Charlie Hedbo – den franska satiriska tidningen har varit hotad förut. Deras satiriska teckningar mot framförallt islamisterna har väckt ont blod och tidningen och dess journalister har varit under polisbevakning sedan några år. Det hjälpte dock inte utan terroristerna lyckades ta sig in på redaktionen och sköt vilt omkring sig.

Tre personer med tunga vapen lyckades trots polisbevakning ta sig in till redaktionen vid elva- tiden, onsdagen den 7 januari och skjuta med Kalasjnikov mot journalister och poliser på Charlie Hebdo. 12 personer dog, 10 journalister och två poliser, 20 skadades varav 4 allvarligt. Terroristerna kom in under ett redaktionsmöte och ropade ut specifika namn innan de öppnade eld. De måste ha vetat att det var ett möte på gång så det kan inte vara något tvivel på att det var ett välplanerat dåd.

Vittnen hörde terroristerna säga ”Nu har Profeten fått sin hämnd”! Flera journalister lyckades fly upp på taket och kunde därifrån se två personer fly i en liten svart bil, som de sedan lämnade för att ta sig vidare i en annan bil. De är fortfarande i skrivande stund på flykt men det är nog enbart en tidsfråga innan de tas till fånga. Polisen vet vilka de är och är dem på spåren.

President Hollande beslutade snart efteråt att sätta Frankrike under ”Alerte Attentat” – den högsta beredskapen som finns – det vill säga att landet är mer eller mindre stängt. Tidningar, flygplatser, tågstationer, alla större affärer, ministerier… är under hårdbevakning. ”Vi måste försvara vår republik och vad vi står för – en tidning representerar talfriheten”.

”We are not afraid”

”VI åt frukost och såg flera poliser som sprang förbi och skrek åt oss gå in, gå in!” sa ett vittne. ”Jag såg en skadad polis som sprang in i ett garage” sa ett annat vittne som stod på sin balkong.

Den sista twittern tidningens chefredaktör Charb, Stéphane Charbonnier, skickade ut var en satirisk teckning av den fundamentalistiske ledaren el-Baghdadi. Kan det ha varit vad som ledde till hans samt hans närmaste journalisters död – tecknaren Jean Cabu, Tignous och Wolinski?

Alain Gresh från le Monde sa att ”alla föraktar denna attack. Jag tror inte att det är enbart en attack mot journalister. Terroristerna gav sig på ett relativt lätt mål. Jag ser detta som en attack mot västvärlden generellt.” Gresh publicerade inte de kontroversiella Muhammed teckningarna i Le Monde ”för jag ville inte göra denna minoritetsgrupps svåra situation ännu sämre. Men jag förespråkar total pressfrihet.”

”Det var egentligen bara en tidsfråga innan en terrorattack skulle komma till Europa. Denna attack verkar ha varit välplanerad” trodde Asien el Difraoui från Berlins media institut och la till: ”Olika jihad grupper konkurrerar för att visa sin styrka. Vi vet inte om dessa terrorister är fransmän. Men vi får inte glömma att det är en minimal del av den franska muslimska befolkningen som rekryterats till jihad.”

Laurent Richard, journalist för tidningen Premières Lignes som arbetade i samma byggnad som Charlie Hebdo var en av de första på plats efter attentatet:

”Jag såg en man som låg på golvet – öppnade dörren till redaktionsmötet, kände krutlukten, hittade en sårad man, försökte hålla honom vid gott mod. Förstod att det var allvarligt. Kroppar överallt. Ingen elektricitet. Allt låg strött överallt. Som en krigszon.”

”Det är ett attentat mot oss också!” tillade Imamen för moskén i Lille Amar Lasfar. ”Inget kan försvara våld!” förklarade vidare Dounia Bouzar som arbetar mot sekteristiska islamister ”Dessa barbarer använder min religion. Det är inte många länder som Frankrike där alla kan ha sin tro och leva fritt.”

folkdemonstration

En spontan folkdemonstration på Place de la République utvidgades till hundratusentals personer. Jag var där och intervjuade Nathalie som sa att hon var där ”för att visa sin solidaritet för pressfriheten.” Gilles tillade ”det är så viktigt att vi kan säga vad vi vill. Dessa personer dog för ett papper och en penna”.

Överallt stod folk med plakat eller klistermärken där det stod skrivet ”jag är Charlie”. Levande ljus tändes och sattes upp. En person lyckades klättra upp på statyn som representerar Republiken och sätta en svart sorgebanderoll på hennes arm. Pennor sträcktes upp i luften. Plakat där det stod ”I’m not afraid” – jag är inte rädd – demonstrerades.

Pressfrihet med namnen av de dödade tecknarna

Fransmännen är fortfarande under chock men det är helt klart att regeringen kommer att få stå till svars för hur detta kunde hända trots polisbevakning. Hur kunde terroristerna ha kommit åt sina tunga vapen, vem har gett dem instruktioner? Det är många frågor som måste besvaras.

Den stora muslimska minoriteten i landet kommer antagligen att få lida än mer utanförskap nu än innan. Extrem-högern med Marine le Pen som ledare kanske kommer att få vind i segel också. Men det är inte säkert för de hundratusentals människor som gick ut för att demonstrera är väl ändå ett bevis på gemenes mans tro på pressfriheten?

Anne Edelstam, Paris