Marie Krøyer, konstnärinna, designer och inredare.

Dubbel porträtt med Marie och P.S. Kröjer

Marie (1867 – 1940), född Triepcke av tyska föräldrar, men sedermera gift med den danske kände konstnären Peder Severin Krøyer, och senare med den lika berömde svenske tonsättaren Hugo Alfvén. Marie, blev, sitt konstnärskap till trots, under sitt leverne, mera känd som formgivare än som konstnärinna.

Denna utställning på Waldemarsudde, i Stockholm, vill förmedla vidden av hennes konstnärskap. Den sträcker sig från målningar och teckningar, till möbler, vävnader samt inredningar. Utöver det bjuds det på en utförlig katalog. Likt Karin Larsson, började Marie sin konstnärsbana med måleriet. Vi får ta del av flera av hennes tavlor. Bland annat de inspirerade av impressionisterna under hennes konstnärsstudier i Paris. En hel sal är tillägnad hennes nakenstudier vilka tyder på en säker penna och öga för detaljer.

I den första salen med flera utställda porträtt av henne själv, målade framför allt av maken, P.S. Krøyer, fastnade jag för ett mindre porträtt målat av de båda makarna, av varandra. Hennes vackra ungdomliga ansikte står i kontrast till den mogne lite allvarsamme maken. De målade av varandra i stil med en anrik tradition av gifta par i en och samma målning.

Efter giftermålet och deras dotters födsel, övergav Marie måleriet helt och gick in för att ägna sig åt hemmets dekor. Hon vävde och designade både kläder och möbler. Likt Karin Larsson, blev det i deras hem hon gav uttryck för sin konstnärliga ådra. Hennes smak och talanger uppskattades även av deras konstnärsvänner och hon fick flera uppdrag att dekorera och göra inredningar. Hon var skicklig på att hitta mönster, ett arv hon kanske fått av sina föräldrar som var tygfabrikörer?

Marie är banbrytande i sin stil och är en av de konstnärskvinnor som bröt upp med förlegade traditioner. Hon var aktiv i kvinnoateljéer och i sitt eget hem. Efter uppbrottet med sin första make, skapade hon sedan ett nytt konstnärshem åt sin nya familj. Hon hade då gift om sig med Hugo Alfvén, fått ytterligare en dotter och flyttat till ett nytt hem i Tällberg. Där gav hon alltmer uttryck för sin kreativitet. Marie stimulerades bland annat av den omgivande naturen vilket visas i flera verk i utställningslokalens inre rum. Hon var starkt influerad av den engelska Arts & Crafts rörelsen och blev en av dess ledande figurer i Skandinavien. Den var tongivande för en ny epok i såväl konsthantverk som kvinnofrigörelse.

Marie designade även möbler

Förutom att Waldemarsudde är så vackert beläget i Djurgården, med utsikt över Mälaren, så erbjuder galleriet med Marie Krøyers verk, en allomfattande konstnärsbana. Det är på tiden att vi uppskattar kvinnors förmåga att liva upp hemmets väggar och interiörer till dess rätta element. Det är konstnärskvinnor vi har att tacka för våra fina heminredningar, där fantasin får flöda fritt. Konst behöver inte enbart värdesättas som målningar upphängda på diverse gallerier, utan som mönster, i en vävnad, i en vackert snidad möbel eller i en väl komponerad blombukett. Det lär oss Marie Krøyer.

Anne Edelstam

Prins Eugenes Waldemarsudde, Stockholm

Marie Krøyer

9 mars – 25 augusti 2024

Ett nytt ljus

Stefan Johansson

Kajen i kvällsljus, 1927

Thielska galleriet öppnar lagom till Påsken denna ”ljusets” utställning. För det mest slående med denna inte så välkända konstnär, Stefan Johansson (1876 – 1955), är just hans sätt att behandla ljuset på.

