På flera platser runt om Sverige firades hemslöjdens 100-års jubileum år 2012. Kreativa människor runt om i landet gav oss en inblick i deras vardag genom inspirerande utställningar på Liljevalchs, Waldemarsudde och Dalarnas museum i Falun.
Ligger väveri i tiden?
Flera av våra far- och mormödrar vävde. Trasmattorna som ligger i mitt lantkök har min mormor Hilda ägnat tid och kärlek åt. Hennes gröna spinnrock står i ett hörn och påminner mig om en svunnen tid. Men är det så? Kan väveri vara tufft och passa in i ett modernt hem?
Sonia Berlin – utnämnd till mästerväverska – vars verksamhet ligger på Malmköpings landsväg, i Sörmland, är bevis på att det visst går att göra något vackert, spännande, ovanligt och helt i sin tid genom vävandet. Varje år hittar jag något nytt hon har skapat, mattor i ovanliga former och med speciellt material, armband i olika färger som mina väninnor avundas mig, bonader av kosvans (jodå!) eller med metalltråd. Sonia har tagit sin magister i Oslo. ”Det enda stället där det finns en sådan utbildning” berättar hon medan hon förbereder sig inför en resa till Frankrike där hon ombetts att undervisa om sina kunskaper. ”Öppna ögonen och res på upptäcktsfärd i hemslöjdens spår!” manar hon mig. Jag följer hennes råd och min första anhalt blir Liljevalchs i Stockholm.
Liljevalchs löv
Döm om min förvåning när jag stiger in i en skog på 88 träd med 2000 olika löv. De skapades av olika personer som fick ett löv i trä att montera sina kreationer på. Jag ser upp mot ett sådant i form av en fågel inmonterad i lövet, vänder mig om och ser ett annat helt i trä och ytterligare ett gjort som ett visset löv i järn.
Det tar flera timmar att ta in all kreativitet och ändå är jag säker på att ha missat en hel del. Löven går dessutom att köpa och intäkterna går till Vi-Skogens trädplanteringar i Afrika. När jag har trasslat mig igenom denna speciella skog, kommer jag till en monter med ett par högklackade stövlar gjorda av näver! Ett rum visar vad som kan göras med ull förutom stickning, ett annat ger besökaren insikt i vad renarna kan erbjuda den kreative, träsnidare visar upp sina alster liksom glaskonstnärer, keramiker och många fler i denna allutställning på hög nivå.
Lilli och prinsen
Efter en skön promenad på Djurgården kommer jag så till nästa anhalt: Prins Eugens Waldemarsudde. Där hedras hemslöjdens 100 års jubileum med en utställning om Lilli Zickermans arbeten. 1899 startade hon Föreningen för Svensk Hemslöjd som blev rikstäckande 1912 (SHR). Prins Eugen stöttade henne och var föreningens ordförande. Industrialiseringen började ta fart och hotade att undantränga det handgjorda skapandet.
Lilli värnade om den svenska folkkulturen – genom en enträgen inventering och fotografering av allmoge runt om i landet – men var även mån om lantbefolkningens möjligheter till sysselsättning och arbeten. Främst i ledet var kvinnorna. Kvinnorörelsen började ju också ta fart så det låg i tiden att värna om dessa. Att hon lyckats i sitt syfte att modernisera hemslöjden visar denna utställning med verk från dåtiden men även ett antal nutida projekt och broderier av våra mest framstående textilkonstnärer.
Dalarnas museum:
Det var med glädje jag sedan styrde kosan norrut mot världsarvsstaden Falun och dess hemslöjdsutställning.
Föreningarna i Dalarna var pådrivande och bidrog till bildandet av SHR för hundra år sedan. Dalarna är en av vårt lands mest genuina och intressanta hemslöjdsregioner med dalamåleriet som specialitet. Dalahästen blev Sverigesymbol i och med världsutställningen 1939 i New York. Ingången till utställningen är prydd med en monter fylld av diverse dalahästar. Antikvarien Anna Haglund visar mig runt och förklarar att ”vi vill visa vad folk gör idag och hur levande bygden fortfarande är.” Fyra kommuner och 180 slöjdare visar upp sina verk. ”Varje socken har fortfarande sin specialitet” säger hon och visar på dalaknyppling, stickning, hår- och korgarbeten – de ena finare än de andra.
Det nygjorda visar att kunskapen lever vidare. ”Vi vill ha kvar det levande. Görandet är viktigt.” Därför ägnas en stor del av lokalen till att lära sig att pröva på vad som experterna kommer och demonstrerar. Även ”återbruksslöjd” finns det plats för – med korgar gjorda av tidningspapper eller spännband; kapsyler som pryder en väska; plastpåsar som klippts sönder och återanvänts. På övervåningarna visas gamla dräkter, textilier och träsniderier. Jag går därifrån full av nya idéer på vad jag kan ägna resten av sommaren åt.
Kan det vara så att friheten att skapa är ett mänskligt behov som inte kan mätas i konsumtionshetsens värld. Kanske är det dags att lägga ner mer tid på sådant som istället är givande för själens välbefinnande. Låt er inspireras av dessa utställningar. Ta er tid att tänka på vad ni själva skulle vilja göra med era händer och sätt sedan igång! Hösten och vinterns annalkande mörker är en lämplig tid att ägna åt skapandelusten. Lycka till!
