K.G. Hammar presenterade sin bok och sina idéer om fred i Svenska Kyrkan i Paris. Sveriges kanske mest kontroversielle ärkebiskop i modern tid, inspirerad av Dag Hammarskjöld, förutspår en ny väg för kyrkan.
K.G. Hammar och Elna Wahlgren-Lundqvist
Med den glada och välkomnande kvinnliga prästen Elna Wahlgren-Lundqvist känner sig alla svenskar välkomnade till den Svenska kyrkan i Paris – även kallad Sofiaförsamlingen. Det är en institution i sig dit – utöver gudstjänsten – nyanlända kommer för att få hjälp, dit de som redan är etablerade i Frankrike samlas för att få en känsla av att vara ”hemma”, dit svenska barn kommer för undervisning och där det finns både bibliotek med böcker och svenska tidningar samt fikarum. Det är också en plats där debatter äger rum. Denna gång är det kyrkodebatt på högsta nivå med ditrest K.G. Hammar.
En ny vision:
Det var visionären mer än den förre ärkebiskopen (1997-2006) som talade till en hänförd publik denna soliga decembermorgon. K.G. Hammar är lätt att samtala med, öppen och ödmjuk, långt från den formella person hans forna ämbete kunde ha gjort honom till.
Hans fredsintresse väcktes redan på 60talet och han påminde oss om att i augusti 2014 blir det tvåhundra år sedan Sverige var i krig (om man bortser från våra soldater i Afghanistan). Ett minne som också förpliktigar. Men det är ett tecken på att det går att förvandla ett fattigt land – vilket Sverige var på 1800-talet – till ett fredligt land.
Jesus visade vägen: det går att möta våld på ett fredligt sätt (”…vänd andra kinden till…”) samt lära sig att se det mänskliga även i sin fiende. ”Så som man sår får man skörda” är ett vanligt talesätt som passar utmärkt in i denna fredsfilosofi: så fred (dialog), skörda fred.
Hammar gav också exempel på några andra aktiva icke-vålds figurer som Mahatma Gandhi, Martin Luther King samt organisationer som FN. För trots den kritik FN får utstå är dess främsta uppgift att lösa konflikter på ett fredligt sätt. Att vara fredsaktivist betyder att man aktiverar sig i syftet att skapa fred och måste även vara beredd att kunna bli utsatt för våldshandlingar utan att slå tillbaka.
Julkrubban i Svenska Kyrkan i Paris
Det rättfärdiga kriget:
Efter attacken mot USA den 11 september 2001, började USAs dåvarande president George Bush ett försvarskrig han kallade ”det rättfärdiga kriget”. Den som vill kriga försöker alltid att hitta argument och floskler för att rättfärdiga sina våldshandlingar enligt Hammar.
”Läckage” är ett annat problem: det är vapenhandelns konsekvens. Vapen måste säljas och uppdateras. För det måste de finna krig. Gamla eller omoderna vapen hamnar så småningom i kåkstäder där invånarna numera är beväpnade till tänderna. I Yemen till exempel finns det i de fattiga kvarteren tre vapen per invånare! I USA där vapenindustrin är speciellt stark är de flesta invånare beväpnade. Men tvärtom vad man kan tro är det större fara för en beväpnad än en icke beväpnad person att råka illa ut!
Religion har ofta använts som skäl till att starta krig men i realiteten är det inte religionen i sig utan det finns andra orsaker som till exempel brist på vatten, land samt patriarkalisk klanpolitik som ligger till bakgrund. Kvinnor, ser den forne ärkebiskopen, som en tillgång i framtida fredsförhandlingar för ”de är ofta bättre på att lösa konflikter med hjälp av dialoger än män”.
Helig fred:
Det svenska kristna rådet vill ändra på det gamla tänkesättet och införa en strävan för ”helig fred”.
K.G. Hammar påminde oss om helheten i religionen och om hur stamgudar har utvecklats i samtliga religioner till en enda Gud för oss alla – men med olika namn. Jesus predikade om ”Guds rike” och menade att vi ska leva i fred tillsammans på jorden – inte i någon avlägsen himmel efter döden.
Han fortsatte att förklara sin position genom en kort historielektion:
På 300-talet blev kristendomen statsreligion (efter år i martyrskap) men länderna var tvungna att försvara sig trots det. Teologerna utmanades därför att komma på en lösning. Denna kom att kallas ”det rättfärdiga kriget” – nämligen rätten att försvara sitt land mot anfall. Det var Sankt Augustinus som på 300-talet låg till bakgrund för detta kristna påbud där proportionerligt försvar med hjälp av yrkessoldater (mot andra anfallande yrkessoldater) och som sista åtgärd blev accepterat. Det gamla tänkandet lever kvar ännu idag bland annat i FN.
Men det fungerar inte i dagens läge då inte soldater står emot soldater längre utan det är framförallt civila, kvinnor och barn som drabbas i krigszoner. Vad vi behöver i dag är förebyggande åtgärder. Där är personer som Hans Blix – bland annat genom sin erfarenhet från Irak där han var förgäves sökte efter atomvapen – trogna anförvanter. Han förespråkar att det finns annat än krig att tillta: nämligen dialog. ”Just Peace” – en rättfärdig fred. Jan Eliasson är en annan svensk aktiv förespråkare för fred inom FN.
Ekumeniska rådet
Ärkebiskopen och Nobels fredspristagare Nathan Söderblom (1866-1931) samlade till det stora ekumeniska mötet i Stockholm 1925. Hans fredsvision fortsätter än i dag och det är den K.G. Hammar eftersträvar. Den ekumeniska rörelsen har tillsammans med andra aktörer, initierat en Fredsagenda 2014. Den syftar till att överföra militära utgifter till civilt förebyggande av våld, från väpnad konflikt till fredsbyggande, med civila strukturer och mekanismer. För ickevåld handlar inte om att undvika en konflikt utan att ta tag i den med fredliga medel. ”Vi bör föda den goda vargen inom var och en av oss och inte mata den onda vargen inom oss”. Det kräver eftertanke, behärskning och skolning.
Det är naturligtvis av yttersta vikt att denna tyngdförskjutning från våld till fred sker internationellt. Därför är Svenska kyrkan väldigt angelägen om att få med sig andra kyrkosamfund världen över.
K.G. Hammar är även ”ekumenisk” i sin bok där andra än han själv får sina röster hörda inom fredsfrågorna. Jag uppmanar alla – främst skolelever – att läsa denna instruktiva, lättlästa och vackert designade bok.
Till sist ger jag ordet till Henrik Grape (svenska kyrkans miljösamordnare): ”Det är inte beroende på att vi har härskat och styrt eller slagit ner fiender … (utan) vi finns här som ett resultat av en skapelseprocess som vi i tacksamhet kan spåra i varje andetag vi tar. Vi måste alla leva i och verka för: fred med jorden – fred på jorden.” Var inte det Jesus predikade?
Anne Edelstam, Paris
