Skandalen med den franske presidentkandidaten, Strauss Kahn (DSK), har medfört det positiva med sig att den slumrande franska feministrörelsen har blommat upp på nytt dock i en något annorlunda skepnad.

Kvinnofrågorna

I Frankrike finns det fortfarande skriande skillnader mellan mäns och kvinnors löner för samma arbete – ibland så mycket som 19%! Trots det och det våld mot kvinnor som fortgår i alla samhällsklasser: en flicka av två mördas varje dag; en kvinna av tre har utsatts för våld någon gång under sitt liv; det går en kvinna på tio män i parlamentet… Listan kan göras lång. Men att skylta med att vara feminist anses idag vara ”gammalmodigt”. Det var den anglo-saxiska kritiken av fransmännen efter DSK som satt fart på debatten igen. Men det var trögt och tog tid. Nu är det dock snart presidentval och då kan det komma till pass att ta upp kvinnofrågorna igen.

”Var vacker och kämpa på!”

Det är titeln på en nyutkommen bok skriven av den färgstarke Yolaine de la Bigne. ”Boken är ett feministiskt manifest av kvinnliga kvinnor” säger hon. ”Profilen av dessa kvinnor är inte de manhaftiga kvinnosakskvinnor vi har sett förut utan engagerade, feminina kvinnor som älskar män, tuffa kläder och sex!” Bokens omslag är graffittiaktigt och har en stor rödmålad mun med en pratbubbla i vilken titeln står.

Mademoiselle – fröken – har nyligen strukits som titel i alla officiella handlingar. Det är en symbol för att kvinnor inte ska behöva visa sin tillhörighet till en man längre. I Sverige känns det förlegat och för tankarna tillbaka till gamla svart-vita filmer när framförallt sekreterarna tilltalades med fröken”. Men Frankrike är ett katolskt samhälle där religion, seder och bruk fortfarande är starkt förankrade i samhället. Just religion är något som Yolaine vänder sig emot. ”Alla religioner är kvinnofientliga i grund och botten” och hon ger som exempel vår kristna tro med myten om att kvinnan skapades som en del av mannens revben. Men hon fördömer även psykologer som i Freuds anda skyller det mesta på modern och hennes ”penisbegär” för att förstöra för sin avkomma. Kvinnor har accepterat sin underordnade roll alltför länge tillägger hon. Det är dags att kvinnor frigör sig och vågar sticka ut hakan.

Samtidigt försvarar hon männens roll – och det är väl i det avseendet Yolaine kan anses som en feminin feminist – och att båda bör mötas och må bra av en mera jämlik relation på arbetet såväl som i hemmen. Kvinnor ser saker annorlunda och utger ett bra komplement till männens sätt att lösa problemen. Även ekonomiskt är det en investering att satsa på kvinnor enligt henne: de som är utbildade skaffar mindre barn, uppfostrar dem bättre och bidrar till ett stabilare samhälle. Margareth Thatcher var en av de ledande kvinnorna som förstod detta och skänkte barnbidragen enbart till kvinnorna i familjen (”männen super bara upp dem på puben” sa hon). Inom industrin och affärsverksamheten kan även kvinnor bidra med annorlunda lösningar. Ett exempel är den unga kvinnliga designern som bilmärket Renault anställde och som bidrog med att installera allt en familj behöver som inredning i en familjebil. Nappflaskestället blev en hit!

Aude de Thuin – psykolog i grunden

Skapade ”Women’s Forum” 2004. Det var det första kvinnliga, oberoende internationella forumet tillägnat att skapa en mera rättvis värld och som blev en succé. Varje år sedan dess ordnas i Deauville, vid den franska Atlantkusten, en liknande konferens. I sin bok ”Femmes si vous osiez, le monde s’en porterait mieux” (”Kvinnor om ni bara vågade så skulle världen må bättre”, Robert Laffont förlag 2012) tar Aude upp Mahatma Gandhis lärdom: ”Be the change you want to see”. Alla kvinnor bör liksom Gandhi utveckla sin inre styrka för att världen ska kunna förvandlas.

Boken gör en gedigen analys av medvetna och omedvetna hinder som gör att kvinnor fortfarande är i skymundan. Det är en intressant läsning om kvinnors ställning världen över, baserad på nyutkomna studier som visar på att en blandning av könen är en förutsättning för ett progressivt samhälle och att det är viktigt att kvinnor världen över tar steget ut och lämnar de gamla, förlegade modellerna för att leva ut sina ambitioner.

Aude drar sig inte för att berätta om sitt eget liv samt delger oss sina erfarenheter och goda råd. Andra, mer eller mindre kända, modiga kvinnor vittnar även om sina livserfarenheter i boken. Flera av dessa har fått kämpa i motvind men har inte gett upp till trots mot förlegade traditioner. När skall äntligen halva jordens befolkning få vara med att skapa ett bättre framtida samhälle? Undrar slutligen Aude.

Mellersta Östern

Det är trots allt med vemod jag skriver dessa rader, att vi fortfarande i Europa behöver kämpa för vad som nu borde vara en självklarhet. Kvinnofientligheten växer: i skolorna klagar både lärare och flickor på att de blir kallade ”horor” och liknande; småflickor kläs mer och mer upp små bimbos vilket leder till osunda förhållanden samt pedofili och pornografi florerar på nätet.

I stället för att ägna all vår kraft att hjälpa våra medsystrar som lever i fattigdom och misär i andra, mindre välbärgade länder, är vi långt från att ha löst våra egna problem.

I flera länder, går feminismen bakåt. I Egypten fick kvinnor rösträtt innan Frankrike men idag går alla framsteg kvinnorna en gång har kämpat sig till, bakåt igen. Tillbaka till de mörka tiderna där kvinnor är objekt och männen värre än djur med instinkter som inte går att tygla. Saudi Arabiens avskärmande av halva sin befolkning sprider sig lik en löpeld genom världen. De har oljepengar i överflöd att spendera på att propagera sin kvinnofientlighet och drar sig inte för att utöva den möjligheten.

När ska mänskligheten förstå att kvinnors frihet är allas frihet, kvinnors utbildning, allas utbildning, kvinnors rättigheter, allas rättigheter? Vi är alla en, det finns enbart kulturella och religiösa skillnader, men dessa är på ytan, innerst inne finns det inget annat än en enda mänsklighet, allas vår mänsklighet.

Anne Edelstam, Paris.