Three Ladies in Cairo är en kombinerad släktkrönika och historisk vandring i ett Egypten som snabbt ändrar karaktär under den tid det tar för tre generationer att leva där. “True story” eller “based on a true story” brukar ofta stämplas på böcker som kvalitetsstämpel – det här är sant, det här har hänt, det här är efterforskat – och i fallet Three Ladies in Cairo kan “sann historia” stämpeln med rätta användas som mått på kvalitet. Dessutom är det en historisk roman där Egyptens historia spelar en av huvudrollerna. För ingenting finns i ett vakuum, inte ens dagens ibland till synes osammanhängande händelser.
Hilda i Sundsvall
Allt är minutiöst efterforskat, inklusive alla beröringspunkter som Sverige och Egypten har, som Rosettestenen, Vikingarna och Anders och Emma Zorn. Och givetvis alla de tre svenskättade damerna som den vackra titeln Three Ladies in Cairo syftar på.
Äventyret börjar i Sundsvall – Sveriges Klondyke
Alltihop börjar faktiskt i Sundsvall, under den svenska guldruschen. Året är 1888, det är den 25 juni, en tid precis efter midsommar, då Sverige är som sommarvackrast och då folk i allmänhet är förnöjda med tillvaron – men katastrofen slår plötsligt till: det utbryter en stor brand. Flera hus förstörs, fyra personer dör, midsommaren blir en katastrof. Man brukar bara läsa om Sundsvallsbränderna som en fotnot i den svenska 1800-tals historien, men här möter man tragedin personligen, genom den första huvudpersonen i berättelsen: Ragnhild. Hon lyckas rädda sin nya klänning och sina två barn, hennes man överlever, men annars har de förlorat allt, precis allt. Ragnhild och hennes man har byggt upp en restaurang tillsammans, Skeppsbrokällaren, och nu är allt borta. De bygger upp en ny verksamhet, en ny restaurang som får namnet Commerce.
Hilda föds samma år som Eiffeltornet
1889 föds Hilda – det är hon som ska bli ”the first lady in Cairo”, av de tre damerna som titeln syftar på. Ragnhilds yngsta barn. Turen vänder inte för Ragnhild, hon och hennes man har byggt upp en ny verksamhet, men sedan dör hennes man, bara 32 år gammal. Hilda är för liten för att ens minnas sin biologiske pappa. Sedan dör Ragnhilds äldsta dotter. Ragnhild gifter om sig med stadens läkare (som sett både Ragnhilds man och äldsta dotter dö). Den tonårige sonen tycker inte om detta och rymmer till USA. Så var det bara ett barn kvar: Hilda. Hon tycker att det är ett äventyr att åka till USA och leta efter sin försvunne bror (han hittas aldrig), hon tycker att det är ett äventyr att läras upp till att bli sjuksköterska och arbeta för sin styvfar, hon tycker att det är ett äventyr att åka utomlands och lära sig franska ett år. Hilda är en positiv person som hela tiden gör det bästa av sin situation. När hon blir förälskad i Torsten, som studerat juridik, hoppas de båda att han ska få jobb i Sundsvall – men jobbet går till en gammal Sundsvallsbo istället. Torsten får jobb i Stockholm. Länge har de ett långdistansförhållande. När Hildas styvfar dör flyttar Hilda och hennes mamma Ragnhild till Stockholm, för att Hilda ska få ett lyckligt slut på sin kärlekshistoria. Men så kommer nästa omställning: Torsten har fått jobb i Egypten. Nu börjar det egyptiska äventyret. Torstens karriär är lovande och han blir domare i Mixed Courts. Hildas roll, från att ha varit yrkesarbetande hela livet, förvandlas till att vara fru och värdinna. Men Hildas liv ska snart förvandlas igen: hon blir mamma till Ingrid, som växer upp till “the second lady in Cairo”.
Med Egypten som första hemland
Författarens mor på den lilla franska skola i Kairo
Medan Hilda ofta granskar sin omgivning och jämför med Norrland eller Stockholm, så växer Ingrid upp med Egypten som första hemland. Ingrid får en norsk Nanny som generöst delar med sig av sin dyrbara mesost (några kilo kan man alltid ta med sig tillbaka från Norgesemestern) och verkar på det hela taget ha en priviligierad tillvaro. Sin pappas favorit, sin Nannys ögonsten, hela tjänstefolkets lilla prinsessa … det är bara mamma Hilda som är sträng. Och som oroar sig. Dels över att Ingrid inte har tillräcklig kontakt med sina svenska rötter, dels vad för utbildning som finns för flickor i Egypten – ett land där de flesta flickor är analfabeter. Hilda börjar med omfattande utforskningar både av Egyptens historia, kvinnornas historia och utbildningsväsendets historia, innan Ingrid till sist hamnar i en fransk skola.