Utställningen är inte i kronologisk ordning utan visas i teman, i den nedre delen av detta palatsliknande hus. Det ägdes av konstmecenaten, Ernst Thiel, innan det skänktes till staten som museum och galleri. Längst ut på Djurgården, i Stockholm, steg jag av bussen en gråmulen dag för att dyka in i en annan, mystisk värld. Det är inte en sagovärld, trots några tavlor med motiv av skog och mossa à la John Bauer, men snarare en eremits- eller en munks andliga värld, som möter besökaren redan i det första rummet.

Elektrifieringen av städerna hade precis börjat. Modernismen och industrialismen tog fart när Stefan Johansson började sin konstnärsbana. Detta fenomen tog han vara på och målade ljusets olika sken, gatubelysningar, lampor i hemmet, månen… Men även det inre ljuset, eller snarare Guds ljus, för han var troende med ett stort kors hängande på väggen i hans glest möblerade sovrum, vilket han målat av.

Johansson, trots uppenbara influenser från andra konstnärer, håller livet ut sin egen stil och låter sig inte påverkas nämnvärt av den rådande trenden. Från att ha börjat sin konstnärsbana med oljefärger övergick han, efter några konstnärsresor till Italien, till att använda sig av en blandning av tempera och akvarell på duk. Denna metod återspeglar färgerna och skenet i hans målningar på ett närmast gåtfullt vis och gör honom unik i sin genre. Melankolin i hans tavlor är dock inte dyster, utan genomsyras av ett inre djup betraktaren inte kan undvika. Paradoxen är slående i en tid då industrialismen började ta fart och takten ökade. Men för Stefan Johansson verkar tiden stå still.

Förutom hans fascination för ljuset och gatubelysningar, så målade han porträtt. Hans främsta modell var hans egen moder. Hon betydde oerhört mycket för honom och hjälpte honom även ekonomiskt. Hennes porträtt är så realistiska att man nästan kan räkna hårstråna på hennes stramt uppsatta hår. När hon har gått ur tiden, hänger han sig åt att återskapa sin ytterst sparsamma interiör. Ensamheten i alla hans målningar påminner lite om Edward Hopper men målad à la Vilhelm Hammershøi. Självporträttet är intressant eftersom det är gjort med en annorlunda teknik vilket visar bredden på hans kunskap.

I dessa hektiska tider vi lever i är det en fröjd att gå in i ett stillsamt inre landskap och inse att vi kan finna ett lugn mitt i världens uppror och kaos. Vi går nu mot ljusare tider på året, en tid av förväntan och hopp. Stefan Johansson skänker oss lite av sitt ljus, möt det med glädje på Thielska galleriet, i Stockholm, denna vår.     

Anne Edelstam

Monumentala fotografier visas på Concierergiet i Paris

Ahmet Ertuğ, arkitekt och fotograf, presenterar tjugo monumentala fotografier av franska och italienska arkitektoniska mästerverk på conciergeriet. Denna del av det anrika franska kungapalatset, Palais de la Cité, blev statsfängelse 1392 då hovet flyttade till Louvren. Under franska revolutionen bevarades fångarna, varav drottning Marie-Antoinette, där innan de giljotinerades. Från ”giljotinens väntrum” har det således förvandlats till utställningslokal.

Den gotiska arkitekturen med dess höga tak och långa korridorer passar utmärkt som lokal för dessa arkitektoniska fotografier. Fotografen själv tillsammans med kuratorn visade oss runt. Vi dök in i Roms och Paris antika palats, bibliotek, teatrar och kapell. Ahmets arkitektöga visade honom vägen till hans vidvinkelperspektiv. Men fullbordandet av hans arbete hade inte varit möjligt utan sofistikerade kameror, stora negativ (20/25 cm), långa exponeringstider, speciella papper samt ett kunnigt internationellt arbetsteam.

Palats Farnese, Italien

Trots avstånd och vidvinkel är varje arkitektonisk detalj synlig i fotografierna. För att undvika folkmängder fick Ahmet tillstånd att komma in i dessa unika byggnader innan eller efter stängning. Han studerade noggrant ljusets vinklar vilka skiftar under dagens- och månadernas gång för att hitta precis det han sökt efter. Ögat är för fotografen – precis som för målaren – A och O. För det krävs mycket mer än teknik och kunskap för att skapa en unik bild. Ahmet Ertuğ lyckas fånga mystiken i dessa arkitektoniska mästerverk vi annars bara kan se på långt håll eller fullt med folk. Vissa är också stängda för allmänheten.  

