Under loven har några av oss som är bosatta utomlands men vill spendera sommaren eller julen i Sverige funderingar kring vad vi ska göra med våra husdjur.

Vaccin

Jag tog med min jamande katt nerstoppad i sin bur i min shoppingvagn till veterinären. ”Jag ska resa till Sverige under lovet och har ingen som kan passa henne, vad ska jag göra?” undrade jag.

”Men madame, ta med er katten vet jag!” svarade han med ett leende.

”Jaha och vad gör vi då?”

”Madame” fortsatte han ”det behövs bara några sprutor…”

Katten skulle vaccineras mot än det ena och än det andra visade det sig. Jag protesterade och förklarade för honom att hon var en innekatt och aldrig ens hade sett en mus och än mindre någon ohyra. ”Madame, i Sverige är de strrrränga!” sa han då med rullande r och spände ögonen i mig. Jag misstänkte att detta skulle bli ett dyrt äventyr, kanske ännu dyrare än att ha katten på kattpensionat under hela lovet. Jag betalade de dryga 80 € för besöket. I Frankrike tar det längre tid att studera till veterinär (11 år) än till läkare så sedan måste de få ränta på pengarna…

”Kom tillbaka om några veckor!” sa han när vi gick därifrån katten och jag.

Inte nog med att hon skulle ha flera vaccin trots att hon aldrig satt sin rosa nos utanför dörren till vår lilla parisvåning utan har högst flirtat med en annan vit- och rödhårig hankatt som bor i våningen snett emot, sittande på fönsterkarmen. Men lagen i Sverige krävde dessutom att vi skulle skicka in blodprov inom ett visst datum efter vaccineringen för att certifiera att hon nu var immun mot rabies! Det kostade ytterligare 30€ och ett återbesök hos den vänlige men dyra veterinären.

Pass

Till min oerhörda förvåning viftade veterinären med ett blått pass när vi kom tillbaka. ”Vad är nu detta?” undrade jag oroligt.

”Men madame, katten måste ha ett pass!” Otroligt men sant överlämnade han ett blått pass med europeiska unionen (flagga och allt) på framsidan: Passeport pour Animal de Compagnie står det flott med vit text på framsidan (”Pass för husdjur”). Det står även France. Katten förstod jag var den enda medlemmen av vår familj som lyckats att få ett franskt pass och medborgarskap. Inte illa!

När jag öppnade passet såg jag hennes namn skrivet i stora bokstäver: Katia (felstavat…), att hon var en katt och Eurasienne. ”Monsieur hon är en enkel bondkatt barnen hittat när hon var liten…” protesterade jag i hopp om att det skulle bli billigare men det menade han att det var hon inte alls! Katten hade blivit eurasisk fransyska! Plats i passet ges även för foto. ”Det kan ni dock ta själv och klistra in” sa veterinären när han förstod att jag förbryllad undrade hur nu detta skulle ske.

”Glöm inte att köpa väskan för flyget” tillade han. Enligt ”flyglagen” måste man ha en speciell väska som ska vara 40cm lång och 25cm bred för att ta in katten i flygplanet och alltsammans får de inte väga mer än 8 kilo. Jag fick tag i en grå väska (à 45€!) ”ton i ton med kattens päls” förklarade den nöjda expediten. Kattdiet får det bli inför avfärden så hon inte lägger på hullet för jag kunde knappt klämma in henne i den lilla väskan.

”Hon behöver också ta bort tandsten” sa veterinären. Men det hade jag redan gått på en gång förut och det kostade mig 120€! När jag protesterade att det var dyrare än för både mig och barnen tillsammans, förklarade veterinären att han behövde söva katten så att hon inte bet honom och att det kostade en slant. Det kunde jag visserligen förstå men jag visste inte ens att katten kunde få tandsten och än mindre att någon skulle bry sig om att ta bort den. Men då fick jag stränga blickar och förstod att jag ansågs som djurplågare om jag inte gjorde något åt det.

Men denna gång bestämde jag mig för att låta veterinären på landet i Sörmland ta hand om det problemet och han kommer säkerligen inte att söva katten för det och kanske överhuvudtaget inte bry sig om att göra något annat än att krafsa bort tandstenen med nageln!

En sista tur till veterinären för ”friskhetsintyg” och ett sömnpiller – eller kanske två: ett för mig och ett för katten – behövs innan vi reser hem över sommaren. För denna gång slapp jag ta med katten i släptåg och kunde slinka in mellan två besök för att få ytterligare en stämpel i passet. Jag drog en lättnades suck. Men så enkelt skulle jag inte komma undan! ”Vad gör jag om katten jamar under hela resan?” undrade jag dumt nog. ”Madame, jag ger er något lugnande det är bäst…” à 15€! En burk med 30 tabletter i: för det kan jag göra många herrans resor med katten. Häromkvällen såg jag ett nyhetsprogram på franska televisionen om hur apoteken lägger på priset i överlag och stoppar alldeles för många tabletter per burk för att tjäna extra pengar. Det kunde jag nu hålla med om.

”Förresten hur ska katten bo på landet? Känner den till trädgården? Ni behöver nog en sele” tyckte han. ”Men har inte katter nio liv och kanske även några överlevnadsinstinkter kvar?” Nu fick det vara nog!

Det gick inte heller att flyga med billiga Ryan Air för där får man överhuvudtaget inte ha med sig husdjur ombord utan jag fick finna mig i att köpa en betydligt dyrare SAS-biljett. 50€ extra för katten jag själv bär på utöver min handväska, dator-och kameraväska och det är enbart en enkelbiljett! Så mitt råd är: tänk er för innan ni accepterar att barnen kommer hem dragandes med något husdjur om ni bor utomlands.

Anne Edelstam, Paris och Sörmland