllades Dag Hammarskjöld av olika personligheter. Av dessa vill jag nämna två vars framföranden jag speciellt uppskattade: Hans Corells påpekande om FN:s fortsatta viktiga roll i dessa tider med globalisering, ekonomisk otrygghet och religiös fanatism samt diplomaten och författaren Kaj Falkmans tillförande av Hammarskjölds hemlighållna poetiska och litterära karriär.
Men först en kort rekapitulation av denne ansvarsfulle och inte tillräckligt uppmärksammade man.
Dag föddes i Jönköping 1905 men växte upp i Uppsala där hans far, Hjälmar, var landshövding efter en tid som justitieminister och internationell jurist i Haag. Kung Gustav V uppmuntrade riksdagen att välja honom, 1914, till statsminister. Dag förde med sig från sin fars sida intresset för politik, principfasthet och internationell rätt. Men det var hans mor, Agnes, som överförde den litterära ådran till sin son, med Dags förkärlek till det skrivna ordet och poesin.

Dag tar en filkand i juridik i Uppsala och doktorerar sedan i nationalekonomi 1933, på Stockholms universitet. Hans karriär påbörjas i finansministeriet för att fortsätta på OECC och på Riksbanken, innan han kom in i de internationella kretsarna i och med sin utnämning till kabinettsekreterare på utrikesdepartementet. Trots lång tid som tjänsteman åt en socialdemokratisk regering, höll han sig utanför partiet och förblev sin neutrala politiska ställning trogen.
Han tog över sin fars stol i den svenska akademin efter dennes bortgång 1953, samma år som han utsågs till Förenta Nationernas generalsekreterare. Hammarskjöld förde med sig den svenska tjänstemannaandan – omutbarhet och handlingskraft – till ämbetet.
Ansvar, moral, etik och integritet blev hans ledstjärnor genom livet:

”Hur fruktansvärt vårt ansvar. Om du sviker är det Gud som genom ditt svek mot honom sviker mänskligheten. Du inbillar dig kunna bära ansvaret mot Gud; kan du bära ansvaret för Gud?”

Dag berättar i sin dagbok – Vägmärken – hur ensam han känner sig inför tunga och avgörande beslut. Efter en kärleksbesvikelse i sin ungdom, gifter han sig aldrig utan lägger all sin energi på arbetet. Känslorna uttrycker han i sina skrifter, poetiska som litterära.

Efter en kärleksbesvikelse i sin ungdom, gifter han sig aldrig utan lägger all sin energi på arbetet. FNs generalsekreterare 1953-61

Dag Hammarskjöld var en fredens man som trodde på FN:s oberoende roll som fredsgarant. Han försvarade kritiken mot den internationella organisationen: ”FN är inte skapat för att vi ska komma till paradiset utan för att hindra oss att hamna i helvetet”.  Det lyckades han delvis med genom att avvärja framförallt tre större kriser: kriget i Suez 1956, konflikterna i Libanon och de i Laos.
FN:s polisstyrka – som skapades under Suezkrisen 1956 – uppfyllde just detta: ”Förenta Nationerna… är ett oumbärligt verktyg för nationerna i arbetet på en fredlig utveckling mot en rättvisare och tryggare världsordning.”
Elfenbenskustens FNs ambassadör påminde publiken på Unesco om att FN fortfarande har en avgörande fredsroll i länder som sitt eget där FNs polisorgan (ONUCI) är verksam (till juli 2012) för att dels försvara civilbefolkningen, assistera den humanitära hjälpen och se till att den politiska situationen stabiliseras och att rättvisa val kan hållas. Den preventiva roll i framförallt inbördeskrig denna styrka representerar har inte alltid lyckats kanske. Trots det har FNs soldaters närvaro ofta varit av godo för civilbefolkningar världen över.
FN:s stadgar – som Dag alltjämt hänvisade till – möjliggjorde för skapelsen av ett internationellt tjänsteorgan som förblir neutralt gentemot alla dess medlemsstater.

