En ovanligt varm hösthelg begav jag mig med tåg till Rouen, för att därifrån ta mig till den exotiska parken i den lilla byn Clères inte långt bort; resan fortsatte till hamnen Dieppe med dess drakflygningstävling och avslutades uppflugen på en Harley Davidson till en engelsk pärla belägen mitt i en av Frankrikes största regioner.
Parken Clères
Redan under medeltiden fanns här ett fort och det ansågs vara en viktig plats. Jag går förbi dess ruiner på väg in i parken. Slottet byggdes under 1400-talet men har sedan dess genomgått flera restaurationer varav de senaste på 1800-talet till den nuvarande nygotiska stilen. Men det är varken slottet eller den lilla genuina byn med dess pärlande å eller dess inhägnande marknadsplats som intresserar mig. Det säregna här är den stora parken med dess exotiska djur som alla lever i frihet. Det var i mellankrigstiden som dåtidens ägare – från en förmögen fransk industrifamilj – samlade exotiska plantor och djur, framförallt fåglar efter att ha utexaminerats som zoolog från Sorbonnes universitet.
Parken är byggd som en labyrint, med vida slätter, vattenhål, buskage… allt för djurens och växternas trivsel.
Jag fick en karta i mina händer och svängde av till vänster vid entrén. Några steg senare möttes jag av antiloper som inte väjde nämnvärt för mina våghalsiga närmanden. Intill simmade en magnifik svart svan med knallröd näbb. Lite längre bort såg jag de ibisfåglar som brukade simma på Nilen en gång i tiden… och de utsökta ”Fröknarna trana” (ja, rasen heter så!) och varför resa till Senegal och ge sig ut bland krokodiler i en svajande pirog när man kan se pelikaner och rosa flamingos så nära hemmaplan?!
Jag lyfter mina blickar mot skyn för att försöka se hur höga dessa ”mammutträd” kan bli och deras rötter som sväller och snor runt på marken som mättade boaormar när jag upptäcker ett par öron som sticker fram bakom stammen. De tillhör en känguru! Dessa små kängurus kallas för ”wallaby” i Australien. Det finns nämligen minst fem olika kängurusorter läser jag mig till på en av skyltarna – diskret uppsatt bland buskarna längst stigen.
Papegojor, samisk uggla, gibbonapor och många fler arter upptäckte jag i stora fågelburar längst bort i parken, innan jag satte mig ner med ett glas iskall cider på slottets terrass. Normandie är äpplenas eldorado och äppelcider säljs här i flera olika smaker.
Dieppe
Dieppe är en av flera hamnstäder längst med Atlantkusten i Normandie. Det är en levande stad som inte är en turistort i egentlig mening. Jag tar mig ner till hamnen genom den gamla delen av staden – en gågata – där marknaden precis avslutas och det städas undan. Framförallt är fiskavdelningen känd för sitt urval. Men eftersom jag enbart är på genomresa, bestämmer jag mig för att gå ner till en av de otaliga restaurangerna vid hamnen och dess myller av båtar för att inta den regionala specialiteten ”moules frites” d.v.s musslor med strimlade friterade potatisar.
På kartan ser jag att det utöver den sedvanliga ”moules marinières” (det klassiska receptet med vitt vin och lök) finns flera varianter på musslor. En annan är med Neuchâtel ost. Den lokala osten från medeltiden i hjärtform var ett sätt för dåtidens kvinnor att deklarera sin dolda kärlek till de engelska soldaterna. Kärlek över gränserna! Cider och grädde i tillagningen är också uppskattat förstod jag. Alla normandiska recept badar i färsk grädde. Ostron fanns det också men jag bestämde mig för att trots att september är en månad med bokstaven ”r” i (då man får lov att äta ostron enligt seden) att det var lite väl varmt för att våga mig på den delikata färskvaran. Kylan kommer snart nog och då kan jag frossa i ostron på flera olika parisrestauranger utan att riskera att bli magsjuk.
Längst med vattnet låg en annan restaurang jag blivit rekommenderad: New Haven. Det lär vara den bästa men hade ingen uteservering. Men kan noteras för en regnig dag eller kväll.
För att smälta maten promenerade jag sedan under en klarblå himmel till stranden en bit bort. När jag tittade upp var himlen fylld av färgglada drakar i form av fåglar, magneter, bläckfiskar, en björn… för att nämna några. Det var den årliga internationella pappersdrakfestivalen, listad som världens mest erkända draktävling.
Till dånande men vacker musik – många från kända filmer – utspelades en drakdans: olika länder tävlade med uppvisningar. Den japanske tävlaren hade enbart en drake men var en av de skickligaste tyckte jag. Det var antagligen i dagens Indonesien för cirka 3500 år sedan som draken uppfanns. I Kina har den funnits i över 2000 år. Det koreanska ståndet erbjöd de vackraste pappersdrakarna men trots att jag var frestad stålsatte jag mig när jag tänkte på mitt parisliv och alla hus runtom som inte lämpades för drakflygning.
Tankarna fördes till Afghanistan och den utmärkta boken ”The Kite Runner” skriven av Khaled Hosseini som länge var på listan av de mest lästa böckerna. Har ni inte läst den ännu har ni chansen att kasta er in i en roman ni inte kommer att släppa. Att pappersdrakar kan föra en så långt bort som till Afghanistan är väl om något bevis på människans uppfinningsrikedom!
Kustvägen i Normandie
Doppet i Atlanten intogs i en by längre bort: Quiberville-sur-Mer. Visserligen bestod stranden av små runda stenar istället för sand men det var lugnt och rätt så folktomt. Annars är min favorit i trakten den romantiska lilla byn Veules-les-Roses som är värt ett besök under alla årstider. På vägen dit stanna vid Parc des Moutiers i Varengeville. Parken och huset var byggt av engelsmän i slutet av 1800-talet. Det är i engelsk stil med träd, buskar och blommor från världens olika hörn i ett kulligt landskap som sträcker sig ner mot havet. Varje säsong har sina specialiteter. September var det hortensior, rosor och klematis. Det är enbart under vintermånaderna: december, januari och februari som parken är stängd för turister.
När jag kör runt på småvägarna med vind i håret sittandes på en Harley Davidson förstår jag motorcyklister för kanske första gången i mitt liv: att i sävlig takt köra runt på Frankrikes otaliga småvägar, stanna när andan faller på och känna dofterna, det är ett sannerligen behagligt sätt att färdas på. Normandie är ett enormt område som jag bara börjat exploatera. Mer i senare nummer och andra äventyr!
Anne Edelstam, Paris.
