Den 16 juni 2012, drygt tjugo år efter att ha fått Nobels fredspris –utan att kunna hämta det – fick äntligen denna fredskämpe komma till Oslo och lyssna på talet till sin ära och själv öppet uttrycka sina tankar.

Aung San Suu Kyi

Flyktingfrågan

Turnén började i Thailand där det finns flera burmesiska flyktingar i läger runt om. Det är framförallt de alltjämt kämpande Karenerna från norra Burma som tvingats i landsflykt som har hamnat där. Aung San Suu Kyis besök i ett av lägren var dock en besvikelse för många flyktingar då hon inte höll något tal direkt till dem. Pressen från juntan tros ligga bakom detta beslut.

Hon tog dock tillfället i akt att prata om flyktingfrågan under sitt tal i Norge där hon hyllades för sitt fredspris. ”Motsättningarna fortsätter både i östra och i norra Burma” påminde hon om. Donationer till dessa flyktingläger är därför fortfarande nödvändiga.

”Jag är ändå positiv till att Burma sakta utvecklas till att bli ett mera demokratiskt samhälle” sa hon. Likt den som vandrar i öknen ständigt håller utkik efter nordstjärnan bör vi hela tiden sträva efter mänskliga rättigheter och demokrati men inte var blinda inför de problem som återstår innan vi når dit manade hon. Efter de senaste striderna i östra delen av landet är läget minst sagt fortfarande skakigt. Den etniska frågan i Burma är ännu inte löst.

Husarrest

För många år sedan då Aung San Suu Kyi reste landet runt inför valet, var ett av hennes vallöften att ena landets alla minoriteter och ge alla burmeser samma rättigheter. Det var innan hon sattes i husarrest. Modest, påpekade hon dock att hon inte var den som lidit värst under sina frihetsberövade år. Även om politiska fångar har släppts så sitter det fortfarande flera kvar i fångenskap.

”Så länge det finns en politisk fånge kvar i fångenskap är det en för mycket” sa hon. Att vara berövad sin frihet är att vara skild från de sina men även från omvärlden. Tack vare fredspriset drogs hon in i världen igen trots att hon inte kunde ta del av den och därmed var inte heller Burma eller de andra fångarna bortglömda. Mänskliga rättigheter sträcker sig utöver länders gränser och mänskligheten är en och samma. Denna enhet kände hon då hon via sin radio fick reda på att hon blivit tillägnad fredspriset. Ångrade hon då aldrig sitt beslut att inte lämna landet? Nej eftersom hon nu ser att hennes kamp har lett Burma framåt. Hennes funderingar kring de 6 ”dhoka” – lidande enligt buddhismen – under åren i husarrest – framförallt dhoka om ”att vara separerad från de man älskar mest och tvingas leva med de som inte älskar en” – förde hennes tankar till vikten att kämpa för demokrati. Ingen ska behöva vara flykting eller politisk fånge och leva i exil från familj och vänner.

Sanktioner

När Aung San Suu Kyi släpptes ur sin långa husarrest i november 2010 uppmanade hon fortfarande till ekonomiska sanktioner mot Burma. Men sedan hennes parti NLD (National League for Democracy) kom med i parlamentet, i april 2012, har hon ändrat sig. I stället strävar hon nu efter ett ekonomiskt uppsving genom etiska, ekologiska, demokratiska investeringar som inte enbart gynnar investerarna (vilket hitintills varit fallet med framförallt de kinesiska bolagen) utan även ger folket ett bättre och hälsosammare liv. Ungdomars utbildning är en av hennes hjärtefrågor. Burma som saknar all teknologi och nödvändigheter skulle kunna – om dess utveckling går åt rätt håll – bli ett föredöme i ekologisk och teknologisk utveckling. Välkomnandet till detta land med enorma dolda rikedomar för västerländska investerare och slutet av sanktionerna leder förhoppningsvis till ett steg i rätt riktning åt de nedtryckta burmeserna.

2015 blir ett väsentligt år för Burma. Det är då det ska bli val. Men innan dess återstår mycket att göra. Konstitution måste ändras på och de 25% militärer som finns kvar i parlamentet röstas bort. Det är viktigt om nästa val ska kunna leda till en demokratiskt vald regering.

Hennes tal avslutades med att uppmana oss att vandra hand i hand i ett gemensamt försök att uppnå en fredfull värld. Hon är ett levande exempel på att tron på en annorlunda framtid faktiskt kan förvandlas till verklighet. Låt oss alla vara försiktigt hoppfulla med henne.

Anne Edelstam, Paris.