Cartier och islamiska konstverk

Vi har blivit så vana vid att associera islamism med våld och terror men det finns en helt annan aspekt på islam. Detta arv har inget att göra med svarta slöjor och dolda kvinnoansikten. Tvärtom innebär det hantverk av högsta klass. Det islamiska konstarvet är återigen på modet och visas upp i Paris, på Musée des Arts Décoratifs. 

Porträtt av Nasir el-Din Shah, Iran, Teheran, 1857-58

Aktuella juvelerare som egyptiskan Azza Fahmy har bidragit till att sprida uppskattning om islamiska smycken av hög kvalitet. Hennes smycken finns att köpa internationellt och är väldigt uppskattade. Annars är silversmyckena beduinerna bär de mest kända. Stammarna har olika etniska kläder och smycken beroende på ursprung och socialt status. Tvärtom vad gemene man ofta tror är Mellersta Österns kvinnor koketta och tycker om att visa upp sig. De svarta heltäckande kläderna är en ”nymodighet” utspridd genom den wahhibitiska sekten från Saudi Arabien men är främmande i de traditionella klädedräkterna och utsmyckningarna.

Det anrika franska modehuset Cartier lät sig också inspireras av de vackra islamiska konstföremålen för att skapa sina ”islamiska” kollektioner. 500 objekt från 1900-talet fram till samtiden visas i denna exceptionella utställning. Fransmännen är experter på scenografi och denna utställning är inget undantag. Det är framförallt en blandning av konstverk från det forna Persien samt Indien som har inspirerat Cartier. Filmer där det invecklade och intrikata arbetet med att skapa ett smycke från början till slut gör att jag uppskattade än mer de utställda klenoderna. Det är fascinerande att se hur hantverk blir till.

De franska juvelerarna lärde sig av de antika persiska och indiska objekten de såg vissa av vilka visas på museet. Det blev början på ett nytt sätt att designa smycken och andra hantverk på. Utvecklingen ledde till vad vi numera kallar för art déco, en förkortning av franskans ”arts décoratifs”, eller den dekorativa konsten. Uppkomsten var en reaktion mot bland annat Bauhausskolans förenkling och massproduktion. Orientaliska mönster och gamla böcker inspirerade också juvelerarna. Det syns väl på smyckena som är utställda på museet: med sina symmetriska mönster och stenar i starka färger. Hela utställningen utstrålar lyx, glamour, livsglädje, tro på framtiden och på teknikens under.

Men för mig representerar utställningen även de broar konstnärer skapar över skilda kulturer och vikten av att lära sig och inspireras av varandras traditioner. Mitt hopp ligger därför i vår alltmer globala värld där människor kan röra sig över gränserna och ta tillvara vad vi har att ge varandra.

Vill ni lära er mera om det orientaliska kulturarvet så missa inte denna fina utställning!

Anne Edelstam

Cartier et les arts de l’Islam – aux sources de la modernité

Musée des Arts Décoratifs, Paris

21 oktober 2021 – 20 februari 2022

Narcissus teorem

Jean-Michel Othoniel, känd i Paris för sitt verk vid uppgången av T-banan Palais-Royal, leder oss nu in i Narcissus värld. På Petit Palais, i Paris, visas sedan hösten 2021, 70 skulpturer.

Förväntansfullt steg jag upp för den glasbelagda trappen till Petit Palais. Jean-Michel Othoniel har använt sig av indiskt azurskiftande glas, likt himlen, upplyst av solen, i likhet med den guldfärgade ingången till detta anrika palats omgjort till museum. Representerar det ingången från en värld till en annan, från verkligheten till sagans värld, från denna värld till nästa? Man kan tolka det på flera sätt – en sak är dock säkert: det är magiskt!

Denna soliga höstdag passade jag på att börja med att ta en kaffe i museets trädgård där 26 skulpturer är antingen upphängda i träden, likt pärlhalsband skimrande i solljuset, finurligt gömda i trädgården eller placerade i marmorgångarna. Narcissus teorem gör sig påmind. Besökaren kan inte undgå sin egen spegelbild. Det är onekligen passande för vår tid, när hela mänskligheten mäter sin självaktning i ”selfies” vars bilder sedan läggs ut på nätets sidor för allmän beskådning. Othoniel är vän av sin tid med sina spegelskulpturer.

Efter att ha gått nerför den vackert smidda trappan inne i museet och tittat upp på hans enorma glaskrona i olika färger, steg jag in i en mörk grotta. Det var kontrasternas rike. Denna avdelning fann jag mera spännande.

