Shakespeare and Co. är en anrik engelskspråkig bokhandel som funnits i Paris sedan början av 1900-talet. Utöver att sälja och låna ut böcker, organiserar de författarträffar samt utgör ett nav för bokälskare och författare.
Intervju med Knausgaard på Shakespeare & Co (deras foto)
Shakespeare & Co:
Amerikanskan Sylvia Beach öppnade 1919 den första bokhandeln på Paris vänstra strand, ett stenkast från boulevard Saint Germain. Under det glada tjugo-talet då det strömmade in amerikanska konstnärer från ett konservativt och ogästvänligt USA blev denna engelskspråkiga bokhandel ett centrum för flera aspirerande författare som Ezra Pond, Ernest Hemingway och James Joyces. 1941 – då tyskarna ockuperade Paris – stängdes den.
Den aktuella bokhandeln öppnade under en ny ägare 1951 och lever fortfarande vidare. Trogna besökare har varit James Baldwin, Anaïs Nin, Max Ernst, Lawrence Durrell för att nämna några. Tidskrifter har getts ut från affären och adressen använts av chefredaktörer. Smala bäddar finns insprängda bland gamla och nya böcker där blivande författare kan sova mot att de hjälper till i shopen vilken även fungerar som bibliotek och mötesplats. Sedan 2010 ger bokhandeln ut ett litteraturpris: the Paris Literature Prize. Shakespeare & Co expanderade för ett par år sedan med ett café dit litteraturälskare kan ta med sig sina inköpta verk och fortsätta att mätta både mage som hjärna eller bara sitta ner i väntan på en intressant talare.
Karl Ove Knausgaard:
Denna vårdag ringlade sig kön lång utmed den lilla bokhandeln. Samtliga ville lyssna på det norska underbarnet: Karl Ove Knausgaard. Jag kom en timme för tidigt och fick ändå bara ståplats. Stolar hade till och med placerats utanför på trottoaren. Böckerna Min Kamp såldes som smör i solsken. Fortfarande saknades den sjätte och sista delen på engelska så läsarna får tålmodigt vänta ytterligare någon månad.
Karl Ove släntrade långsamt in och salen tystnade. Han började med att läsa ur sin senaste bok som kommer ut i höst: Höst. Det är brev skrivna till sin ofödda dotter – rörande familjebeskrivningar. Hans lena men ändå mörka röst gjorde sitt till men den realistiska beskrivningen av vardagliga ting i ett närmare kvinnligt intresse är fascinerande. Ytterligare en serie? Ja det verkar så för nästa bok – som ges ut i vinter – heter just det: Vinter.
Författaren har anklagats för att skriva super-realistiskt men det är det jag finner så anmärkningsvärt: att han kan skriva engagerande och komiskt om så triviala ting. Avslutningsvis läste han ur boken Vinter med en lång beskrivning av tandborstar (!) vilket kan tänkas tråkigt – författaren ursäktade sig också – men det var allt utom det. Genom dessa berörde han föroreningar, hygien, familjekäbbel samt dök in i sina barndomsminnen. Jag påmindes om hur jag i min ungdom läste Balzac och förfördes inte så mycket av innehållet som av ordförrådet – jag inte alltid förstod – men sammansättningen blev till ett musikaliskt spel – ett stycke underbar musik i mina öron.
Författaren själv säger att ”vi med åldern förlorar barnets perspektiv. Vi är inte längre försjunkna i livet utan upptagna av annat och tar mycket för givet. Genom att skriva om den lilla världen blir mitt liv värt att leva.” Karl Ove förklarar att han skriver för att söka efter en identitet och att han vill konfrontera sina mörka sidor för att överskrida dessa. Konst (han är med och sätter upp en Munch utställning i Oslo i vår) och skrivande gör honom medveten om världen och det magiska i den.
Kanske det är just det vi alla strävar efter: att hitta tillbaka till barndomens förvånande och uppmärksammande lekfullhet? Knausgaard tar oss dit i sina romaner. Jag har definitivt blivit en fan!
Anne Edelstam, Paris.
Foton från Shakespeare and Co