Dags erfarenhet som svensk tjänsteman satte sin prägel på hans sätt att hantera krissituationer. FNs styrka ligger vare sig i vapenskrammel eller i ekonomi men i sin kapacitet att visa sig opartisk, kompetent och effektiv. Han förbättrade även arbetsklimatet inom organisationen.
Men hans orubbliga tro på rättvisan satte ibland krokben för honom då han fick utstå hård kritik från supermakterna, först från USA och sedan från det kommuniststyrda Sovjet. Genom diplomatiska förhandlingar med Kina som befann sig i ett låst läge med Amerika, lyckades han frita av kineserna tillfångatagna amerikanska piloter och vann därmed både Kinas och USAs sympatier. Han hade hela tiden ett orubbligt stöd från framförallt de asiatiska- och afrikanska staterna och tilldelade därmed organisationen en världsomfattande legitimitet som den saknade innan. Han blev också enhälligt omvald, 1957, för ytterligare ett 5-års mandat men dog tragiskt innan detta var över.

Saint-John Perse var en av hans vännerHammarskjölds styrka var att agera tidigt, snabbt och uttänkt. Han anordnade två konferenser i Genève för nedrustning av atomvapen. Genom att stärka generalsekreterarens ställning och öka sina befogenheter, kunde han själv ingripa när det uppstod dödlägen på grund av stormakternas veton i Säkerhetsrådet. Egna möten kunde också ordnas mellan honom själv och respektive länders statschefer vid behov.
Dag omkom i en flygolycka i Afrika där han var på en fredsmission. In i döden försvarade han de svaga och de mindre nationerna mot maktens missbruk.
”Godhet är något så enkelt: att alltid finnas för andra, att aldrig söka sig själv.”
Flera kommissioner tillsattes för att undersöka orsakerna till hans död men de kom inte fram till några avgörande slutsatser utan att det var ett pilotfel. Men hitintills hemligstämplade arkiv skall nu offentliggöras och då kanske något annat uppdagas.

Vägmärken

Generalsekreterarens meditativa grubblerier kan man ana i och med att han inskaffade ett meditationsrum på FNs huvudkvarter i New York. I trettio års tid skrev han dagbok i form av tankar, poesi och även Haiku dikter. Denna har utgivits postumt. I ”Vägmärken” konstaterar man hans etik, hans gudstro, hans strävan efter sanning och ärlighet.
Ju svårare hans diplomatiska uppgift var, ju svårare litterära översättningar tog han sig an. ”Litteratur är inte en hobby för mig, det är en nödvändighet.”
Inte nog att han skrev själv, han uppmuntrade och umgicks med författare. Den franske diplomaten, poeten och nobelpristagaren Saint-John Perse var en av hans vänner. I sin ställning inom akademin kunde han naturligtvis lägga in ett gott ord för Perse.

Barbara Hepworth. Foto: Erling Mandelmann (Wikipedia)Hammarskjöld var även konstintresserad och samlade på konstverk för hans våning i New York. 1956 upptäckte han och blev förtjust i skulptrisen Dame Barbara Hepworths skulpturer (the Hepworth Wakefield är ett nyöppnat galleri i England) framförallt ”Single Form” som nu pryder framsidan av FNs högkvarter i New York. Detta poem skriver Dag om ”Single Form”:

Dyningen som faller,
Muskeln när den spännes
lyder samma lag.
Linjens lätta böjning
Samlar kroppens kraftspel
i en djärv balans.
Skall mitt sinne finna
denna stränga kurva
på sin väg till form?

Han korresponderade om konst med Barbara livet ut.

Trots att Hammarskjöld kan ses som Sveriges Gandhi eller Luther King, saknas det uppmärksamhet kring hans verk och idéer. Kan det vara så att vi svindlar bort våra genier i vår strävan efter ”lagomhet”?

Imorgon skola vi mötas,
Döden och jag
Han skall stöta sin värja i en vaken man.
Men hur svider ej minnet av var stund
Jag svindlade bort?

(Vägmärken)

Anne Edelstam, Paris