Konstnären visar här på resultatet av sitt samarbete med en mexikansk vetenskapsman, Aubin Arroyo. Matematikerns ”vilda knutar” påminner konstnären om sina egna glaskulor. Den enes vetenskapliga resultat blir den andres konstverk. Dessa visar också på människans otroliga komplexitet med en oändlig möjlighet till olika konstellationer. Vi är lika men ändå så olika. Och det är där som det vackra och det mystiska visar sig. Othoniels glasspeglar likväl som matematikerns knutar pekar på den kosmiska oändligheten. Narcissus mytologi får därmed också en annan innebörd, mindre självfixerad. Låt oss i stället för en osund navelskådning, förundras över livets magik.

Konst är en reflektion över vår mänsklighet samtidigt som den reflekterar människans oändliga kreativa förmåga. Från glaskonst till matematiska formler är steget kanske inte så långt i alla fall. Eller vad tror ni?

Anne Edelstam

Le Théorème de Narcisse

Petit Palais, Paris

28 september 2021 – 2 januari 2022

Modeskaparen Thierry Muglers kreationer visas i Paris

Haute couturens huvudstad äras denna höst med en av världens främste mode- och scenskapare. På hela två våningar i Musée des Arts Décoratifs kan parispubliken och de fåtal turister som börjat återkomma njuta åt denna fantasifulla persons kreationer.

Det sprakar om Paris efter nästan två års pandemi med alla avstängningar det har inneburit. Kulturlivet börjar äntligen få luft under vingarna. Denna utställning gav mig en energikick! Det kändes som om jag hade kommit till en annan planet efter en lång Törnrosa sömn. För Couturissime liknar ingen vanlig haute couture utställning. Kreationerna, fantasin, valet av material påminner mer om Star Wars än om Paris fina salonger.

Thierry Mugler är heller inte bara modeskapare utan scenograf, fotograf och filmare. Denna utställning är således inte enbart en retrospektiv utan en inblick i en del av Muglers liv och skaparglädje. Trots att hans första kollektion, från 1973, var mitt under hippie- och bohem-tiden med mjuka mahjongkläder så finns det inte spår av det i hans kreationer. Tvärtom visar han upp starka, närmast djuriska kvinnor klädda i de mest uppseendeväckande kreationer. Mugler använder sig av plast och vinyl mer än av de ädlare materialen, som siden och päls, vilka var brukliga bland haute couture skaparna.

Utställningen gav intrycket av att stiga in i en sagovärld där djungel- och undervattensdjur samt insekter och ormar frodas. Kläderna var som tagna ur en opera eller en film. Fantasin verkade inte ha några hämningar alls. Kvinnornas kroppar framhävs med getingsmala midjor och djupa urringningar. Jag möttes av nymfer med stålkorsetter, en kåpa med enorma fjärilsvingar, åtsittande fiskbens klänningar och hjältinnor som tagna ur tecknade serier typ ”Catwoman”. Själv kallade han dem för ”glamazones”: moderna, chica, urbana och fantasifulla kvinnor.

Ett helt rum var fullt med olika dofter. Diskret lyfte jag på ansiktsmasken vilken fortfarande är obligatorisk på museer, biografer och affärer i Frankrike. Angel, den mest kända av hans parfymer kom till som ett tillbakablickande till Muglers barndom med minnen av varm choklad och kakor. Efter månader av tester i parfymstaden Grasse, framställdes parfymen som har blivit en internationell succé.

På övervåningen möttes jag av fotografen Mugler med sina magnifika bilder, inspirerade av Helmut Newton han samarbetade med. Dessa tyder på hans intresse för extrema naturupplevelser med mannekänger fotograferade högst uppe på Opera Garniers tak eller på Chrysler Building, på ett av Grönlands isberg eller ute i Saharas öken. Mugler verkar dras till kvinnans makt över eller kamp med naturens mest ogästvänliga orter. Och inte verkar hon ducka för något! De liknar mera ”übermenschen” än kvinnor.

Thierry Mugler var man av sin tid förstod jag då jag steg in i den delen av kollektionen han gjort för att kämpa mot fördomarna kring Aids. Flera kända personligheter som Madonna, Emma Sjöberg och transmannekängen Connie Girl bland annat, ställde upp och visade hans kreationer. Färgfotografierna av dessa ikoner pryder ett av de övre rummen. David Bowie, Beyoncé och Lady Gaga bar hans kläder.

Utställningen avslutas med ett blodigt klipp ur operan Mac Beth vars uppsättning i Paris han gjort dräkterna till.

Tycka vad man vill om Thierry Muglers kreationer, men ingen besökare går nog oberörd därifrån. När jag kom ut i dagsljuset igen kändes det som om jag varit på operan, på teatern, på bio, på Jurasic Park, förutom på en spektakulär modevisning. Inte dumt för en enda utställning!             

