1700-tals slottet i Trosas utkant har renoverats. Drottning Victorias fotografier från Egypten visas i en av de välbevarade möblerade salarna i nyklassicistisk stil. Bilderna är historiska och speglar en svunnen tid innan massturismens intåg.
Trädgårdens alster
De välskötta alléerna upp till slottet gav mig en föraning om vad som skulle komma. Under trädkronornas skuggor körde jag fram till parkeringen invid slottets engelska park. Det är egentligen bakvägen till slottet vars framsida vetter mot havet på andra sidan. Gustav V gillade att köra fort. ”Småstenarna skvätte åt alla håll och det blev spår i gruset när han kom farandes i sin bil upp till entrén” berättar guiden. Namnet ”Kungens kurva” – nära dagens Ikea – uppkom efter att han där kört av vägen. Ett fotografi av olyckan tronar i den ’manliga salen’ – i orientalisk stil med vattenpipa och biljardbord – i slottet. Fortkörning har gått i arv till vår konung och till hans son prins Carl Philip som tagit racerförarkörkort.
Men på 1700-talet kom kungligheterna hit med båt. Lindalléer planterades på framsidan av slottet och stoltserar fortfarande med tidens karaktäristiska kandelaberform.
Numera anländer besökaren invid hovstallet. Det är inrett med kafé och sittplatser i spiltorna. Grillat vildsvin är husets specialitet. Kungen kommer hit varje år och jagar bland annat vildsvin, det dukas vackert upp i matsalen – eller i köket inrett av Victoria i tysk jägarstil – och jaktsällskapet bjuds på vilt. Värdshuset – med möjlighet att sova över – ligger mitt emot stallet i en havsvik i en gulmålad byggnad från 1700-talet. Men jag föredrog att promenera upp till orangeriet. Charlotte tog emot med ett leende ”får det vara en nygräddad våffla?” Jag bestämmer mig för att pröva den med vildsvinsröra. En aning tung för matsmältningen men spännande!
Affären lockar med vackra linneservetter, ljus och diverse för att försköna hemmet samt hemgjorda sylter och safter.
Det är värt att promenera upp till slottet genom parken och dammarna. De 1700-tals engelska dammarna – anlagda under den gustavianska perioden – fungerade som levande skafferier med fisk. Under slutet av 1990-talet utvidgades dessa till ett biologiskt vattenreningssystem. Det är både ett ekologiskt och estetiskt sätt att ta tillvara avloppsvattnet på genom att filtrera det via dammar, vattentrappor och grusfilter för att slutligen låta det rena vattnet mynna ut i havet.
Inom slottets murar
Tre år har det tagit att renovera slottet utvändigt. Kalkputsen gör att murarna kan andas igen och lystern har återskapats. All cementputs har tagits bort och fönsterna är nymålade med linoljefärg. Jag lyfter blicken från det vackra blomsterarrangemanget med kungafamiljens vapen för att beskåda alliansvapnet – gjort i gjutjärn och ekträ – högst upp på fasaden. Det glänser av riktigt guld och ny färg. I entrén fångas blicken av de olika fajansprydda väggarna. ”En av Victorias idéer” får jag veta. Hon ägde en stor samling sten och keramik från Italien. Mosaikidén fick hon i Pompeji.
Redan på 1100-talet fanns det en byggnad på denna ort. 1500-talet med Karl Sture en annan som revs i början av 1700-talet. Tullgarn uppfördes i sin nuvarande form under 1720-talet. Familjen De la Gardie sålde slottet till kungen som var glad att ha ett sommarslott för att de tre busiga sönerna (Gustav (III), Karl (XIII) och Fredrik Adolf) skulle kunna springa ute, fiska och bada. Dåtidens snyggaste och mest eftertraktade ungkarl – hertig Fredrik Adolf – disponerade sedan slottet och inredde det i nyklassicistisk stil. Men efter 1881 – då kronprinsparet Victoria och Gustav (V) gifte sig – fick de dispositionsrätt över slottet. Victoria (ursprungligen från Karlsruhe i Tyskland) omvandlade inredningen till en blandning av tysk och orientalisk stil med inslag av italiensk keramik. ”Ganska mörkt och tungt” erkänner guiden.
Efter Gustav V död gjordes det om igen till den nuvarande ljusa, fräscha och ursprungliga inredningen. I ett av rummen beundrade jag golvet målat likt en matta. ”Det enda existerande exemplaret kvar i Europa” försäkrade mig en fransk historiker som var i Sverige för att studera våra slottsinredningar. Det finns väldigt få kompletta sådana bevarade i Frankrike sedan revolutionens destruktiva krafter hade plundrat eller förstört det mesta.
Victorias fotografier från Egypten
Så kom jag då in i det rum som visade Victorias fotografier. Kronprinsparet vistades i Egypten mellan den 27 oktober 1890 och den 8 maj 1891. Victoria led av luftrörskatarr och hostattacker (trots det fortsatte Gustaf att röka sina cigarrer) och var ofta, under den hårda och kalla svenska vintern, tvungen att vistas i varmare klimat. De installerade sig furstligt i ett av de kungliga palatsen, Mena House, vid pyramiderna och njöt av klimatet, jakterna och de exotiska utflykterna. De dokumenterade sin resa i prinsens dagbok och i Victorias bok med fotografier, Vom Nil, varav ett exemplar fanns med på utställningen. Flera av hennes fotografier visades också.
Det är anmärkningsvärt att se Nilen översvämmad till pyramidernas fot utan ett enda hus i sikte vilket framgick av ett av dessa. Victoria framkallade bilderna själv i ett tält uppsatt för detta ändamål ute i öknen. Det var kanske i ett av dessa mörkrum som hennes alltmer intima relation till kronprinsens adjutant, Gustaf von Blixen-Finecke, växte och till slut, väl tillbaka i Sverige, utbröt i en rejäl skandal.
Vem vet vad mer som försegott innanför dessa slottsväggar fantiserade jag om på vägen tillbaka genom den välansade parken till parkeringen. Vackra fasader kan dölja en hel del hemligheter…
