Är det någon skillnad på att vara kvinna i Frankrike och i Sverige? Den frågan ställde jag mig när jag var på väg för att träffa den franska kvinnoministern Najat Vallaud-Belkacem.
Najat Vallaud-Belkacem
Jämlikhetsguide:
Pressen var inkallad för att bli presenterad en guidebok om jämställdhet vilken ska delas ut på olika officiella institutioner som skolor, universitet, kommunalråd, stadshus… Behövs det en guidebok i detta ändamål kan man undra? Tydligen står det så illa till med jämlikhetsfrågan i Frankrike att regeringen anser att det behövs och att det har blivit en viktig fråga att ta upp. Har Frankrike stått och stampat sedan Simone Veil fick igenom lagen om fri abort 1975?
Tyvärr verkar det vara så. För att ihågkomma att det var 70 år sedan – i april – som kvinnor fick rösträtt i Frankrike och för att visa att regeringen, med Najat som representant för kvinnofrågorna, vill president Hollande visa att han värnar om de ”svagare” i samhället. ”Det behövs!” enligt Yvette Roudy – före detta kvinnoministern – ”för trots lagar och förordningar har inte mycket hänt på den fronten. Men vi får inte glömma att manschauvinismen har 2000 år på nacken och kvinnofrågorna ungefär ett halvt sekel…”
Najat Vallaud-Belkacem
Den 37-åriga, späda, fransk-marockanskan har lyckats bra i livet. Från en uppväxt på den marockanska landsbygden med en skara av 7 syskon kom hon till Frankrike i ungdomens vår där hennes far var byggnadsarbetare. Från förorterna till en mindre fransk stad, fortsatte denna briljanta unga kvinna mot alla odds med universitetsstudier och vidare in i politiken. 2002 tog hon klivet in i socialistpartiet där hon har seglat upp som en stjärna först tillsammans med Hollandes första sambo, politikern Ségolène Royale, och sedan med presidenten.
Hon står för ett förnyande av den franska eliten och för ett mer jämlikt samhälle men försäkrar att ”detta är inte en kamp som ska dela folket mellan män och kvinnor utan en kamp som ska vara fördelaktig för båda könen”. Det kommer att bli sanktioner för de politiker som inte tar sig an jämlikhetsproblemen. Idén är att en jämlik fördelning mellan könen ska ske inom samtliga yrkesområden.
Kvinnligt och manligt
Det verkar som om Frankrike äntligen tar sig an denna felfördelning – inte enbart av lönen som oftast är betydligt lägre för kvinnor än för män, men även av att anställa kvinnor på högre poster och inte enbart längst ner på skalan vilket fortfarande är fallet inom många sektorer.
Precis som i Sverige har den senare tiden även könsfrågan tagits upp: hur olika behandlas flickor och pojkar i skolorna till exempel? Satirikerna och karikatyristerna har glatt sig åt förnärmade politiker (från oppositionen) som ojat sig åt bland annat skolböcker där man visar de små teckningar på nakna tanter och gubbar… I detta katolska land har flera lärare nämligen klagat på att flera barn aldrig sett en naken person där hemma. Tydligen skyler sig många framför sina barn och visar endast upp sig för sin äkta hälft eller amant/maîtresse (i.e. älskare/älskarinna)…
Det finns andra böcker som ska hjälpa flickor att våga visa sig tuffa som On n’est pas des poupées(”Vi är inga dockor”) av Delphine Beauvois och Claire Cantais där en liten flicka bestämt säger att hon inte vill bli en prinsessa utan en riddare!
Detta kan verka förlegat för en svensk men faktum är att det nog behövs i Frankrike och debatterna går varma vilket tyder på att det är långt ifrån en självklarhet.
Paris nästa borgmästare: en kvinna
Kvinnoministern tillsammans med f.d Kvinnoministern
Att det går framåt med stormsteg för fransyskorna kan man se på Paris snart uppkommande borgmästarval som väger mellan två starka kvinnor: NKM – Nathalie Kosciusko-Morizet – för UMP mot socialisten Anne Hidalgo. Den senare är hitintills favorit men läget kan fort skifta. NKM – före detta miljöminister – är känd för att vara en riktig tuffing men hon försöker mjuka upp tonen för att värva mera anhängare, tiden börjar bli knapp. Saken är ändå klar att det står och väger mellan två kvinnor. Bara det är ett enormt framsteg.
Christine Lagarde, internationella valutafondens general direktör, är en annan högst uppskattad och respekterad fransyska.
Det är inte helt enkelt att förvärvsarbeta i ett land där mammaledigheten är högst tre månader och pappaledighet är något de flesta bara skrattar åt. Ofta stannar därför kvinnors yrkesambitioner av när de fått sitt första barn och ska tampas med barnvakt och alltför få dagisplatser.
Men det positiva är att så länge man har en utbildning att falla tillbaka på, är det ingen som lyfter på ögonbrynen om man stannar hemma med barnen flera år och söker sig till arbetsmarknaden senare i livet. Detta är något som verkar mer eller mindre omöjligt i ett land som Sverige där en kvinna som varit hemma med barnen anses blivit arbetsoduglig, oberoende hur hög utbildning hon än må ha.
Inför kvinnodagen bör vi betänka att jämlikhet först uppstår när det finns ömsesidig respekt, oberoende kön, kultur, ursprung eller ålder. För det kvinnliga står för acceptans, tolerans och kooperation. I denna globala värld borde vi se mera till individen än till förlegade principer.
Fransyskan fortsätter att trippa framåt och uppåt, hon låter sig inte trampas på lika lätt längre och hon har framtiden framför sig. Ännu finns det mycket att göra åt kvinnornas utsatta situation med en hög andel våld mot kvinnor – framförallt den i hemmen – och alltför dålig hjälp till dessa.
Kvinnoministern har dock presidentens stöd och för första gången uppmärksammas kvinnofrågor hela veckan fram till kvinnodagen den 8 mars med filmer, debatter och artiklar till fransyskornas fördel.
Fransyskan ämnar ta för sig utan att förarga eller förminska mannen för hon vill att han fortsätter att öppna dörrarna för henne och uppmuntrar henne då och då med ett fång rosor. Där är vi kvinnor nog inte så annorlunda från land till land…