Anne Edelstam

Thierry Mugler

Couturissime

Musée des Arts Décoratifs

30 september 2021 – 24 april 2022

Det våras mitt i höstrusket

Liselotte Watkins krukor från Italien


Vad kan man göra för att förlänga sommarkänslan? Jag begav mig till Millesgården, på Lidingö, ett litet Italien mitt i Sverige. Trots att luften var sval och solen inte längre värmde som under sommaren, bjöd Carl Milles (1875 -1955) museum på just detta.

Han skrev själv 1923 ”jag bygger Italien här” och visst känns det som om man vore i Rom när man kliver upp för trapporna och beskådar terrasserna, skulpturerna och de sprudlande fontänerna. Oberoende av vädergudarna så lyfts besökaren direkt till södra nejder.  

Men denna höst är detta ännu mera markerat med utställningen av Liselotte Watkins (f.1971) Italien. Hennes verk är placerade på olika ställen i Millesgården vilket förde mig runt i samtliga salar och hus.

Färgskalan är ”italiensk” – den har fångat ett ljus som finns just där. Den nordiska grönskan har konstnärinnan ersatt med dova, av solen blekta sandfärger genom vilka jag kunde känna den dallrande sydländska hettan. Sigrid Hjerténs influenser anas i de långsmala gestalterna, nästan uteslutande kvinnor och flickor. Även hennes reklam- och illustrationsutbildning märks i de skissade och humoristiska kvinnofigurerna. De är lustigt målade, likt stilleben, i sina kök, vardagsrum, sovrum eller på stranden.

Jag fastnade även för hennes keramik, framförallt de målade krukorna. Italiens typiska pinjeträd i form av paraplyer är insprängda lite här och var i hennes verk. Italien framstår som paradisiskt när mörkret börjar sänka sig över våra breddgrader, då blir denna utställning en veritabel vitamininjektion.

Inte långt efter kommer Stig Lindbergs (1916 -1982) utställning i galleriet med mer än 400 objekt. Anns hus på nedre terrassen har tillfälligt gjorts om till Gunnel och Stigs Hus med deras möbler, tapeter, tyger och det välkända mönstret Berså. Även Stigs verk inbjuder till glädje för både stora som små: som rummet inrett med hans illustrationer från Lennart Hellsings barnbok Krakel Spektakel.

Stig Lindbergs speglar

Stigs keramik är rikt illustrerad med lustiga, enkelt skissade figurer samt speglar vars ramar han målat i olika mönster. De skorstenshöga färgglatt målade utegrillarna inspirerade mig till en ny grill på landet! Få formgivare och industridesigner har varit så produktiva och folkkära som denne konstnär. Att Stig finns representerad både i museer och internationellt förvånar mig därför inte alls.

Grill à la Stig Lindberg

Som sagt detta är en trevlig utflykt för både stora som små – restaurangen med vacker utsikt och god mat ger sitt till också. Jag tog mig lätt hit med tunnelbana och vidare över bron med ett litet tåg som stannar precis nedanför Millesgården. Så tveka inte utan förläng säsongen i ”lilla Italien” i höst.

Anne Edelstam

Liselotte Watkins Italien

4 september – 21 november 2021

Stig Lindberg

29 maj 2021 – 30 januari 2022

Millesgården museum

Herserudsvägen 32,

Lidingö

Ett kulturarv riskerar att gå förlorat

Sofiakyrkan i Paris

I dagarna är det kyrkoval – det har väl inte undgått någon. Många debatter raserar i media om samkönade vigslar, politiska partier som borde eller inte borde vara med i kyrkorådet men inget sägs om den viktiga funktionen utlandskyrkan fyller.

För de hundratusentals svenskar som reser, bosätter sig tillfälligt eller permanent utomlands, är svenska kyrkan ofta en viktig punkt för att bibehålla kontakten med hemlandet. Detta uppmärksammades till exempel under tsunamikatastrofen i Thailand för några år sedan samt under terrorattackerna i London och Paris, för att ta några exempel.

De svenska medborgare bosatta utomlands som är medlemmar i svenska församlingar får inte rösta i kyrkovalet i Sverige, trots att de i högsta grad berörs av de beslut som tas inom Svenska kyrkan. För nu hotar kyrkorådet att sälja och göra sig av med den Svenska kyrkan i Paris – belägen i en av Europas viktigaste huvudstäder och ett nav för de tusentals svenskar som arbetar och bor där.