Opera, mode och feministisk historia
Genom Hildas ögon får vi följa ett Egypten som är förtrollande, vackert, mångkulturellt, gåtfullt, förbluffande och ibland otroligt irriterande. Som att ingen förstår att bakterier kan skada småbarn. Att barn dör innan ett års ålder är bara normalt i Egypten och bara ”guds vilja”. För en sjuksköterska som Hilda är det vansinne att höra på sådana resonemang (och sekulära personer i allmänhet håller på Hilda).
Men Hilda möter också tidiga, kända feminister i Egyptens historia, har intressanta intellektuella samtal, njuter av all världens vackraste mode som marknadsförs i skyltfönsterna i det internationella Cairo, går ofta på operan med sin man och det åldrande kärleksparet verkar vara lika förälskade hela livet – men till skillnad från tiden i Stockholm, då de bara var fästfolk, får de inte hålla varandra i handen offentligt i Egypten. Det ses inte som okej, inte ens för utlänningar, inte ens för folk som är gifta. Folk i Egypten gör inte saker tillsammans, även om de är ett par. De delar på sig. Men Hilda och Torsten vill vara tillsammans.
Pyramiderna och Borta med vinden
Torsten Salén i klädd sin domarklädsel i Kairo
Man skulle kunna tänka sig att det är ett stort äventyr för lilla Ingrid att växa upp i Egypten – men för henne är allting normalt. När hon blir mutad med en picknick vid pyramiderna istället för att se Borta med vinden är hon inte imponerad. Vem bryr sig om pyramiderna när man kan gå på bio och se Scarlett O’Hara?!
Allt i Egypten, inklusive pyramiderna, representerar vardag och det normala. Mycket normalare än det där kalla och regniga landet som de åker till på somrarna. När andra världskriget bryter ut och de inte kan åka “hem”(ur Hildas synvinkel) är Ingrid nöjd, för de semestrar vid en varm sandstrand istället. Men andra världskriget förändrar Egypten och dess politik. Landet Egypten blir också indraget i världskriget (till skillnad från det neutrala Sverige).
Främlingsfientlighet och nya studier
Till och med Ingrid märker hur attityden till utlänningar förändras, en dag när hon cyklar hem från skolan blir hon spottad på och kallad för jude. Det finns flera saker som är obegripliga, varför nazisternas antisemitism skulle tas upp i Egypten, varför de tror att blonda, blåögda människor som Ingrid är judar … till syvende och sist verkar det bara vara fråga om främlingsfientlighet. När Ingrid gått ut skolan och tagit sin franska baccalauréat väntar studier vid Uppsala universitet. Egypten har blivit ett mer fientligt land mot utlänningar, Torsten och Hilda stannar inte heller kvar länge till i Egypten, och Ingrid får finna sig i ett nytt hemland som hon inte är van vid: Sverige.
Men Ingrid har Egypten i blodet och hon återvänder som gift, som Ingrid Edelstam. Hennes man är diplomat och får en tjänst i Egypten, och den tredje generationen av damer, Ingrids dotter Anne, lär sig också älska Egypten. Ingrid och Anne upplever Egypten som ett tolerant land, med mångfald och de vill gärna bo där. Ett tag har de två en lägenhet tillsammans. Annes bror Torsten vill dock stanna i Sverige. Han är döv och döva behandlas inte väl i Egypten, de ses som andra eller tredje rangens medborgare, och misstas ofta för stumma och/eller förståndshandikappade för att de inte hör. Annes kosmopolitiska bakgrund och ständiga nyfikenhet gör att hon forskar om en rad ämnen bland annat dövas situation i Egypten, kvinnors ställning och homosexuellas rättigheter (eller snarare brist på rättigheter).
Före och efter Nasser
Man skulle kunna dela boken i tre delar – Hildas, Ingrids och Annes – men det känns mer naturligt att dela den i två delar.