Världskartan, Farnese, Italien

Fotografierna finns även att upptäcka i en vackert illustrerad fotografibok som säljs i conciergeriets affär. Kulturarv behöver bevaras för framtiden. Att de förstörs i krig och naturkatastrofer har vi ju upplevt förut och erfar fortfarande i vissa delar av världen, så Ahmets arbete med att fotografera dessa är, utöver dess konstnärliga uttryck, betydelsefullt för kommande generationer.

Anne Edelstam

Sammezzano slott, Italien

Conciergerie, Paris

Voyage dans les pierres et la lumière

Fotografiutställning av Ahmet Ertuğ

9 feburari – 20 maj 2024

Från sjöbotten och kosmos till mode

Iris van Herpen övertygar!

Sculpting the senses – eller skulptera sinnena – heter denna scenografiskt estetiskt disponerade utställning på Musée des Arts Décoratifs, i Paris. Den holländska haute couture skaparen blandar fritt sina kreationer med samtida konst, vetenskap samt design. Detta är alltså inte en vanlig modeutställning. Besökaren dyker in i en mystisk värld åtföljd av Salvador Breeds elektroniska sonoritet snarare än musikstycken.

Iris van Herpen intresserade sig tidigt för klassisk dans samt för allt levande, speciellt det som finns i haven – koraller, fiskar, krabbor – och i kosmos. Scenografen har verklighetsställt hennes idéer på ett genialt sätt. Jag kände mig lite som om jag steg in i en science fictionfilm i 3D när jag dök in i hennes mystiska värld.

Retrospektiven på mer än hundra haute couture kreationer är uppdelad i nio olika teman. Från det mikroskopiska till det makroskopiska slungades jag mellan dessa. Vatten, det ena temat, visar på vattnets möjlighet till metamorfos via olika tekniker som blåst glas, plexiglas och laser. Under vattnets yta slussades jag sedan ner till havets botten med plagg inspirerade av plankton och fiskar. Till och med fiskarnas skelett inspirerar henne. Makramékreationer blandas fritt med japanska intrikata pappersverk, origami. Fjädrar, veckat, uppklippt, genomskinligt, flyktigt… kläderna inspirerar men känns helt omöjliga att använda. Men att jag har fel inser jag när jag ser fotografier av mer eller mindre kända figurer som Madonna, Natalie Portman, Beyoncé och Cate Blanchett vilka bär magnifikt upp dem.

På övervåningen visas hennes ateljé med förklaringar på sättet hon arbetar på. En videofilm defilerar också. Från att ha dykt ner på havets botten med allt vad det innebär, ägnas övervåningen åt kosmos. Utställningen är så överväldigande med diversifierande föremål att det krävs att se den flera gånger för att kunna ta in allt. Det är som att kliva in i en sagovärld, i en futuristisk värld vilken är den värld som omger oss men som vi kanske inte alltid ser eller tänker på.

Jag förundras lika mycket av vad jag fått upptäcka från vår fantastiska natur som hur Iris van Herpen lyckats förmedla den genom sina munderingar. Tekniken och materialen hon använder sig av blickar in i framtiden och vad den bär i sitt sköte. Hennes framtidsvision innehar också ett ekologiskt tänkande vilket är väsentligt för bevarandet av vår planet.

Detta är så mycket mer än en modeutställning, det är ett utopiskt och fantasifullt dopp in i en annan, men väl existerande värld, där det mikroskopiska och det makroskopiska blandas med teknisk innovation och precisionsdetaljer; från svävande till högst jordnära. Samtliga intresserade av modern teknik, naturens under, universums mysterier, dans, konst, estetik och skönhet bör skynda sig hit!

