Grand Palais, Palais de la Bourse och Louvren visar årligen konst i sina vackra palats: teckningar, modern- och samtida- konst, design samt fotografier.
Grand Palais:
I år var det ingen skillnad utan jag kunde beundra verken på Art Paris Art Fair 2012 i en av Paris vackraste byggnader med ljuset som sken genom glastaket för att spegla sig i tavlorna. All typ av konst visas på Art Paris men detta år hade ytterligare en konst form kommit till: design som visade enbart exklusiva föremål i begränsad upplaga, tillverkade av de bästa samtida designers. En av dessa montrar som flitigt besöktes var det svenskägda Slott. Paula Bjäringer – den stolta ägarinnan – visar upp en knallrosa matta med råttor ”heliga i Indien” samt Arik Lévys fantastiska taklampa jag föll för.
galleri Slott
Annars koncentrerade jag mig på Mellersta Östern konstnärer i år. Den syriske målaren Ziad Dallouls oljor i varma färger med känslan av orientens överfyllda rum drogs jag till som en magnet. ”Flera av mina tavlor är redan sålda” sade han med ett brett leende när jag undrade hur det hade gått. Syrien är väl kanske inte det mest inspirerande landet just nu. Men Ziad är bosatt i Paris sedan många år och det är snarare minnen från hemlandet och farföräldrarnas hem med sina tunga orientaliska tyger som gör sig påminda i hans tavlor.
Ziad Dalloul
Vidare tog jag mig till galleriet Albert Benamou som hade valt att ställa ut fem orientaliska konstnärer. ”De arabiska ländernas konstnärer är framförallt konstnärer” sa ägaren. Deras verk sträcker sig utöver sitt ursprung och blir del av en universell, fri konst. Nermine Hammams fotografier anknyter till Mesopotamien, faraoniska Egypten, koptiska symboler och antikens Grekland blandat med moderna popidoler.
Nermine Hammam
Helmut Newton (1920-2004) och chic sex
I samma palats, men runt hörnet, ringlade sig en annan kö: den till den tyske fotografen Helmut Newtons retrospektiv på över 200 original. Newton införde en elegant pornografi och chockerade med sina provokativa bilder. Nakna, dominanta, fria kvinnor blev hans signum. Men hans bilder blev så populära att de mest kända personligheterna (Margaret Thatcher, Catherine Deneuve, Prinsessan Caroline av Monaco, Nicole Kidman) lät sig villigt fotograferas, vissa mer avklädda än andra. Helmuts kvinnor var starka och närmast androgyna, ofta avbildade med piskor i handen, bärandes stigbyglar eller svarta stövlar. De starkaste är i min uppfattning de svart-vita bilderna men han fotograferade även färgbilder, då mest mode- eller reklamfotografier. Utöver mode, var lyx, pengar och makt det sociala mönstret han visade åskådaren. Visionen av den dominanta kvinnan som kan klara sig helt utan män.
Helmut Newton
Alla vackra och provokativa kvinnor till trots, älskade fotografen enbart June, en australiensiska, som han delade sitt liv och arbete med i nästan sextio år trots att han lär ha sagt till henne att ”fotograferandet kommer alltid i första hand, du i andra”.
Det är till Berlin – den stad han blev utsparkad från 1938 på grund av hans judiske ursprung – som han efterlämnade hela sitt arkiv, 2004. June styr över Helmut Newtons fond i Berlin, ordnar och programmerar utställningar och nytryck.
Palais de la Bourse
En helt annan stämning rådde på den gamla börsen där årets internationella teckningsmässa gick av stapeln. Fantastiska gamla mästare från medeltiden tävlade med modernare tecknare. Högklassig nivå på samtliga gallerier. Mässan blir allt mer populär vilket jag förstår för verken var enastående, små som stora. Miljön gör sitt till också. Det är onekligen enklare att ta till sig en Picabia eller Rubens i detta anrika palats snarare än på en mässhall utan charm eller själ. Teckningar har blivit allt mer uppskattade kanske på grund av deras nakenhet och enkelhet som den moderna människan verkar eftersträva. Teckning är basen, det är den omedelbara transpositionen från idén till pappret, tankens förlängning. Innan det eventuellt övergår till en färgmålning, ett hus, en trädgård… Ett pris delas ut sedan några år till den skickligaste samtida tecknaren (Fondation d’Art Contemporain de Daniel & Florence Guerlain).
Carrousel du Louvre och Drawing Now
De samtida teckningarna samlades på Louvren, under glaspyramiden. Hela åttio utställare samsades om platsen som var uppdelad på två: den ena för de etablerade gallerierna och den andra för nykomlingar. De flesta var fransmän men det fanns även några gallerier från USA och jag hittade till och med ett kinesiskt. Priserna varierade mellan 300 och 50 000 euros. Drawing Now är ett relativt nytt fenomen på den parisiska konstscenen med början 2007. Sedan dess har de varit nomader tills i år 2012 då de lyckats nästla in sig i Louvren med fördelen att dra till sig en större publik, inhemsk likväl som internationell. ”Samtida” innebär från och med slutet av 50-talet tills idag. Även tecknade serier och videokonst är inberäknade.
Jag saknade ett svenskt galleri eller konstnär men nöjde mig med den skicklige dansken, Peter Martensen, vars verk jag drogs till som till flugan till sockerbiten.
Det våras Paris, i alla fall för den konstintresserade.
Anne Edelstam, Paris