Författaren ute i öknen 2012
Den första delen handlar om Ragnhild, Hilda och Ingrid, den delen innehåller grunden till och början på det egyptiska äventyret och dessutom på sitt sätt slutet, då guldåldern för gästande utländska arbetande i Egypten tog slut. Slutet av den första delen innehåller Egypten och andra världskriget, den förändrade attityden till utlänningar, Nassers väg till makten och hur Inrid, år 1952, inser att hennes vänner inte kan skriva till henne, för breven blir öppnade och censurerade, och Ingrids bästa väns pappa blir “omskolad” (eufemism för fängslad).
Den andra delen av boken börjar med Nassers död och slutar med Annes senaste resa till Egypten – och den delen av romanen har också ett annat tilltal än den första delen, man går från tredjepersons till första persons narrativ. För nu är det Anne själv, författaren till boken, som berättar om sitt kosmopolitiska liv och sina tankar om Egypten.
Olika hemländer
För Hilda var det Sverige som var hemlandet. Ingrids barndom och ungdom utspelade sig däremot i Egypten. Annes uppväxt delas mellan olika länder och liksom de tidigare damerna är hon flytande i franska och känner sig hemma i Sverige, Frankrike, Egypten … eller också ingenstans alls. Berättaren påpekar att familjen är hemma, eftersom man flyttar jämt, men familjen finns kvar. Åtminstone tills föräldrarna skiljer sig.
Anne går på djupet med Egyptens historia, det sociala, kulturella, religiösa, intervjuar människor, har intressanta möten och försöker se åt vilket håll vinden blåser.
Bakgrunden social antropolog, historiker som kan islam och internationell journalist för att Anne har det väl förspänt för att bedöma situationen. Hon är inte nöjd när hon inte får några svar eller när svaren verkar för tillrättalagda.
Öken, explosioner och sorgens svarta kläder
Efter tiden som bosatt i Egypten är slut fortsätter Anne att åka till Egypten. Och utforska saker och ställa frågor. På en av de senare resorna är både mamma Ingrid med och de två tonårssönerna. Ingrid och Anne ser ett underbart land, vad de ser färgas av nostalgins och minnets rosenfärgade glasögon, medan den äldste sonen bara ser “a bloody mess” och den yngste undrar när allt ska explodera, som “the big bang”. Det visar sig att sönerna vid det här läget var de bästa samtidskommentatorerna – det exploderade och blev en ännu större röra. Den av media så kallade arabiska våren förde kanske inte så mycket gott med sig. I alla fall inga vårblommor. Anne frågar sig om det inte bara var militären som utnyttjade folket för att göra sig av med en impopulär ledare (och de gillade inte hans son) – egentligen blev inget bättre för vanligt folk, och att fundamentalister dök upp och hijackade revolutionen i efterhand gjorde saker etter värre.
bokens omslag en målning av Katrina Vrebalovich
Annes sista resa i boken slutar i öknen – hos beduinerna. Slutet av boken innehåller också reflektioner om hur det egentligen har kunnat hända, att ett land som hade världens vackraste mode under Hildas tid plötsligt bara säljer svarta oformliga kläder och svarta solglasögon och svarta handskar och slöjor till den kvinnliga delen av sin befolkning. Från världsvan, elegant och chic har damen Egypten förvandlats till en osäker, övertäckt flicka som lider av D-vitamin brist. I ett land där solen skiner jämt.
Hyllningar och komplexitet
Three Ladies in Cairo har hyllats för sitt djup och sin komplexitet av många läsare – som Boutros Boutros Ghali “Former UN Secretary General”, Charlotta Sparre, “Ambassador of Sweden in Egypt” och HH Princess Melekper Toussoun of Egypt. Prinsessan berömmer särskilt bokens sätt att ge liv till en svunnen tid, en gone with the wind tid då Egypten kännetecknades av kosmopolitisk grace och elegans.
Det här är en oemotståndlig bok för den som vill lära sig mer om Egypten, både Egypten förr och Egypten nu, men också en uppslukande roman, som kombinerar känslan av Out of Africa med Buddenbrooks – förutom att man hoppas att historien inte bara blir Egyptens uppgång och fall, utan att Egypten kommer tillbaka till sin forna glans igen. Landet Umm-Ad-Dunya (Mother of the World) har ju trots allt haft svåra tider förr.
Anne Edelstams nyanserade beskrivning av landet går genom alla färgerna i färgspektrumet och omfattar till slut även svart.