Svenska kyrkan i Paris är Sveriges äldsta utlandskyrka: församlingen startade år 1626. Utöver den är det ett viktigt och centralt beläget kulturarv. Den nuvarande kyrkan ritad av den svenske arkitekten, Gustav Adolf Falk, och byggd 1913. Det gamla Sofiakapellets altartavla, en kristusbild av skulptören John Börjesson flyttades över till den nya kyrkan. Reliefen vid portalen med motivet ”Jesus välsignar barnen” skapades 1913 av skulptören Carl Fagelberg. Mark liksom byggnad inköptes och bekostades av församlingsmedlemmarna samt genom svenska donationer.   

På 1970-talet såldes kyrkan för den symboliska summan av 1 krona till svenska staten (som sedan gav den vidare till svenska kyrkan) som lovade att underhålla byggnaden. Det är en ståtlig sådan som inrymmer en del av svenska skolan som de hyr, prästbostad, kök med matsal samt bibliotek och själva kyrkan. Dit kommer svenska barn regelbundet till barnverksamheten, äldre på kyrkoluncher, aupair ungdomar, samt församlingsmedlemmar. Icke att förglömma att i Frankrike är de flesta kyrkor katolska sådana, sålunda ganska annorlunda än den svenska lutherska trons.

Kyrkans verksamhet uppmärksammades senast i svensk media då den under ett drygt år översvämmades av afghanska unga män som blivit utvisade ur Sverige men lärt sig svenska under sina år i svensk skola. De drogs till Svenska kyrkan i Paris där de hade en fristad, fick omsorg och mat samt hjälp med franskan och fransk undervisning av volontärer, bland annat från kyrkans medlemmar.  

Under terrorattentaten var kyrkan en given plats att söka sig till för tröst och själavård. De senaste pandemiåren har varit mycket påfrestande, speciellt för de äldre svenskar, då många levt instängda, ensamma i sina lägenheter under långa perioder. Då har de anställda i kyrkan varit en välkomnade tröst i nöden. I min egen familj har vi varit med om en familjemedlem som råkade ut för en olycka/ett attentat och som blev skadad för livet. Den ende som kom till vår undsättning då på sjukhuset i Paris var den svenske prästen. När det händer något så tragiskt är det väsentligt att ha någon som ställer upp och där spelar den svenska kyrkan en ovärderlig roll. Gratis, att inte förglömma!

Kyrkan upprätthåller våra svenska traditioner och högtider då svenskar i alla åldrar och från alla miljöer samlas för att fira tillsammans. Den årliga julbasaren är uppskattad även bland fransmän och andra parisbor. Lucia likaså. Det är till och med så pass populärt att kyrkan får ordna med flera luciatåg under en tre dagars period så att alla ska kunna få ta del av sångerna. Musikprogrammet består av två körer, en barnkör och flera konserter. Nuvarande organist är den mycket uppskattade Björn Åkerhage.

Kyrkorådet i Paris fick meddelandet den 30 juni 2021 att Svenska kyrkan i Sverige vill sälja kyrkan i Paris av ekonomiska skäl.

Den skulle säljas för sex miljoner euro vilket verkar vara förhållandevis  lite. Kyrkan är skyddad enligt fransk lag så den måste ändå komma till nytta men det är svenskarnas kyrka! Samtliga unga som äldre i Paris har förfasats över detta tillag. Alla betonade vikten av kyrkan , inte bara den religiösa men också den sociala rollen, ett HEM i utlandet och en kulturell klenod, bekostad en gång i tiden av medlemmar som inte kunde ana att deras pengar en dag skulle försvinna, vart? Ja, det kan man ju undra över.

Det är kortsiktigt tänkt att spara pengar på bekostnad av ett svenskt kulturarv i utlandet, för svenska kyrkan i Paris behövs, inte enbart för de som bor eller reser till Paris, utan även för Sverige. Den har nämligen ett viktigt anseende utåt och gör bra reklam för vårt land i en av världens viktigaste huvudstäder. Kyrkan med dess aktiviteter är även uppskattad bland fransmän som får upp ögonen för våra nordiska, för dem exotiska, traditioner.

I stället för att stänga kyrkan borde den utvidgas och kunna användas ännu mera, för den gör mer nytta än alla turistbroschyrer om vårt fina land någonsin kan göra. Det är personalen, medlemmarna, kören, alla volontärer som klär upp sig i sverigedräkter, pratar om Sverige och serverar svensk mat och sjunger svenska sånger samt det centrala läget, som drar till sig så många parisare. Det tar tid att skapa kontakter och nätverk men det går fort att rasera dessa. Sverige och Frankrike har mycket att ge varandra. Det började redan innan Bernadotte familjen och fortsätter än i dag. Stäng inte den dörren utan låt oss hålla den öppen för framtida generationer.  

Anne Edelstam