Anne Edelstam

Iris van Herpen

Sculpting the scenses

Musée des Arts Décoratifs (MAD)

Paris

29 november 2023 – 28 april 2024

Dofter från Orienten

Rosenblad från Afghanistan

Går det verkligen att visa en utställning om aromer? Det har i alla fall det arabiska institutet (Institut du Monde Arabe), i Paris, försökt sig på. Denna gigantiska kulturinstitution ägnar sig åt både filmer, utställningar och böcker med välsorterat bibliotek samt bokhandel.

Sedan urminnes tider har den arabiska världen använt sig av parfymer. Från Arabien har kärleken till ädla essenser och kulturen runt dem spridits till de övriga arabländerna. Det har bidragit till att regionen blivit kallad för ”parfymernas vagga”. Starka, söta, jordiga och kryddiga dofter med inslag av ambra, muskat, myrra, apelsin, nejlika och jasmin kännetecknar orienten.

Utställningen är ett hopplock av både luktsinne som ögonfröjd, med bland annat statyer, målningar, mattor med blommotiv och vackra parfymflaskor. Besökaren uppmanas att gissa sig till olika essenser genom att sticka ner näsan i uppställda luktstationer. Jag roade mig med att gissa mig till dofterna utan att läsa innantill. Antika, vackert målade böcker med inslag av blommor, kryddor och örter visas också. Poesi – blandat med hand-böcker – för att lära sig hur floran ser ut och var den växer.

Bok om flora och fauna

I antiken var dessa varor väldigt värdefulla och utgjorde en betydande del av handeln. I och med utvecklingen av vägarna samt av navigationstekniken kunde kommersen sträcka sig till Asien med allt vad det innebar av nya exotiska upptäckter. Essenserna raffinerades och sammanblandades sedan för att utvecklas till delikata parfymer, kosmetiska, terapeutiska- eller kulinariska produkter.

För att inta tala om flödet av poetiska skrifter kring blommor, parfymer eller frukter. ” En stam utan poet var som ett träd utan frukter eller blommor, en steril och fruktlös mänsklighet”, skriver Hesham Bahari i sin bok: Nomadens ode över livets flyktighet.  

I Egypten har, sedan bibliska tider, sykomoren med dess blommor och frukter inspirerat poeter och skribenter. Så här skriver vår kära botanist, Vivi Täckholm om den:

”Sykomoren hör egyptiska landskapet till som få andra träd. Den har tjock, knotig, ärrad stam och en jättekrona av rundade blad som är lika vackra året runt. Sykomoren har något av vördnadsvärd urtid över sig, något av bergfast klippa. Den är ett träd som man gärna tyr sig till, en grönskande oas i ett soldränkt landskap. Och man kan fatta att det var under dess beskydd som kärleksparen stämde möte och svor sina trohetseder. Ack, vördnadsfyllda sykomor, vad har den inte sett av ungdom och dårskap under flydda årtusenden.”

Parfymflaskor

Fotografier av blomplockare, parfymflaskor: små, sköra, i glas, silver eller koppar, tavlor från bland annat typiska arabiska bad, hammam, och skålar med kryddor, tog mig rakt in i Orientens hjärtpunkt. Jag kunde lugnt strosa runt i basarerna och välja och vraka mellan örterna eller bara njuta av dofterna och färgerna. Jag kunde också slinka in i en av de flertalet badställen, där man skrubbas ren och len som en babystjärt med egentillverkade tvålar och luffa. De väldoftande oljor som används där anses även fungera som afrodisiakum. Överhuvudtaget så associeras parfym då som nu med sensualism och erotik. Litteraturen och målningar av sköna, nakna damer i badet florerar i de flesta delar av världen.

Vi i Norden glömmer ofta bort den njutningens lusta som grasserar i orienten, men den finns där. Den är subtil, den tassar tyst omkring innanför stängda dörrar och främst inom badkulturen. Den hänger alltid ihop med de skönaste dofter. Tänk på det nästa gång ni köper parfym till er käraste och låt er då frestas av dessa exotiska essenser.

Anne Edelstam

Parfums d’Orient

Institut du Monde Arabe, Paris

26 september 2023 – 17 mars 2024